Gotland!

I dag har jag invigt yoga-shalan i Burgsvik. Jag har mest packat o burit o städat sedan jag skrev sist. I det lilla huset och i shalan. Mamma och pappa var här när jag kom och vi förberedde tillsammans för att både Sophies och Cajines familjer skulle komma. Bara Lisens familj saknas. Huset är fullt. De små bodarna är fulla. Det är trångt och härligt och precis som jag vill att det ska vara. Sophie och Saga lagar fantastisk mat åt oss alla.

Hela familjen har sedan hjälpt till att göra i ordning shalan. Alla hittar sin uppgift. Nu är allt bäst hittills. Det är tredje sommaren och det blir bara bättre för varje år. Det var en underbar premiär och tio personer kom för att yoga. Sophie och Cajine var med och yogade. Pär gjorde sin gymnastik med sitt gipsade ben.

Min kropp känns, för att uttrycka det milt. Men jag är igång, och jag blir säkert starkare för varje dag. Dessutom är det väldigt bra att veta hur det känns att vara svag - och som en nybörjare i yogan.

Min yogasommar har börjat. Solkustens sommaryoga är igång. Jag säger och skriver ofta "jag är här". Jag upprepar mig, men det är verkligen så jag känner. När jag satt på färjan på väg hit tänkte jag så. När jag kom fram till Burgsvik likadant. Och ja, så fortsätter det. Det har verkligen hållit mig uppe när det har varit tungt och nu är jag här. Nu är jag det och när jag satt där på färjan kom ett nytt tillägg upp i huvudet "och det ska jag vara nästa sommar också".