tisdag 1 juni 2010

Hurra för bröllopsparet

Den 31 maj 1960 gifte sig min mamma och pappa. 1961 föddes Sophie och inom sex år hade de fått fyra flickor. När jag kom blev det trångt i radhuset och den stora familjen flyttade till ett större hus. Där bor mamma och pappa än i dag. Det är sådana härliga tidsperspektiv, tycker jag. Gifta i 50 år, 4 barn där den yngsta är 42 och den äldsta 48, ett hem där vi alla levt ett helt liv och som fortfarande finns kvar.

Med tanke på den situation vi befinner oss i med cancerhelvetet kan man ju slås av frågan "vad finns egentligen att fira?", som Lisen sa i sitt tal. Men cancern kan inte få ta över hela livet. Det vore verkligen att ge den för mycket utrymme. Det är stort att mamma och pappa har varit gifta så länge, att vi alla finns, att vi har den sammanhållning vi har och att vi faktiskt kunde samlas igår, cancer och annat till trots. Så Lisen hittade i sitt fortsatta tal förstås visst många saker att fira, och det blev också en underbar guldbröllopskväll.

Vi var hemma hos Lisen & Frank, där jag inte hade varit sedan jag blev sjuk. Bordet var så vackert i vitt och med vita blommor. Bredvid mamma stod också luktärter, som hon hade i sin brudbukett då 1960. Här är pappa och Lisen, som hade ordnat så fint för oss alla.

Jag hade en väldigt bra dag och en fin klänning på mig, som jag just hade fått. Mina snälla kompisar ger mig saker hela tiden. Mia och hennes dotter Vinaya kom till min park igår och gav mig klänningen. Vinaya är en stor kärlek i mitt liv. Här är hon och mamma Mia.


Till mina stora kärlekar hör förstås också alla mina syskonbarn, som jag känner mig väldigt nära. Igår saknades Tom och Saga, som var hemma i Skåne med Pär, nyss hemkommen från sjukhuset efter sin olycka. Att direkt åka till Stockholm hade blivit för mycket för honom. Men Sophie och Jack kom upp ända från Skåne och var med - tack Sophie - hela Cajines familj, hela Lisens familj och så pappas tvillingsyster Lillann och jag var med. Det här är Jack och Arvid.

Cajine hade som överraskning tagit med sig mammas brudklänning, som hon fick byta om till inför efterrätten - en vit bröllopstårta. Se här så fina de var, min älskade mamma och pappa. Mamma såg ut som en flicka, när hon kom ut i sin bröllopsklänning och de vita handskarna. Klänningen satt precis som den skulle.

Den 31 maj 2010 var precis som samma dag femtio år tidigare en underbar försommardag och kväll. Att så många vill gifta sig mellan hägg och syren är lätt att förstå. Vi fick champagne när vi kom och balkongdörrarna stod öppna. Alla var finklädda och snygga och jag kände mig så lycklig bara över att få vara där och träffa alla. Det var också härligt att få klä upp sig efter att mest ha hasat runt i ett halvår.

Vi fick fantastisk mat och goda viner, som också jag drack och njöt av. Det är inte ofta jag dricker vin annars, även om jag får det, trots medicinerna. Alla barn kändes stora och på riktigt delaktiga i själva firandet. Vi var alla rörda, tror jag. Mamma och pappa fick berätta om hur det var den där dagen. Vi skrattade. Jag var frisk. Jo, faktiskt.

När vi skulle åka hem och kom ut på gatan gick vi ett kvarter i den ljumma natten, som doftade av syren. Tidiga morgnar och sena kvällar på försommaren är oslagbara. Den här morgonen hade jag varit uppe tidigt och åkt till yogan igen. Jag fick avsluta dagen med att iklädd klänning gå lite genom stan. Det kändes som när jag var yngre. Jag vill ha mera! Ja, jag har cancer, men jag kan vara lycklig ändå.

21 kommentarer:

  1. Åh vilken fin kväll det var! Mamma och pappa var alldles underbara, du var så vacker, Cajine strålande, Lisen höll ett fantastiskt tal iksom Lillan och Rutger...
    Dt är så mycket värt att få vara tillsammans med de man älskar och för en liten stund sjunker rädslan undan och jag är bara där, just där i nuet.

    Lisen och jag talade om det där med rädslan idag. Jag tycker att den har ökat och jag kan inte bestämma mig för om det är ett ålderstecken eller om det beror på allt som händer runt om kring oss

    Först kom du, sen kom Cajine, sen kom Pär och lite annat däremellan - Sedan är jag helt plötsligt rädd för allt.

    Kanske är det ett ålderstecken, herrgud, nästan 49. Eller också är det helt enkelt så att just för att jag är 49 så händer det en massa saker med dem som ungefär är som jag. Vi blir gamla och drabbas av diverse krämpor och sjukdomar, barnen börjar bli stora och röra sig utanför hemmets trygga väggar.

    Ung och osårbar - så känner jag mig inte längre men jag är däremot tacksam för min familj och att vi kan träffs som vi gjorde igår och att vi har den kontakt och det utbyte vi har av varandra allihop.

    Tack! (Och jag är fortfarande full av tillförsikt och målmedvetenhet)

    SvaraRadera
  2. Nej, det är väl inte undra på att vi blir lite rädda då o då. det var fantastiskt att du kom tycker jag. o vet du, jag är också full av tillförsikt just nu. mera mera! puss

    SvaraRadera
  3. Ååå vilket vackert brudpar! Jag blir alldeles rörd av er familj och er sammanhållning! Hurra för brudparet och för er alla och för dig Thomasine och för din lycka och tillförsikt! Allt gott! Jarinja

    SvaraRadera
  4. Thomasine så fint. Jag blev helt rörd. De är så fint att ni firar den livslånga kärleken, som just nu är i mycket nöd. Att ni liksom tvingar in lusten när nöden är så stor, ni glömmer ju inte hur mkt ni tycker om varandra.Att ni behöver varandra och att ni har varandra.
    Kärleken övervinner allt. puss puss till er alla

    SvaraRadera
  5. Fint! Allt jag ville säga just nu. Storkramen!

