tisdag 20 april 2010

Mot sommarjag

Det kändes fantastiskt och samtidigt märkligt att komma till Gotland igen. Efter en fin sommar med yoga och massage packade jag ihop allt i mitten av augusti förra året. Under sex veckor hade jag jobbat intensivt och med fyra dagars undantag också haft gäster i det lilla huset i Burgsvik på södra Gotland. Jag var förstås trött, men också glad. Sommaryogan hade gått så bra, trots att det bara var andra året jag hade den. Att få vara på Gotland och samtidigt ha ett yogarum där jag själv både kan yoga och jobba med yogan är för mig oslagbart. Det är helt enkelt det bästa och roligaste jag vet. Då, i augusti, kom mamma och pappa hit och vi var här tillsammans några dagar innan jag åkte hem med den lilla bilen fullastad. Ivrig att hitta ett nytt yogarum hemma för att fortsätta jobba.

Så kom den stränga vintern. Vintern 2010, för hela familjen präglad av min svåra sjukdom. Sommaren var avlägsen. Sjukhusvistelsen gjorde mig till en tunn skärva av mitt starka sommarjag, som syns på profilbilden här på bloggen. Den är tagen vid Gotlands sydspets Hoburgen förra sommaren. När det var som värst i vintras guidade Cajine mig till Gotland i tanken och det har jag fortsatt med på egen hand sedan.

Så är vi plötsligt här igen. Jag, mamma och pappa. Jag har känslan av Efter Kriget.

Bara att kliva in i bilen igår och vara på väg gjorde att vintern rann av mig. Jag njöt av att åka färjan, gå ut en stund på däck och se havet, komma iland och åka på vägarna jag känner.

Vi har haft strålande väder både igår och i dag. Luften är hög och klar och nu på kvällen är det helt tyst i Burgsvik. Men det är faktiskt en levande bygd. Vi åt dagens lunch med många andra på Folkeryds, som är byns fik, bageri och restaurang i ett. Här sitter också gubbarna på morgnarna vid reserverat bord och kallar sig Gubbdagis. Här har jag varit sedan jag var liten och hit längtar jag alltid. För att det hör ihop med sommaren och naturen förstås. Men också för hur det är på landet. Hur man låter saker få ta tid, hälsar på varandra, nickar när man passerar någon med bil, säger hej till kassörskan på Systemet också på den större orten. I alla fall när det inte är högsäsong. Här blir jag också en sådan som pratar med alla i affären. Här äter jag också bullar.Folkeryds vaniljbullar till kaffet ute i solen är ett måste. Det är bara socker och smör. Nu har jag fått årets första.

Hoburgen har jag länge kallat för min bästa plats på jorden. Där har vi också varit i dag. Där sträcker jag ut armarna mot himlen och tackar solen varje år. I dag stod jag där igen på riktigt Cajine, hel och lycklig! I sol och vind gick vi vår vanliga promenad nere vid stenstranden.

Hela eftermiddagen har vi sedan varit i trädgården och rensat och gjort plats för det nya som ska komma. Jag jobbar och pratar med tumören om att den inte behövs längre, att den kan släppa mig nu. Jag har fått tag i den på ett annat sätt sista tiden. Jag känner den och jag är där hela tiden och hjälper den att släppa.

När vi gick här och skrotade i trädgården och jobbade på varsitt håll, mamma och pappa och jag, blev vi avbrutna av en plötslig smäll inifrån köket. Bengt från elaffären hade nyss varit här och installerat en ny spis i köket. -Den känns lite smäckig, sade mamma till mig. Det gjorde den. Vi blev instruerade att köra ugnen på högsta i en halvtimme innan vi använde den. Så vi satte på ugnen och gick ut igen. Så kom smällen. Där inne hade ugnsluckan sprängts upp, det brann i ugnen, hela huset fylldes med kolsvart kemisk rök och det regnade sotflagor.

Bengt fick komma tillbaka med den gamla spisen. Han var förkrossad. Vi var glada att vi var så nära, hörde smällen, och att huset faktiskt inte brann upp. Vi städade bort allt sot, som lagt sig på varenda liten kryddburk. Efteråt drack vi te i solen.

