Anna Eva Thomasine Hindmarsh

Thomasine, Creperiet i Hablingbo, Juli 2010

Thomasine, vår älskade syster, har somnat in i går kväll den 21 augusti kl 22.35 på Stockholms Sjukhem. Tomheten är obeskrivlig.

Vi tre systrar var hos henne vid sängen när hon drog sitt sista andetag. Thomasine var lugn och stämningen var fridfull. Under fredagen och lördagen vakade vi och mamma och pappa. Övriga familjen inklusive hennes extradotter kom och gick. Hon hann också med att få besök av många av sina kära vänner. Vi vet också att hon bars i tanken av alla anhöriga, vänner, bloggläsare och alla som bryr sig om henne. Vi tror också att hennes andliga guider fanns med henne. Runt henne fanns oändligt mycket kärlek. Även om hon sov stora delar av tiden fick vi ynnesten att möta hennes blick och se hennes vackra leende flera gånger. Vi kunde säga hur mycket vi älskar henne.

Thomasine gav aldrig upp. Hon kämpade in i det sista mot sin fruktansvärda sjukdom. För två veckor sedan i dag hade Thomasine avslutning på sommaryogan på Gotland. De som träffade henne där såg en leende, aktiv, om än lite andfådd, yogalärare. Hon var efter flera jobbiga tappningar av vätska omkring lungorna ändå öppen för den senaste möjligheten till behandling som pappa lyckats leta upp. Han fick så sent som förra veckan i princip klartecken på att hon skulle få ett experimentellt preparat, som till skillnad från Gemzar, visat sig bita på just hennes typ av cancerceller. Någon biopsi för vävnadsodling gjordes aldrig på hennes tumör. Inte förrän pappa på eget initiativ tog prov på den vätska som fanns i lungorna fick man möjlighet att undersöka vilka preparat som har effekt på hennes cancer.

Det sista röntgenbeskedet som hon fick i onsdags var så negativt att vi alla var tvungna att inse att det inte fanns någon räddning. Någonstans efter det upplevde vi att Thomasine inte orkade längre.

Thomasine har under dessa åtta månader sedan hon fick cancerbeskedet visat en otrolig styrka och kämparglöd. Vår beundran för henne känner inga gränser. Hon har varit yogalärare, tagit sig fram och tillbaka till Gotland flera gånger och öppnat upp sin sommaryoga på Solkusten, genomgått behandling i Danmark och skrivit sin underbara blogg. Vid sidan om detta har hon fortsatt att bry sig om och lyssna och ta hand om oss alla. För oss är Thomasine ett mirakel. Vi är oändligt tacksamma för att vi fick vara en del av hennes liv.

---

Nu är det söndag och vi samlas igen och har helt plötsligt ett liv framför oss utan vår älskade Thomasine. Thomasine som gav så många så mycket, som var så älskad och som kämpade så hårt och gav andra hopp.

Tack till alla er som har givit henne så mycket och tack för att ni också älskar henne. Tack också till ASIH, ni som alltid mötte henne med respekt. Tack till doktor Åke och tack till Avdelning 4 på Stockholms Sjukhem. Vi tänker också på hennes bloggvänner som vi följer.

Sophie, Cajine och Lisen

Först bara ett hej

Jag är tillbaka på Gotland. Äventyret i Danmark är avslutat. Jag och Lisen, som var med mig där på slutet, fick åka därifrån hastigt i fredags. Jag hade vätska i lungorna (för andra gången) och jag skulle behöva läggas in på danskt sjukhus ett dygn eller så för att bli av med det. Det orkade jag inte efter allt som varit de sista veckorna. Så i stället åkte vi hem och jag fick hjälp av ASIH, bästa ASIH, hemma i stället. Det var underbart att komma hem till stan och till mitt eget. Det blev 16 dagar på Humlegården i stället för 21. Jag ska berätta mer om dem. Det har varit en jobbig tid och jag är trött. Jag har inte haft någon som helst kraft att skriva och berätta. Varje dag har jag tänkt att jag ska. Några gånger har jag börjat men fått avsluta. Så nu ville jag bara ge ett livstecken ifrån mig.

Jag kom tillbaka till Gotland i dag och solen lyste och jag körde min bil över ön. Bara resan var osäker in i det sista. Mitt stora problem nu är att jag får vätska i lungorna. Det gör det tungt att andas och tungt bara att röra sig. Men det gick och nu är jag här. Jag mår mycket bättre i sinnet än jag gjort på länge. Jag älskar att vara här. Gotland kommer att göra mig gott. Två yogamorgnar ska jag ha och sedan ska jag bara återhämta mig. Den kurs jag skulle ha haft nu i veckan blev vi tyvärr tvungna att ställa in. Det går bara inte.

Allt har varit jobbigt men jag är ändå glad att jag åkte till Danmark. Jag är inne på ett nytt spår nu, tycker jag. Jag ska berätta mer snart. Tack för all uppmuntran under tiden, som jag har fått på olika sätt och tack för ert tålamod. Ni är otroliga som fortfarande orkar se om jag hör av mig eller inte. Hej och godnatt för nu bästa vännerna - o bloggvännerna.