fredag 12 februari 2010

Två dygn senare

Själva namnet säger vad det är - cellgifter. Jag känner mig förgiftad i varje cell och jag måste påminna mig om varför jag gör det här. Efteråt känns det som att ha influensa med feber, ont i kroppen och så illamåendet. Jag gör det för att tumören ska bort. Tumören, som är för stor för att opereras och som sitter så att den stryper blodtillförseln till andra organ. Tumören som gör ont. Tumören som har lagt beslag på mitt liv. Den ska bort. Hela jag är ambivalent till cellgifter. Jag vill inte gå igenom det här många gånger till. Häromnatten landade det i mig och nu jobbar jag med det. Jag måste våga tro på att jag ska bli helt frisk. Det är lättare sagt än gjort har jag märkt. Men nu jobbar jag på att återställa balansen i min kropp och på att aktivt krympa tumören.

Min läkare Mikaela var här en morgon nyligen och pratade med mig. Jag sa till henne att jag inte vill göra det här så många gånger till. En behandlingsgång till är inplanerad före nästa röntgen. Nästa vecka är det vila. Jag ska samarbeta med gifterna tills omgång två är klar. Sedan får vi se. Mikaela sade att hon inte kände till någon som bara hade fått två omgångar.

Men jag är jag. Jag ska arbeta och jag ska dricka mitt nya barkte, som Miriams mamma Kerstin har givit mig. Det är en burk med ett brunt pulver, som jag ska ta många gånger om dagen. Det kommer från Brasilien och det finns många historier om hur det har hjälpt människor med bland annat cancer.

Jag läser inte. Jag ser inte på program om andra med cancer, jag tar inte del av andras historier. Jag måste bara gå inåt nu. Jag känner mig hudlös och har svårt att värja mig mot allt som kommer utifrån och därför måste jag avskärma. Allt blir energi som påverkar mig. Jag måste ha min egen historia. Jag är så glad över att jag kan skriva här och att ni är med mig. Det gör hela skillnaden och era kommentarer kan lyfta mig från botten. Här är min historia, mitt liv och mina vänner. Det är så jag vill ha det. Jag har sagt nej till att låta bloggen bli en del av något större, som jag fick frågan om. Jag hade inte klarat det.

Jag har också bett att få komma till Vidarkliniken, ni vet antroposofernas klinik i Järna. Mikaela har skrivit en remiss och de kommer att göra en bedömning där. Jag hoppas mycket på det. Jag ser det som en retreat, att bara få lite miljöombyte och stöd i arbetet med att hela kroppen med hjälp av deras mat och genom stillheten jag inbillar mig råder där. Jag hoppas att det ska kunna bli efter behandlingsomgång två.

Det har nästan gått två dygn nu efter cellgifterna. De sitter i tre dygn. Jag håller i mig.

14 kommentarer:

  1. Söta Thomasine, förstår så att du kämpar...en vilovecka kommer att göra gott och Vidarkliniken låter som en bra retreat, vi får hoppas på det! Mycket kärlek! Caroline

    SvaraRadera
  2. Vi är så tacksamma att få vara med dig här.
    Men en andra behandlingsomgång, hur ska du kunna ta in det mitt i din första undrar jag? Varje behandling ska väl vara en nära-döden-upplevelse om de ska fungera?
    Ett steg i taget. Klara här och nu först.
    När du fått ny kraft kommer du kunna tänka dig, och klara, både en andra och en tredje omgång är jag säker på.
    Varma hälsningar från Fredrik också!

    SvaraRadera
  3. Thomasine!
    Du är ung och du är stark. Det onda krymper, din styrka segrar. Så tänker jag när jag läser din blogg. Vi ska ses på Gotland i sommar! Och yoga...
    kram,
    Lovisa

    SvaraRadera
  4. Håll i och håll ut!
    Jag tänkte i natt på hur du antagligen mår av behandlingen och jag var inte långt ifrån din egen beskrivning.
    Jag tänker mycket på dig nu. Framförallt om nätterna när inget stör mig. Jag har ju privilegiet att ändå vara vaken när andra sover. Man kanske kan säga att jag frivilligt tagit på mig nattskiftet vad gäller sändandet av tankar och energi, även om jag är amatör på området.

    Olof

    SvaraRadera
  5. Thomasine!
    Du är ung och du är stark. Det onda krymper, din styrka segrar. Så tänker jag när jag läser din blogg. Vi ska ses på Gotland i sommar. Och yoga...
    kram,
    Lovisa

    SvaraRadera
  6. från Emily Dickinson till dig

    Så långt är himlen en tanke
    att om tanken försvann bort -
    kunde inte ens Arkitekten
    bevisa var den stått -

    Väldig - som vår förmåga -
    vacker - som bilden vi bär -
    har man sinne för proportioner
    är den inte längre bort än här -

    kram, anna l

    SvaraRadera
  7. Hej
    Vidarkliniken blir bra för dig. Det är jag övertygad om. Där kan du landa i dig själv i en vacker och rofylld miljö. Jag har varit där och tänkt att om jag blir svårt sjuk vill jag komma dit. Som du skriver, du är du. Ta bort jämförelser, andras åsikter och berättelser och följ din egen övertygelse. Kram från Susanne B

    SvaraRadera
  8. Du är så fantastisk och så klok. Drick av detta te som säkert innehåller mycket kalcium så kroppen kan bygga nya friska celler. Du har haft det tufft efter behandlingen förstår jag. Mycket reiki och ljus har jag sänt dig och fler med mig.
    En dag i taget men med klara mål och drömbilder.
    Mycket kärlek å ljus till dig Thomasine!/monica

    SvaraRadera
  9. Läser din blogg varje dag och du finns ofta i mina tankar. Skickar dig all positiv energi jag kan uppbåda. Förstår att det är svårt att fokusera, men släpp inte utan kämpa på. Det kommer att gå bra.

    SvaraRadera
  10. håll i, håll i för allt vad du är värd! släpp in allas tankar som går till dig, släpp inte din jävlaranamma, fortsätt kämpa varje stund i taget. bara en stund i taget. bara nu.

    sara L

    SvaraRadera
  11. Många kramar till dig i din kamp!! Jag tror du gör klokt i att inte läsa på nätet om sjukdomar, den medicinska uppdateringen är urusel och det finns ingen anledning att läsa dysterheter som inte ens gäller! Kram o kärlek!

    SvaraRadera
  12. Kjære Thomasine, selv om jeg ikke alltid skriver, så leser jeg hver dag og følger deg i kampen. Hold ut og stå på! Sender deg styrke og gode tanker herfra! Kusje, Siri xxx

    SvaraRadera
  13. Hej Thomasine!
    Du känner mig inte, men jag följer din blogg och hoppas med dig och dina vänner. Jag är mycket äldre än du, men jag tycker ändå jag lär mig mycket om hur man kan förhålla sig till sjukdom och till livet. Dessutom skriver du så fint, så det är en fröjd att läsa, och detta trots att du har det så förfärligt jobbigt just nu. Kämpa på! Jag håller mina virtuella tummar.

    SvaraRadera
  14. åh vad jag önskar att jag kunde göra något för dig Thomasine. Tusen tack för att du berättar och delar med oss, vi som tänker på dig och är med dig. Känn att du har ett stort nätverk av kraft och vilja som är med dig i din kamp, vi finns här och tänker på dig.

    SvaraRadera