tisdag 6 juli 2010

Att göra varje dag

En hel vecka har gått sedan jag skrev sist. Yogan tar över, som så många gånger förr. Jag är så glad i min lilla shala och jag tycker så mycket om mina morgnar där. Efteråt är jag trött, så trött. Inte undra på egentligen. Det har varit ett par intensiva veckor.

Huset har varit fullt och det var underbart och jag behövde inte göra ett handtag. Familjen gödde mig och jag gick till och med upp lite i vikt. Det är mycket bra. Mina systrar och deras familjer är min familj. Barnen är också mina barn. Nu är det bara jag kvar. Det är tomt men också bra, tror jag. Här ser ni hur många vi var till varje måltid när vi var som flest. Jag behöver återhämta mig med lite stillhet. Hinna med mina olika övningar. Jag tror på att göra varje dag. Det är så lätt att låta bli men jag tror att läkningen ligger i det envetna.

Jag går upp tidigt för att göra min egen yoga varje dag, innan eleverna kommer. Jag är noga med att gå sakta framåt med den stackars stela och svaga kroppen. Att komma igen fysiskt är en resa i sig. Månader av behandling och sängliggande - på sidan med böjda ben - påverkar förstås kroppen oerhört. Jag kan inte vrida mig åt sidan. Det är som om jag vore stelopererad. Jag måste ta med huvudet när jag vrider överkroppen. Jag känner hur det drar i musklernas fästen. Jag har aldrig upplevt något liknande. Men jag tar det varligt och styrkan återkommer också så sakteliga. Jag noterar hur det känns och försöker lägga det på minnet.

På eftermiddagarna vilar jag. Det är också nytt. Utöver cellgiftsdagarna, som visserligen blev fler med tiden, har jag inte behövt vila på dagarna de sista två-tre månaderna. Nu är jag fri från behandlingen, vilar på dagarna och klipper med ögonen vid halv tio på kvällen. Jag har också haft mera ont de sista veckorna. Det började redan innan jag kom hit. Sista gången jag höjde den smärtstillande dosen hjälpte inte hela vägen. Då måste jag ta extra när smärtan bryter igenom och det blir ganska jobbigt att få de där "genombrotten". Jag hör samma sak från flera av dem som har samma sjukdom som jag. Det verkar vara så, med något undantag, att vi alla får mer och mer ont. Vi vänjer oss väl också vid tabletterna. Varje gång vi får ont igen, och måste öka dosen, blir vi lite ledsna. Egentligen drömmer vi ju om att få minska den. Men det är förgörande att ha ont. Det bidrar till tröttheten och rädslan. Så det är bara att bita ihop, höja dosen och hoppas på att smärtan försvinner. Då är allt bra. Smärta kan förstöra allt. Så i dag har jag höjt.

Jag gör verkligen mer än jag har gjort på ett tag. Jag vet det och jag vet att det gör mig trött. Jag tar inte heller längre kortison varje dag, utan trappar ned - väldigt långsamt den här gången. Men jag vill ha det så. Den här sommaren är min, bortom sjukdomen, även om den gör sig påmind. Det onda gör mig ledsen. Jag känner av vätskan i lungorna och det är obehagligt. Svårt att andas djupa andetag. Det hugger till när jag gäspar. Men morgnarna i yoga-shalan gör mig glad och hel. Det är värt det. Jag vilar resten av dagen. Jag kanske åker till stranden. Vädret är fantastiskt, som det väl är i hela landet. Jag vattnar rabatten och jag vattnar tomaterna. Minns ni tomatskotten Miriam och hennes mamma satte åt mig? Då drömde jag mig hit. Nu är jag här och de små skotten har blivit stora plantor. Snart kommer jag att skörda mina egna tomater. Se här.