    SvaraRadera
  6. jaa! mera mera!!
    kramar!

    SvaraRadera
  7. Fick tårar i ögonen av allt det underbara vackra du beskrev, underbara vackra känslor...Underbart! Kramar fulla med solsken, från Susanna

    SvaraRadera
  8. T a c k ja ett jättestort tack för att du delar med dig av något så underbart och vackert. Vilken fantastisk familj ni är!
    Som vanligt allt ljus till dig/monica

    SvaraRadera
  9. Vilken gåva ni har i varandra. Man blir inte annat än rörd över er fina kväll igår. Härligt. Brudklänningen var en väldigt fin idé av Cajine!
    Och visst är det härligt att känna dofter av hägg och syren ljumma försommarnätter. Än idag får det mig att minnas tidiga mornar när jag gick hem under studentperioden! Tänk vad dofter kan förflytta en i perioder av livet. Mycket solsken till dig, Lotta F

    SvaraRadera
  10. Vilken fin familj,och vilket vackert guldbröllpspar!
    Väldigt rörande att läsa.
    Håller med Sophie,ju äldre man blir ju mindre osårbar blir man,och livets käftsmällar börjar dyka upp...Men livet och kärleken är alltid värt att fira!
    Kram
    Marika

    SvaraRadera
  11. Glömde en sak.. tänkte på vilken makalös mor du har. Inte nog att hon har fött och uppfostrat fyra underbara döttrar, pyntat ett gigantiskt hus och trädgård, skötte hon ett chefs jobb på sjukhuset, bakade minst 6 formfranskor varje vecka så att vi skulle ha till mellanmål, i samma veva kokade hon lite apelsinmarmelad innan hon drog iväg och jobbade extra i lilla modebutiken bara för nöjes skull, och som om detta inte skulle få vilken kvinna som helst helt utslagen så hade hon minst 2 fantastiskt invecklade stickningar på gång. Och aldrig ett hårt ord...hur många ungdommar som än mötte henne i ett stökigt kök efter en lång arbetsdag. Ann är en kvinna som har imponerat på mig. Ni verkar alla fyra ha ärvt hennes talang och krafter. Grattis! Lotta F

    SvaraRadera
  12. Störst av allt är kärleken!
    Vad fantastiskt att ni fick fira mamma och pappa. De ser så vackra ut på bilderna.
    Jag fick också ett "doftminne" av syrenerna imorse. Jag är med dig och severar på någons studentskiva ( kommer inte ihåg vilken, jag tror det var i Bromma). Vi är nog sisådär en 12-13 år.Vi tyckte att alla var knäppa, kommer du ihåg?
    Viva Thomasine! Viva syrenerna!

    SvaraRadera
  13. Ovan kommentar från Erika/Kram

    SvaraRadera
  14. For en herlig kveld for dere alle! Gratulerer til mamma og pappa sin flotte dag! Jeg er så glad for at du har så fin familie og så mye du kan glede deg over, hver dag. Syrinene er nydelige nå! Sender en stor klem til deg og dine! Kusjes en liefs, ik denk aan je! Siri

    SvaraRadera
  15. Hela stora familjen är så underbar. Det bästa som kunde hända efter en skoldag var att få sitta runt ert köksbord och dricka thé och äta skorpor med honung. Systrarna kom och gick och mamma Ann var också med ibland. Vilken gemenskap, glädje och trygghet. Har alltid velat vara med!
    Varmt grattis till guldbröllopsparet!
    Kram Mia

    SvaraRadera
  16. Vilken underbar fest!
    Vilken fantastisk familj du omges av!
    Massa varma kramar till dig!
    ooooooooooooooooom

    SvaraRadera
  17. Har ingen av dina syskon fått någon typ av cancer, är det bara du som är drabbad? Så konstigt! VAD kan det bero på att just du blev drabbad, som lever sunt?

    SvaraRadera
  18. jo marianne, en syster har tyvärr fått bröstcancer. det har jag skrivit om en del. men tumören är bortopererad o hon får cellgifter som säkerhetsåtgärd nu. usch o fy för det.

    tack alla för era fina kommentarer till mamma o pappa o deras guldbröllop!

    SvaraRadera
  19. Och tack Fina Thomasine för att du och din kropp orkar med alla behandlingar. Så här på sluttampen inför röntgen och besked förstår man om det är svårt att orka de sista tandläkarbesöken.
    Love love love

    SvaraRadera
  20. Konstigt va? Jag skrev ovan inlägg i natt efter att ha fått en stark känsla av att din kropp inte orkar. (Behöver man inte vara Einstein för att räkna ut i och för sig.)
    Ditt senaste inlägg hade hunnit publiceras då, men där ger du ju alla svar på mina tankar.
    Låter bra med paus, vila och fysisk och mental återhämtning. Sedan får vi hoppas på en fin sommar. Sedan du öppnade Solkust-shalan har jag haft de finaste somrarna sedan jag var litet barn. Jag hoppas på många till, men först och främst att denna sommar blir vad du och vi alla hoppas.

    SvaraRadera
  21. jag vet, jag såg det! det var roligt. du är som alltid in tune, anna! tack söta, snälla.

    SvaraRadera