fredag 4 juni 2010

Sommarpaus

Ett beslut håller på att ta form, tror jag. Jag klarar inte så mycket mer cellgifter. Kroppen och hela jag håller på att duka under. Själen gör ont. Kroppen gör ont. Jag är slut, trött och ledsen av behandlingen.

Jag vill ge kroppen en chans att återhämta sig. Kroppen klarar visserligen mer än vi tror. Den strävar alltid efter balans och återhämtar sig gång på gång efter sjukdomar och andra påfrestningar. Men nu har den i snart ett halvår förgiftats regelbundet. Det är ett faktum, även om syftet är att krympa tumören. Hela kroppen tar stryk varje gång. Det var fjortonde behandlingen i onsdags. Det är en gång kvar på den här cykeln och sedan är det dags för röntgen och nytt läkarbesök. Kroppen tar stryk och kanske tumören också. Den har gjort mer ont sista veckorna. Jag har mina idéer, men vem vet hur det ser ut där inne.

Jag vet ingenting förrän röntgensvaret har kommit. Det kan faktiskt se ut hur som helst och läkarnas rekommendation till hur vi ska fortsätta är förstås också helt avhängigt resultatet. Men jag tror att jag håller på att bestämma mig för ett lite längre avbrott oavsett vad svaret är.

Jag vill ha en möjlighet att hinna göra det jag tror på. När behandlingarna pågår finns det inte en chans att komma dit. Jag har en eller två bra dagar innan det är dags för nästa omgång. De bra dagarna är jag ganska glad, kan jobba lite med yogan och kan oftast äta ganska bra. Bra är förstås relativt, som allt annat, och det har väldigt mycket med min inställning att göra. När det efter tre behandlingar i rad är dags för vilovecka är kroppen så utmattad att det inte blir någon större skillnad. Viloveckan är ett mellanting av bra och dåliga dagar. De sämre dagarna är jag illamående och försöker parera det, så att jag inte ska kräkas upp den lilla näring jag fått i mig, jag har ont, är trött, vill inte prata, orkar knappt svara på frågor om hur jag mår på sms, försöker röra mig lite, som ikväll när jag gick ner till vattnet, och lyckas gå en kort sväng i samma takt som en åttioåring.

Jag behöver en sommar där jag kan ge kroppen en chans att stärka sig med naturliga metoder. Jag vill ha orken att göra det jag tror på. Cellgifterna har aldrig varit min grej, det vet ni ju. Jag vill ha tid. Jag vill kunna göra min yoga, jag vill ha aptit och må så att jag klarar att äta och dricka det jag tror stärker kroppen. Jag vill ha orken att försöka hela mig själv igen. Jag håller på att tappa den och då går det inte. Då faller min attityd också. Jag måste göra det jag tror på. Dessutom vill jag få jobba som yogalärare. Det hör till det viktigaste i mitt liv. Jag kan inte bara vara sjuk.

Det ska bli en sådan sommar. Jag ser mig på Gotland. Jag ser mig cykla tidiga morgnar till Solkusten och gå in och ställa mina flip-flops i trappen. Jag kommer tidigt, så att jag hinner plocka lite nya blommor. Jag tänder rökelse i trappen. Jag yogapyntar hela Solkusten med blommor, skynken och småsaker. Det är en lite halvmodern och kanske mer praktisk än charmig lokal från början, men skynken kan göra mycket.

Jag kommer in i shalan och säger "god morgon Guruji" - till Pattabhi Jois och tänder hans ljus. Jag gör min morgonyoga, anpassad efter var jag är. Det här är min egen, allra bästa tid. Strax innan eleverna kommer tänder jag fler ljus och gör te. Från klockan åtta är det deras tur att yoga och jag hjälper dem. Efteråt dricker vi te. Det är tredje året i rad vi är där. Vi har blivit en liten Gotlandsyoga-community, med nya och gamla yogisar, som bor på Sudret på somrarna. För mig har det varit stor lycka att jag har kunnat ha Solkusten och i år betyder det allt.

När jag är där ensam på morgnarna brukar jag prata med Guruji och hans barnbarn Sharath. De hjälper mig i de utmanade rörelserna, som varierar lite från sommar till sommar. Här ser ni Guruji. Hans blick är både uppfordrande och vänligt hjälpsam.