Det har varit en lång dag och jag är jag väldigt mör men så lugn och glad. Nu ska jag måla en golvplanka som behöver bättras på. Det är sådant man gör här. Små saker. Kommer på att det behövs en krok här. Målar en planka. Ber pappa såga till en skiva att lägga över vedspisen så att man kan få en liten bit arbetsyta i köket. Allt är enkelt. Inte så noga. Men ändå tar man hand om det lilla. Känner sig nöjd med att ha rensat bort gräset mellan plattorna på den lilla sittplatsen. Å vad jag ska sova gott. Här vill jag vara. Om jag får må som jag gör nu åker jag snart hit igen. Jag får pendla mellan Gotland och Radiumhemmet, eller försöka få behandling i Visby.

Det är nästan svårt att tro att jag är så sjuk som jag är. Men jag tänker att jag nu är på väg tillbaka till den jag var innan tumören upptäcktes. Det var ju efter det som jag gick ner mig - inte på grund av att jag blev sjukare av själva sjukdomen, utan faktiskt på grund av den katastrofala sjukhusvistelsen och den medicinering som sattes in mot smärtan i väntan på att man tog upp mitt fall på Stockholms pancreas-konferens och på Radiumhemmet. De 38 dagarna jag fick vänta. Jag är här nu. Men det där måste rättas till för dem som kommer efter mig. Det finns bara Mr Gemzar att tillgå mot pancreascancer och alla läkare jag träffade vet att det är en av de farligaste cancerformerna. Hur svårt var det egentligen att sätta igång - trots julledigheter? S:t Göran står inte högt i kurs hos mig.

Det var en fruktansvärt onödig och förstörande resa. Jag hade ju naturligtvis gått omkring med tumören en ganska lång tid - säkert ett, kanske två år tror man. Jag tror två. Under den tiden var jag stark. Hur kommer det sig? Jag är helt övertygad om att det är yogan som gjorde att jag klarade mig så bra.

Radiumhemmet talade sist om "målbild" och vilken sådan de hade för mig. Min målbild ser väldigt annorlunda ut än deras. Jag vill tillbaka till mitt sommarjag. One by one, I do.

Så jag fyller mig med kraft genom att jobba med kroppen och återvinna musklerna. Trädgårdsarbete är bra och naturen i sig ger mig energi. Jag gör min yoga så gott jag kan. Jag får styrka av maten jag äter. Jag blir glad och stark av alla omkring mig som skjutsar på. Av er.

Energin är stadigt på väg uppåt och livskraften finns i mig. Mitt gotländska sommarjag närmar sig. Nu är jag i våren - på alla sätt.

Se här, kanske går kraften lite igenom bilderna från Storsudret - södra Gotlands mest södra udde - och Hoburgen - dess sydspets.

23 kommentarer:

  1. du är fantastisk! hälsa gotland från mig och mammi, vi ses där i sommar. saknar dig min fina yogafröken

    SvaraRadera
  2. åh vad härligt Thomasine! Hälsa Gotland från mig!
    puss från Anna-Pi

    SvaraRadera
  3. Godmorgon!!
    Vilka underbart vackre bilder,som bara utstrålar kraft.
    Ett råd jag fick då för länge sedan,jobba gärna i trädgården,men aldrig någonsin utan handskar på händerna.
    Ha en bra dag/Barbro

    SvaraRadera
  4. Godmorgon!!

    Du kommer att få en härlig dag - vill tacka dig för att du låter mig följa din väg :)
    Du är en fantastisk människa med mycket kraft inom dig och tänk så väl du använder den,
    du är en stor förebild :)
    kram

    SvaraRadera
  5. Thomasine min allra käraste kompis! Jag ser dig så tydligt, där i trädgården, på stranden.På bageriet och köper bullar.Vad fantastisk bra att du åkte dit- Visst har de väl Gemzar på Visby lasarett?!. Kan du inte kolla upp det?. Det vore ju briljant.Gemzar och Gotlands "vyer" måste vara rätt tillsammans.- Puss/ Erika.

    SvaraRadera
  6. Hej...

    Jag heter Lotta, är i din ålder och boende i Kalmar sedan 21 år.Jag ÄR gotlänning och längtar sååå tillbaka!
    Hälsa "mitt" vackra Gotland ifrån mig!!! Vackra och värmande bilder!
    Längtan är stor men orken liten...
    Och längtan tillbaka har blivit starkare efter "min" cancer.
    För mig var det bröstcancer...