Det blir lite si och så med inläggen här. Jag är inne i den fysiska upplevelsen och då tappar jag behovet, och i någon mån också förmågan tror jag, att uttrycka mig med ord. Så har det varit förut i alla fall. Dessutom har både tröttheten och den stora familjen gjort att det inte funnits tid. Vi får se vad jag hinner och orkar framöver. Men något ska jag väl hinna säga då och då.

I dag blev förresten shalan ännu lite roligare. Jag har beställt yogi-teer och lite andra varor för att kunna sälja i min lilla affär. Den består bara av ett skåp, och varje år gör Saga (i år elva år) i ordning det där skåpet och affären åt mig. Hon gör den fin med mina hippie-sjalar o annat krims krams från Indien, som jag tycker är roligt. Nu blev det ju inget Indien i vintras, så jag har inte så mycket att sälja. Men min vän Kristin skickade lite sjalar till mig från Mysore. Och nu är affären alltså påfylld med lite annat. Ni hör. Jag har det hur bra som helst även om jag är trött. One by one you do, som Pattabhi Jois sa. Det finns ju inget annat sätt. Sjukdomen är inte borta men jag försöker tänka att jag bara ska hålla i och göra det jag gör. Envetet. One by one.

19 kommentarer:

  1. sommardu, solen, Gotland, o förstås, yogan.
    så skönt.
    kramar!

    SvaraRadera
  2. Var kan jag hitta 'affären'?
    Hälsning från Marianne, uppe i Visby

    SvaraRadera
  3. Affären utgörs av ett litet skåp i min yoga shala!

    SvaraRadera
  4. bästaste, vad härligt att du skriver igen. man går in och väntar och väntar, och så blir man så glad när där är ett inlägg. Som idag.
    Jag hoppas du har det bra allra finaste.
    att solen skiner och värmer din kropp.
    Massa kramar och pussar från skåne

    SvaraRadera
  5. Envetet steg för steg så går du framåt. Så skönt att läsa ditt inlägg idag. Du skriver när du skriver, vi finns ju här :) Stor kram från ett väldigt soligt Örebro

    SvaraRadera
  6. Hej kära kära lilla syster. Du är den största vackraste krigaren jag vet. Jag är full av beundran över hur du arbetar både med ditt läkande och din yoga. Att får vara i din shala och göra sin egen träning eller som på fredagen med ledd primary är ren lycka.

    Att sedan vara med dig och andra systar och barn och att se hur mycket mina barn älskar dig, det är också lycka.

    Du är stark och stor. Mycket kärlek till dig.

    Sophie

    SvaraRadera
  7. Jag känner dig bara genom din blogg, men jag har oxå systrar...och vet att de är en ständig källa till glädje och styrka! Låt dem ge dig av sin egen kraft och kärlek....och ge dem samma tillbaka....
    Tror inte du ska vara rädd att öka på smärtstillande....smärta är så nedbrytande och skrämmande....du behöver din kämpaglöd till att bli frisk, inte till att klara av smärtan!
    Du har en ljuvlig sommar framför dig....njut och lev i nuet...framtiden kommer, men är långt borta ännu.
    När du känner att du är redo och orkar, DÅ beslutar du om fortsatta behandlingar!
    Tänker på dig...styrkekramar...

    SvaraRadera
  8. Oj...glömde säga att dina föräldrars stöd är ovärderligt!
    Ett barn är solen, månen och hela universum för en förälder....även om hjärtat gråter, så
    har en mor eller far styrkan att stötta och
    överösa barnet med kärlek och tillförsikt.
    Barnet må vara 4 eller 40 år....ett barn är för alltid ett barn!
    Skickar styrkekramar även till dina föräldrar!
    Siss

    SvaraRadera
  9. Du skriver så vackert, skört och samtidigt kraftfullt. Det är också fantastiskt att läsa om "dig och yogan". Det är yogan som fört mig hit till din blogg. Det gör mig ont att du drabbats av sjukdom som gör dig så illa. Sänder mina tankar till din läkning.