Efteråt cyklar jag hem och äter det jag vill till frukost. Jag kommer att klara av att dricka de gröna drinkarna. Jag har resten av dagarna fria för att stärka mig på andra sätt. Jag får hämta kraft i naturen, av sol, hav och bad. Jag kan cykla ner till hamnen och bada. Jag kan ta bilen till stranden. Ingen stress, inga måsten, inget cellgift. Bara det jag tror på och vill. Jag tror att det måste få bli så. Det har varit längtan efter sommaren på Gotland som har hållit mig uppe hela vintern och nu är jag nästan där. Jag är på upphällningen, men jag håller, i för jag vet vad som väntar.

Sommarpaus efter en ledd yogaklass på Solkusten. Som jag längtar.






25 kommentarer:

  1. du skimrar redan i solen på gotland liksom vingarna skimrar i regnbågens färger på en trollslända. underbart att du gör det du tror på.
    /sara L

    SvaraRadera
  2. känner du så o vill ha det då är det så. jag tror på det. o på dig.
    så. då bestämmer vi det. att du ska ha en alldelens fantastisk o underbar sommar på Gotland. med massor av yoga, yogisar, te, gröna drinkar, god mat, natur, sol, hav, bad och.. ja, allt vad du önskar o vill.
    kramar!!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas och tror att du kommer att få den sommar du önskar så att din kropp och själ återhämtar sig, kram Erika

    SvaraRadera
  4. Jag tror att jag förstår precis vad du känner och vilka dina avsikter är. Det är klokt att lyssna till sin kropp och till sig själv. Ett låg-% liv är naturligtvis inget riktigt bra liv. Vi måste alla försöka göra det vi tror på. Jag önskar dig allt gott och att denna sommar blir den första i ditt nya liv. Livet efter........

    SvaraRadera
  5. Det låter som en bra idè att ta paus. Jag antar att du har sökt all hjälp som du kan tänkas få, men undrar om du tänkt på Vidarklinikens behandingar. Har själv arbetat som sjuksköterska med Hematologi på ett av Stockholms stora sjukhus och är även utbildad antroposofisk sjuksköterska. Jag har sett den själsförtvivlan och livslängtan hos många patienter som är instängda på sina små rum då deras immunförsvar är så lågt att dom måste vara där och hur dom andas ut och får vila och ta in ljus och kraft på Vidarkliniken då dom ändå fortsätter sin behandling men denna gång med livsstärkande behandlingar som även är riktade mot att besegra cancern.

    Jag önskar dig en underbar sommar,

    stor kram M

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det låter helt rätt. Grattis till beslutet!
    Det spelar väl egentligen ingen roll vad röntgensvaret säger.
    Du vet ju bäst.

    "May the Force be with you"
    Kram
    /Miriam

    SvaraRadera
  7. Kraft och ljus till dig och dina kloka beslut! Kram

    SvaraRadera
  8. Som jag längtar också. Att få se dig i ditt riktiga element.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Käraste Thomasine,
    jag längtar också så det gör ont efter att få vila i den svenska sommaren. Din bild av yoga-sommar på Sudret låter som paradiset. Ååå va jag skulle vilja vara där med dig! Må alla goda krafter vara med dig så att du får vara stark och frisk nog att förverkliga din vision.
    kram
    Marie

    SvaraRadera
  10. Käraste Thomasine,
    Du skriver så vackert och är så klok. Jag vill ge dig all styrka! Jag skulle så gärna vilja dela din yogasommar på Sudret med dig, tillsammans med dig skapa kraft, frid och ro att gå vidare i livet. Njut av fågelkvitter och försommarens dofter och låt dem ge dig kraft. Ta för dig av livet, det tillhör dig.
    Namaste
    Agneta

    SvaraRadera
  11. Livet kan vara hårt, även för mig som ändå är frisk
    Sommaren blommar skönt på Gotland

    SvaraRadera
  12. Thomasine.
    Vi känner inte varandra. Men, jag följer din blogg och känner med dig.

    Önskar dig en fin, härlig och helt underbar sommar på ditt Gotland!

    Varma kramar från anna i uppsala.

    SvaraRadera
  13. All lycka i sommar önskar jag dig! Namasté

    SvaraRadera
  14. Thomasine du är så nära att lyckas
    kämpa på lite till du är ung, du klarar det
    Mvh. Vera

    SvaraRadera
  15. Thomasine - en stor kram till dig. jag tror på dig och tror på en sommar med energi och kraft som lyfter dig ytterligare. Kan inte uttrycka mig tydligare. Du och din familj - fantastisk! Keep on writing...

