En hoppfull början

Årets balkong är påbörjad. Det är ju inte mycket till grönt än så länge, men ändå. Den ger hopp.

I dag är det torsdag - dagen efter behandling - och jag har varit uppe hela dagen. Raw food-lunch från Yogayama med två systrar, mamma o en systerdotter. En stund i solen på verandan. Jag och en syster som säger "du måste vila" "nej, du måste vila" till varandra. Vi är båda uppe och pigga. På hemvägen passerar jag affären (Klippet som alltid, där allt finns) och köper penséer och en liten jordpåse och bär hem. Det är tungt - överdrivet men vad gör det när det går. Jag styr ju gemzaret till tumören. Magen står ut åt alla hörn, ända uppifrån bröstbenet. Gravid med stor mage blir jag aldrig, men hur det känns att ha gravidstor mage vet jag. Men vad gör den där stora magen? Så länge den inte krampar är jag glad.

Jag kokar kronärtskocka till middag. Ska man ha smält smör till egentligen? Jag behöver fett, så jag prövar det. Jag vägde mig igår på Radiumhemmet. Sist hade jag gått ner till nästan 47 kilo igen. Efter den svarta tisdagen tappade jag aptiten och hade svårt att äta. Men sista veckan, efter besöket hos Åke, har det gått bra igen. Igår vägde jag drygt 49 igen. Jag vill upp över 50. Att äta är en av mina stora uppgifter för dagen nu, liksom att dricka. Särskilt efter behandlingen är det viktigt att dricka och skölja ut gifterna. Njurarna får jobba väldigt, liksom levern, av giftet. Ju mer jag dricker desto mer underlättar jag för njurarna. Varje morgon är det grön drink med groddar, spirulina eller vetegräs. Det vet ni ju. Men nu har jag dessutom en juicepress eller råsaftscentrifug, så minst en gång om dagen blir det också en annan drink. Apelsin, morot och färsk ingefära är en favorit. Eller äpple, morot, lite rödbeta och ingefära. Det går också att göra rena fruktdrinkar. Jag köpte en Philips på Expert borta vid Bromma flygfält. Den kostade bara 799 kr på rea. Det finns hur dyra som helst annars. Den tar en del plats i ett litet kök och det blir lite disk men det är det värt. Får man i sig en sådan juice om dagen - och sina barn - så tror jag att alla håller sig friskare. Det skummar om drinkarna och låter klonk, klonk om du rör i den. Igår kväll gjorde jag en jordgubbsdrink och drömde mig till Indien. Jag uppehåller mig vid maten eftersom det har visat sig att maten är ett problem för många cancersjuka. Cellgifterna påverkar så väldigt och med tiden får många näringsbrist. Jag försökte med bara raw food en stund, för det finns många studier om att det ska ha god effekt mot cancer. Men det funkar inte för mig. Det är för svårt för magen, grönsakerna blir till slut äckliga och jag blir för sötsugen. Jag behöver lite gryner och kolhydrater, så jag äter som jag gjort sista åren. Ändå bra.
.
Här är råvarorna som man nu tror motverkar cancer:
Apelsin (särskilt bröstcancerceller har visat sig motverkas av apelsin)
Blåbär
Baljväxter
Granatäpple (prostata)
Kål (broccoli, alla former av kol)
Rågbröd
Sojaprodukter
Shiitake (ev. all form av svamp)
Tomater (helst tillagade)
Vitlök

Jag vet inte om det är maten, frukt- och grönsaksdrinkarna, den brasilianska barken, Amino acten (tillskottet från USA), den reiki healing och de tankar många av er skickar mig (jag tar emot, jag tog emot igår ann och jarinja, ni märker vad det gör ;-)), Åke, ni och familjen och vännerna, kärleken, solen och våren, solhälsningarna och meditationen eller tanken på Gotland som gör det. Men jag tror att det är blandningen som lyfter mig och bloggen syr ihop det hela.

Nu roliga Babel på teve med Daniel Sjölin. Honom har jag faktiskt gått en kurs i litterärt skapande för på universitet för några år sedan. Eller ja, det var 2003 när jag också läste litteraturvetenskap och for runt lite, letade en ny inriktning efter UD och ett år på ett företag. Jag jobbade extra på Beroendeakuten Stockholm (BAS) som mentalskötare och så blev det några terminers litteraturstudier och en uppsats om kvinnan i Bruno K. Öijers senare diktning. Jag hade väldigt kul, både på BAS och med plugget. Jag lärde mig mer om människor och om livet genom missbrukarna, av personalen på BAS och av litteraturen. Jag hittade uppsatsen häromdagen och undrade hur jag fick ihop den. Och så tänkte jag då under den där tiden också att jag måste ta tag i min gamla dröm att skriva själv - att jag inte fick förtrycka det längre. Jag påbörjade en historia om livets närhet på BAS på den där skrivarkursen. Men tron på min förmåga att skriva en roman uteblev och så tog yogan över alltmer. Orden ersattes av kroppen. Jag upplevde en ny, ordlös värld som var lika fascinerande.

Det är livet. Så kom cancern och nu skriver jag varje dag på ett sätt som känns enkelt. Men skrivandet är ingen självklarhet, eller kanske snarare inget jag känner att jag rår över riktigt. Kanske tar det slut i morgon, tänker jag ibland. Jag vet inte. Jag vet inte när jag börjar om jag egentligen har något att säga men hittills har det tydligen känts så. Händerna mot tangenterna lever sitt eget liv. Bloggen lever sitt eget liv. Men den syr ihop allt nu.