tisdag 11 maj 2010

Förvåning och förväntan

Jag trampade fort, stod upp och cyklade. Jag tycker om att stå upp, särskilt i backar. Då känner jag mig fri. Vital - och inte så särskilt safe. Jag hade lite bråttom. Då slog det mig hur otroligt det var att jag cyklade.

Så här är det flera gånger per dag nu. Förvånat inser jag vad jag gör utan att ha tänkt på det. Som att cykla, bära tunga saker, springa för att hinna över ett övergångsställe. Många sådana självklara saker handlar om att lita på sin kropp. Att veta eller utgå ifrån att den ska klara en massa saker. Det där självklara är på god väg tillbaka.

Nu är jag visserligen så trött att jag bokstavligen klipper med ögonen. Jag jobbade i morse igen. Halv sex var jag uppe och åkte till yogastudion. Min egen yoga har jag nu gjort på kvällarna. Så i dag var jag "som vanligt" extrafröken på mysore-klassen följt av frukost och kära vänner. Ni vet numera hur rutinen är. Det är så otroligt roligt och lyxigt att vara där. Jag gläder mig också åt att jag kan lita på kroppen när jag arbetar med mina händer, håller i andra, lägger tyngd här och där.

Under frukosten planerade vi workshops i sommar och i höst. "Tänk om jag kunde få bli frisk" både tänker och säger jag nu med förväntan i rösten och fortsätter med vad jag skulle vilja göra då. Det är en enorm skillnad mot vad jag vågade tänka för bara en månad sedan. Då kunde jag inte tänka det utan att få en hisnande känsla i magen. Oavsett allt så har jag roligt bara när jag får tänka så. Nu lever jag mitt liv, trots sjukdomen. I dag har jag förresten en helt kortisonfri dag och mår ändå bra. Jag får alltid en ordentlig dos i samband med behandlingen, så att komma ner på noll är en rejäl nedtrappning att göra på en vecka och en chansning som vanligt. Jag har kommit ned till en tablett tidigare. Noll utan biverkningar är en seger.

Men om jobbet och allt. Jag vet så väl hur jag skulle vilja ha det. Jag har lärt mig läxan om hur jag vill prioritera. Jag ser framför mig hur roligt det kommer att bli och det känns som om jag vill börja redan nu eller kanske redan har börjat. Jag vill fortsätta att blanda skrivandet med yogan och olika kroppsterapeutiska behandlingar. Men jag ska inte skriva så mycket på uppdrag åt andra som hittills. Det ska i stället få bli mer på eget uppdrag och handla om det som jag nu är med om. Jag vill säga något om bemötandet av cancerpatienter och om ordens betydelse. Jag vill jobba tillsammans med mina vänner och systrar i olika projekt kring förebyggande hälsa och för personer med cancer. Jag vill inte vara fast på en plats utan ha möjlighet att ordna yoga-kurser på flera olika håll. Jag har hur många idéer som helst.

Just nu håller sommaren på Gotland att ta form. Allt är förstås preliminärt och beroende av hur jag mår och vad röntgen i juni säger. Men vilka planer är egentligen inte preliminära? Jag utgår ifrån att jag fortsätter att må som jag gör nu. Min tanke är att det ska bli yoga på morgnarna för dem som är vana och några ledda klasser också. I augusti blir det en workshop tillsammans med Natalia. Min vän och yogalärarkompis Camilla kommer också och hjälper mig och har klasser i juli. Jag ska jobba bara precis så mycket som jag orkar. Massagebehandlingarna tar jag paus ifrån i år men Camilla kan erbjuda behandlingar också. Allt är successivt på väg ut på min hemsida (socalito.se).

Mitt i detta är det dags för tandläkaren igen. Jag tycker ju att det har gått bra att åka dit ensam (och har hittat på det själv) men Cajine säger att hon ska följa med mig den här gången. Hon har inte gått att stoppa. Det blir trevligt förstås. För ju mer normal jag känner mig desto mer absurt känns det faktiskt att åka dit och få gemzaret. Men nu är det bara i morgon och sedan är jag fri ett tag igen. Det ligger förvåning och förväntan i luften.

13 kommentarer:

  1. inte tänk om. tänk ATT. tänk ATT jag kommer att bli frisk! jag kommer att bli frisk. jag är frisk! jag är faktiskt hälsan själv :))
    just så.
    kramar!