    SvaraRadera
  10. Åh Thomasine, man vill liksom vara med vid ert bord där på Gotland! Det ser så trevligt ut. Jag förstår att du är i ditt element nu! Jag kan se hur ditt skåp ser ut, med schalar och rökelser ( din gamla Hippie!)
    Ät och köp några vaniljbullar på bageriet å´mina vägnar är du snäll.
    Jag, Pale och barnen längtar efter dig. Stockholm é varmt!

    SvaraRadera
  11. Så fint att se er alla tillsammans i solen på Gotland! Som alltid lika givande att läsa nytt inlägg från dig, vi som läser finns ju alltid här och du skriver när det känns bra för dig. Många kramar från kusin Viveka i soligt Malmö.

    SvaraRadera
  12. You do, kära vän!!! Ser fram emot att se dig i Augusti:D
    Kramar,
    Regina

    SvaraRadera
  13. Åker till Fårö på lördag och avundas dig som redan varit en tid på Gotland. Det kan bara vara rätt att spendera sommaren där.
    Ta emot allt det vackra och låt det läka dig!
    Kommer inte till Sudret i år, annars hade jag gärna droppat in till dig någon morgon...
    Det får bli nästa år.
    sommarkramar,
    Lovisa

    SvaraRadera
  14. Jag drömde om dig i natt. En av dom där klara och tydliga drömmarna, som känns som om är alldeles på riktigt, då jag också hinner tänka/drömma att jag måste berätta om drömmen för dig. För den var bra! Positiv. Du var glad. Stark. I ett tillfrisknande.
    Agneta

    SvaraRadera
  15. å vilken bra dröm, den var väldigt skön att höra. tack agneta! tack alla gullfior!

    SvaraRadera
  16. hallå finaste thomasine,
    ta hand om dig mellan all yoga, vet att du är där du vill vara men ändå... all kärlek från mig o skåne / karin

    SvaraRadera
  17. Hej Thomasine, vilken fin blogg!

    Fick precis höra av Åsa (Karins kompis och FK kollega) att du blivit sjuk. Åh vad ledsen jag blir. Ibland känns livet bara så himla orättvist!

    Ville bara säga att jag saknar yogan med dig som lärare. Jag tränade ett tag på Yoga Shala i Stockholm och du var bäst. Har inte haft någon så fantastisk lärare sen dess. Saknar din avslutning, när alla ligger och varvar ner och du gick runt och pressade ner våra axlar och gav ett litet tryck i pannan mellan ögonen. Det var en sån enkel men underbart skön liten belöning som avslutning :)

    Skickar alla positiva krafter jag kan och hoppas du får njuta massor på Gotland i sommar!!

    Stor kram,
    Anna

    SvaraRadera
  18. Väder-Per Holmgren skriver följande i sin blogg i dagens nätupplaga i Aftonbladet:

    "13 juli 2010, kl 08:52 Skrivet av Pär Holmgren: Värmen kulminerade på de flesta håll i söndags. Av alla rekord som sattes är de i Lund (34,3 grader) och Visby (33,7) mest anmärkningsvärda. Det är de allra högsta temperaturer som än så länge uppmätts i de två städerna! I Lund finns mätningar sedan 1753, i Visby sedan 1859.

    Men redan idag kan Visby få en rekordnotering. Det står 33 grader på prognoskartan, och det kan mycket väl innebära en maxtemperatur på några tiondelar över det. Maxtemperaturerna kommer inte in förrän strax innan kl 21 så först i kväll vet vi om det blivit ett nytt rekord."

    Han har tydligen inte läst denna blogg. Hade han gjort det, skulle han ha förstått vad den intensiva energin och värmen beror på.

    Det gnistrar och sprakar om dig, Thomasine!

    Hoppas du har det bra i värmen...

    Stor Kram!

    SvaraRadera
  19. haha å charlie du är så snäll o rolig. sanningen är att det sprakar lite för mycket så nu ska jag åka härifrån, ska snart berätta! hoppas du o familjen har härliga dagar i detta fantastiska väder.

    SvaraRadera