Nu yoga o kaffe! - nu med ännu fler bilder

Trots sen och stökig natt var längtan så stark så jag lyckades gå upp i morse och åka till det där rummet jag alltid är på väg till. Här är jag lycklig. Jag gjorde mer yogarörelser än jag gjort på länge, så nu skakar benen men kroppen är också påfylld med prana - livskraft - och är därmed glad. Den är inte heller så stel som man skulle kunna tro, den stora skillnaden är att armar och ben är svaga. Titta vilka små spetiga tentakler. Men det kommer tillbaka.

Sen störde jag mina yogavänner genom att filma och titta på dem. Titta här på Peter och hur han kan stå på händer länge och sedan gå över. Snyggaste handstand over!



Här går han åt andra hållet i stället.






Här ligger Peter i supta kurmasana - den sovande sköldpaddan. Den som inte yogar tycker nog inte att vi är kloka. Det är vi väl inte riktigt heller men kul är det och glad blir man av att yoga (jag vill också säga frisk vilket man kanske kan vilja diskutera när det gäller mig, men vem vet var jag hade varit utan yogan?). Det tar några år av daglig practice för att komma hit och kunna göra sköldpaddan på ett säkert sätt för de flesta. Det är helt avgörande att man har andningen med sig och att man jobbar med stöd av både buken och bäckenbotten (dvs don't try this at home...) Allt kommer steg för steg. One by one you do.

Det gäller också här, i Kapotasana. Det här är Mikaela, som gör och får hjälp av fröken. Den som tittar noga ser att Mikaela är gravid. En kvinna som har en regelbunden practice kan fortsätta att yoga när hon är gravid och till och med göra den här kraftfulla rörelsen. Men ni ser att det är en väldigt utmanande bakåtböjning så det är inte heller något man ska pröva hemma (gravid eller ej). Ni ser också hur hon får hjälp av fröken att nå sina hälar. Snyggt Mikaela. Här gäller det att andas! Det är den här rörelsen jag brukar tjata om att jag längtar efter att göra igen. Kapotasana - duvan. Jag älskar den. Och bävar inför den. Och så är det varje dag (när jag är frisk). Ni förstår att yoga är rena kroppsterapin. Varje dag utmanas ens rädslor och begränsningar, och varje dag försöker man andas sig igenom dem. Det följer med en ut i vardagen också.

Här ser ni Anna i full fart. Hon är på väg upp ur en drop-back; alltså hon har gått ner i brygga från stående och ska sedan upp igen. Anna är modig och stark i benen och kan droppa ensam efter bara dryga 1,5 års (inte 2,5 ju) regelbunden träning - det är snabbt - och endera dagen kommer hon att stå upp, jag lovar. Om inte annat i sommar ju Anna!

Efter yogan måste man få kaffe. Så det fick vi i dag också, både på Rival och i solen på trappan mot Mariaberget. Bättre kunde det inte vara och alla är så snälla mot mig. Jag kommer snart igen. Tack för i dag. (Det finns fler bilder men jag vet inte hur ni andra ställer er till att bli uppvisade i era yoga-asanas?). Här är i alla fall jag med yogafröken o hennes familj o Peter i mer normal skepnad. Jag har uppenbarligen ingen koll på hur man plutar snyggt med överläppen...














Sist vill jag bara säga tack för alla uppmuntrande kommentarer hela tiden. Ni gör alla stor skillnad för mig. Flera av er skickar dessutom ihärdigt reiki healing till mig, både morgon och kväll. Några klockan 8 på morgonen, några klockan 21. Det är som en liten rörelse. Helt fantastiskt för mig förstås och jag tar emot med stor respekt och glädje. Jag blir faktiskt starkare för var dag som går. Gotland kommer att göra sitt också. Vi hörs därifrån. Och en påminnelse - SVT2 nu kl 18.30 om bloggar och sjukdom (programmet med det dumma namnet men intressanta gästerna).