    Glad över att "sprungit på" Din blogg och att den INTE är palliativ. Vad jag behöver är att få se och höra om att hitta tillbaka igen. För jag har helt tappat livgnistan. Jag,(kroppen) överlevde cancern men jag,(själsligt) "dog". Tankar om döden finns där konstant. Vid varje krämpa och vid trötta dagar(och dom är konstanta)...Liemannen är min bäste vän numera...Längtar jag inte "hem" till himlen så längtar jag hem till Gotland.

    Nu har jag bara följt Din blogg i ett par dagar men vad jag förstår så är Du inte gift och/eller har barn. (Har jag fel, så ber jag så mycket om ursäkt!!) Men Du kan kanske ändå klurar lite på min undran...
    Tror Du, vilket jag funderar på, att det underlättar för Dig att Du är "ensam" och fullt ut bara kan fokusera Dig på just Dig själv och Din tillfrisknad?
    Det är svårt för mig, och säkert många andra, om man har familj med invanda mönster om att bli omhändertagna. Det JAG vill göra, finns det inte möjlighet till att tillvarata. För jag, som fru och mamma, känner att andra förpliktelser måste gå och går före mig själv.

    Att Du har familj med mamma, pappa och syskon är givetvis en familj. Men de ger nog Dig ett annat sorts stöd och lever och styr inte helt i Din vardag som en man och barn gör.

    Jag känner att jag vill/bör skiljas och även överge min 17-åriga son för att överleva. För att fullt ut kunna lägga all fokus och den lilla energi jag har kvar till att vilja fortsätta leva. Tänka på mig. Bara mig...Vara helt själv...Inga förbindelser. Inga förpliktelser...Bara jag, jag. Och min "helande" ö igen...Bryta upp totalt från det jag gör och gjort. Gör och gjorde det mig sjuk?!
    Vad är din tanke om mina tankar?

    Tack för att Du delar med dig av dig själv så öppet och i mig har Du nu en trogen följeslagare!

    SvaraRadera
  7. Starka, starka Thomasine! Och vackra, vackra Gotland! Det är en bra kombination! Det kan bara gå åt ett håll - åt det bättre!
    Jag längtar också så efter Gotland och hoppas att snart kunna åka dit igen, kanske en helg i maj. Sen väntar sommarjobbet på Gotland (i vården) direkt efter skolan slutar. Kul!
    Hoppas du får vara mycket på Gotland och att det funkar med det praktiska runt i kring.
    Jag håller verkligen med dig att det är speciellt på 'landet'. Det är inte bara den vackra naturen och luften utan man känner sig mer som en människa. Man mår bra bara att tänka på det...
    Stor kram till dig från mig!

    SvaraRadera
  8. gotland är fantastiskt. o du med. njut!!
    kramar!

    SvaraRadera
  9. Åh, vad fint att du fick komma till Gotland. Du förtjänar det bästa. Jag tänker på Beppe Wolgers bok "Förtrollningar" där Dunderklumpen letar efter skattekistan. När han till slut får tag i skattekistan och lyfter på locket så är det bara luft som finns där, frihetens luft. Gotland gör dig lycklig och därför kanske du kunde fånga lite luft i en ask och ta med dig hem - som du andas när du behöver.

    Kramar
    Gunilla

    SvaraRadera
  10. Vilka fina bilder!
    Visst borde det gå att få Gemzar i Visby? Fast annars vore ju det en sån där typisk byråkratisk krånglighet som man som sjuk ska behöva kriga om trots att det säkert skulle vara lätt att ordna.
    Kunskapskanalen hade ett så intressant program häromdagen som hette "tema:cancer" tror jag det var. Man fick följa med in på sös där de visade var o hur man får Gemzaret, hur man strålas och hur det går till. Följt av samtal i studion med bland andra Georg från "himlen kan vänta"(obotlig cancer men still going strong långt efter hans läkares "målbild":)
    Som anhörig och även sjuk pratade de om att det skulle finnas en koordinator/coach som fanns med en genom hela resan från dag 1. Någon man alltid kunde vända sig till med praktiska, känslomässiga samt medicinska frågor kring sin sjukdom o behandling. Någon som inte är utbytbar, någon som är beständig, i djungelan av läkare, sjukhus och behandlingsmetoder. Lät ju helt självklart tycker jag, man häpnar över att en sån tanke är nytänkande i en värld där så många människor blir sjuka.

    Massor av kramar och nybakade bullar i vårsolen!!
    oooooooom

    SvaraRadera
  11. Man blir helt enkelt lycklig av att se bilderna och föreställa sig dig där i vårt drömlandskap.