    SvaraRadera
  16. Thomasine

    Det låter helt rätt. Samla kraft där du vet att den Finns. Vi är många som kommer att tänja lite extra bara för dig, på olika yogaställen runt om i Sverige i sommar. Jag kommer att skicka massor av ljus och kraft från Muditan i Baksemölla och från solgungorna på Karlaby.
    Och tack för att du varje söndag använder dig själv och din kraft för att puffa in bl a mig i nya yoga-utmaningar.

    Allt gott till dig!
    Eva

    SvaraRadera
  17. Det var väl någon som sa att "cellgifter-det är som att hugga ved med yxa"

    Det kan ju kännas tryggt, men frågan är ju om det ligger något annat bakom, det där med att det finns modernare sätt, nya vägar.

    Den "nya "människan som hittar andra vägar, andra vägar att läka, andra vägar att förhålla sig till livet. Jag vet att du är en "ny " människa som redan har hittat.

    Du vet att jag är en blandmissbrukare, lite gammalt, lite nytt men inte släppa taget helt och hållet om det "beprövade", men jag är med dig, oavsett om det bara är en paus eller om det är att pröva något annat.

    Jag tror kroppen känner och jag tror kroppen vet vad som är rätt.

    Puss

    SvaraRadera
  18. hej, det är klart att du ska ta en paus, nu har du tagit dina cellgifter, växelbruk är viktigt för jorden och för människor, hur ska du annars ges tid att känna efter hur gifterna har verkat?

    och jag håller med den som skrev att det spelar ingen roll vad röntgenbilderna säger, att ta en paus är ett beslut som har mognat fram hos dig, det känns,

    och för en timme sedan kom Johan och jag hem från Gotland, våra nyplanterade syrenbuskar har slagit ut - vilken fröjd och lycka, de doftar ljuvligt - vi badade också, burr, kallt,

    njut thomasine, cellgifterna finns kvar när och om du känner att du vill ha dem,

    jag kan inte låta bli att skriva detta, även om jag inte vet något mer än det som känslan säger mig, och! jag är övertygad om att du bestämmer själv, det är det som är så bra med dig!


    anna l

    SvaraRadera
  19. Vackra du !

    Jag har förstått att du har kämpat hårt med ditt inre för att kunna "godkänna" behandlingen mot din kropp. När du nu tar en paus från behandlingen är det kanske just det din kropp behöver för att orka vidare.

    Märker att bara tankarna på Gotland får dig full av energi även om du egentligen är väldigt svag nu.

    Massor av kramar
    Gunilla

    SvaraRadera
  20. Det är bara du som kan bestämma över ditt liv.
    Skickar många kramar och varma tankar.
    Ywonne G.

    SvaraRadera
  21. Du vet o du känner vad som är bäst. Sommarlov på Gotland m allt som du älskar. Jag ser dig redan där, påtandes o pyntandes, det känns bra.
    Puss
    Karin

    SvaraRadera
  22. Hej Thomasine
    Bilderna talar sitt språk och ger verkligen en behaglig känsla, en längtan och semester!
    Jag pratade med en tjej i helgen som studerar anatomi för en läkare i Köpenhamn. Hon berättade att läkaren är specialiserad på cancer och har forskat en hel del i detta. Det han förespråkade som behandling är att man sprutar in en koncentration av C-vitamin i kroppen.
    Är det något du känner till, du kan ju kolla med din doktor? Det kan ju vara ett alternativ till cellgifterna?
    Kram

    SvaraRadera
  23. Thomasine, du är så klok! Du ger oss så mycket både i tanke och handling. Givetvis ska du ta en paus när din kropp så tydligt säger dig det. Att tro på den behandling du får(alternativ i detta läget) är oerhört viktigt. Annars känns det som om tankarna motarbetar istället för att hjälpa till. Jag tror att tankar påverkar kroppen enormt mycket och om de är positivt ger det dubbelt upp. Dina tankar på ljusa härliga Gotland med mycket yoga, styrka, värme och natur kommer göra underverk.
    Stora kramar
    Annika C.

    SvaraRadera
  24. tryambakaṃ yajāmahe sugandhiṃ puṣṭi-vardhanam
    urvārukam iva bandhanān mṛtyor mukṣīya māmṛtāt
    swaha

    Följ ditt hjärta

    Helén, vås

    SvaraRadera