    SvaraRadera
  2. o förstås. god styrning o kraft hos tandläkaren :)
    mera kramar!!

    SvaraRadera
  3. Heja dig. Och fina Cajine. Nu ska jag fira kortisonfri dag med att ta fram lila mattan igen, den har legat i sin påse sedan i julas. Så jag kommer i form till i sommar.
    Pok Lollan

    SvaraRadera
  4. Lycka till idag och härligt att ha med sig sin syster. Hälsa Gotland från mig guuud vad jag längtar dit, ska bli helt underbart i sommar, just nu är det lite för mycket jobb : ( stor kram camilla

    SvaraRadera
  5. "NÄR jag blir frisk..." Du har en fin förmåga att sätta upp små delmål, glädjas över varje framgång på vägen. Många bäckar små. Dina texter sprider energi, dina tankar kraft. Till dig, och till andra. Livselixir per blogg. Jag behöver en regelbunden dos. Inspirerande som vanligt att läsa och ta del av din vardag. Jag följer med vare sig regn eller solsken. Du fortsätter att cykla, yoga och njuta av livet - också NÄR du blir frisk... Carpe Diem!

    SvaraRadera
  6. Fina Thomasine! Vad roligt att se dig i fredags! Du var så vacker och glad!
    Hoppas att -The Dentist treated you well today!
    Mera Thomasine!!!!/ Erika

    SvaraRadera
  7. Underbara Tompa!
    Det ar nastan magiskt for mig att lasa din blogg nu och se dig pa bilderna och "hora" din rost. Du har genomgatt en san total transformation pa bara nara manader. Hela du, din attityd, tro, livsaskadning och livsgnista is on fire och sa otroligt levande och livsbevakande. Jag langtar sa efter dig.
    Tanker pa dig hos tandlakaren, styr gemzaret ratt. Det funkar ju!!!
    Kramar. Hajsan.

    SvaraRadera
  8. Du är otrolig Thomasine inte bara med att du cyklar utan ditt sätt att tackla hela din tillvaro. Det är så fint att få läsa din blogg och följa dig. Ikväll hjälper vi till och styr. All kraft och allt ljus till dig!/monica

    SvaraRadera
  9. Shalan lyste av dig i fredags...visst förflyttade vi oss till Mysore igen? Det var magiskt, Thompa! Och du cyklar och är i ditt liv med så mycket glädje och inspiration. Fortsätt planera och forma saker och ting så som du vill att de ska vara - för så blir det! Cykelturer och yoga och alla dina fantastiska ord och dina händer som hjälper och guidar oss runtomkring. Många tankar om ljus och kärlek till dig i kväll. Puss Lisa

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar läsning! Din text, hela du utstrålar passion och vitalitet! Heja dig! Kram Jarinja

    SvaraRadera
  11. HAr funderat över ditt förslag du skrev för nån vecka sedan och jag hjälper glädjesligen till i alla grejer jag kan. Opereras om en månad igen, men innan dess och efter är jag med! Nu kör vi stenhårt. Maila mig angående detta och var ni hade tänkt genomföra m.m.. Har gott med förslag och idéer. Och vid vidare disskution kan jag berätta mina små framsteg ocm du kanske vill ta del utav. Exempelvis en bok m.m.. Men som sagt hör av dig till mig på saarah151@hotmail.com
    Kram.

    SvaraRadera
  12. Kära thomasine! Du utstrålar så mycket värme trygghet omtanke känsla o stabilitet, listan kan bli hur lång som helst, men den där tumören har ingen chans! Härligt att se dig, du är en fantastisk yogafröken! Stor kram// camilla

    SvaraRadera
  13. Hej kära Thomasine,
    jag fick veta från Camilla Å för ett par veckor sedan att du fått en tumör och har tänkt på dig sedan dess. Min första tanke var att det är ofattbart. Därefter kommer en mängd andra tankar, känslor och funderingar. Och att du står mitt uppe i denna kamp. Du visar stor kärlek till livet mitt i allt. Jag tror det och din inre styrka ska bära dig. Livet är här och nu, du hjälper mig att förstå det. Du finns i mina tankar.
    Många kramar Hanna

    SvaraRadera