    Hälsa allt och alla. Och hälsa tumören att lyssna noga på dig och på oss, den har inget att hämta hos dig.

    SvaraRadera
  12. Först och främst vill jag berömma ditt osjälviska och generösa sätt att skriva och dela med dig av det du upplever nu!
    Sedan måste jag erkänna att det varit "darrigt" att gå in på bloggen, för att se hur det går för dig, samtidigt som det blivit en enorm lättnad att se och följa din kamp dels mot sjukdomen med dels mot systemet och att du fixar det!?! På något sätt räcker det inte att vara sjuk, utan man måste alltid ha nog med krafter att även ifrågasätta och tänja på stelbenta regler...
    Nåväl, hoppas du kan njuta och hämta kraft av vistelsen på Gotland! Käka bullar och må så gott! kramar

    //Anneli

    SvaraRadera
  13. Du är ju fullständigt underbar! Ja, hjälp nu tumören att släppa. Hjälp med all kraft du har så hjälper vi dig här också, Mind over matter. Bless you!

    SvaraRadera
  14. du är där du hör hemma. vi har vår platser på jorden. kraften på gotland är stark. luften och öijn kommer att göra dig gott.
    kram

    SvaraRadera
  15. hej, jag har börjat läsa din blogg tack vare Lottas blogg.
    Jag är en kvinna som bor i Visby sen många år. jag tror det blir en riktigt varm sommar efter denna vackra och stora vinter. Men idag snöade det i Visby. Snö som strax smälte bort, och värmen är nog på väg....

    SvaraRadera
  16. Summern kummer, eller hur de nu säger på gotland. Delad glädje är verkligen dubbel glädje!!! Jag läste din blogg i morse, och hela dagen blev med ett leende. Livets små ärenden har flutit på finfint. Jag lyckades
    t o m få de snälla männen från ett annat land att byta ut mina dubbdäck. Åh vad jag tänker att Gotland kommer att göra dig helt frisk.

    anna l

    SvaraRadera
  17. Älskade Thomasine,
    vad underbart att läsa idag. Och underbart att du får vara på Gotland. Och Hoburgen.
    Det är ju inte klokt med spisen! Vilken tur att ni var hemma. Om du vill bo mer på Gotland så kommer jag och bor med dig... det vet du av bitter erfarenhet... puss puss från Louise (och Ida)

    SvaraRadera
  18. Hej och välkommen till Gotland
    Själv bor jag norr om Visby, nästan vid Lummelundsbruk. Gotlandsluften har en helande verkan det är jag säker på. Ha en trevlig vistelse här på ön och välkommen tillbaka
    Kram

    SvaraRadera
  19. Tack alla gamla och nya vänner, gotland är helande också i dag, trots regn. vi har varit i hemse o på tippen. älskade lollan, den erfarenheten är bara god! vi måste vara uppe i över tio år nu. ma o pa hälsar o planerar ännu fler sänginköp så att alla ska kunna sova gott. puss från tjollan.

    SvaraRadera
  20. jag bara läser och njuter,kanske kan jag komma med något klokt eller trevligt i morgon. Puss och sov gott. Jag tänker på de rosa/gulblommiga syntettäckena som vi handlade med mamma när huset var nyinköpt i Hemse. Det är trygghet..

    SvaraRadera
  21. Den energi och kraft som du utstrålar är härlig. Jag ser fram emot varje ny text som du producerar. Stor Kram.

    SvaraRadera
  22. Till Thomasine! Vitaillap!
    Idag kl 21 i smygmötet med dig så dök det upp en arg typ som krossade den där tumören. Och så Gud. Dök också upp. Dom var inne på samma linje, Gud och den där arga.

    Till Lotta! Eftersom du skriver så öppet till alla som läser, även om du riktar dig till Thomasine, så kan jag inte låta bli att kommentera. Jag tror mycket mer på att bryta de invanda mönster som du skriver om finns i din familj! Mönstrena om att det inte finns möjlighet för dig att göra vad du vill göra och att de behöver bli omhändertagna.
    Om alternativet är att helt bryta med dom för att kunna välja att vara sann mot dig, så skulle de nog välja att du var sann MED dom.
    Du skriver att du vill " även överge min 17-åriga son för att överleva" och känna att det är bara DU. Fast... Du är ju inte bara du.

    SvaraRadera
  23. Å ann! Gud. vad skönt, tack för det!

    SvaraRadera