tag:blogger.com,1999:blog-7970664061155530832024-03-13T15:25:18.486+01:00socalitosocalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.comBlogger120125tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-75222062326796187772010-10-15T18:52:00.006+02:002010-10-15T21:32:11.392+02:00OktoberNu har det gått en månad sedan vi tog avsked av Thomasine i Djursholms kapell. Vi är oerhört tacksamma för allt stöd och all medkänsla som strömmade emot oss. Kapellet fylldes av kärlek och värme och alla vi som var där kände hennes närvaro. Det är fortfarande obegripligt att Thomasine är borta och vi saknar henne oupphörligen. Vi försöker inrikta oss på att att minnas henne med kärlek och glädje. Thomasine är i våra hjärtan varje dag och för evigt. <div><div><br /></div><div>Tack alla ni som har läst och fortfarande besöker hennes blogg och skickar hälsningar på olika sätt. </div><div><br /></div><div>Sophie, Cajine och Lisen<div> </div></div></div>socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com28tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-75573178219289236132010-09-06T13:42:00.004+02:002010-09-08T20:16:27.467+02:00Välkommen att ta avsked av Thomasine<div><br /></div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TH0El4rlPMI/AAAAAAAAAPY/yCszQtJ7QGM/s1600/Thoma+Hoburg.bmp"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TH0El4rlPMI/AAAAAAAAAPY/yCszQtJ7QGM/s400/Thoma+Hoburg.bmp" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5511566567888207042" border="0" /></a><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="color: rgb(0, 0, 0); "><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> <span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> <span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> <span class="Apple-style-span" style="font-size:x-small;"> <span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> <span class="Apple-tab-span" style="white-space:pre"> </span> </span> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Hoburgen 2009, foto Miriam Jacobsson</span></span></span></div><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="color: rgb(0, 0, 0); "><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></div><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;">Vår älskade Thomasines begravning äger rum i Djursholms kapell torsdagen den 16 september 2010 klockan 14.00. Kapellet ligger nära Djursholms centrum - ca 3 minuters promenad från station Djursholms torg med buss 606 som ansluter från T-stationerna Danderyds sjukhus och Mörby centrum. Man kan också ta Roslagsbanan mot Näsby Park och gå av vid Vendevägen och sedan gå 20 minuter eller ta buss 606 den sista biten. Efter akten inbjuder mamma och pappa till mottagning i vårt föräldrahem på Agnevägen 5, vilket är knappt 10 minuters promenad från kapellet. Föranmälan görs till Frid begravning tel 08-663 40 30 eller e-post osa@fridbegravning.se </span></span></div><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><br /></span></span></div><div><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;">Känn er varmt välkomna att vara med och ta avsked av Thomasine.</span></span></div></div>socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-63052674785268402432010-08-22T12:21:00.012+02:002010-08-24T14:36:31.191+02:00Anna Eva Thomasine Hindmarsh<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/THFnQv_E4oI/AAAAAAAAAPI/2mEpJYn_4k8/s1600/IMG_1329-1.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/THFnQv_E4oI/AAAAAAAAAPI/2mEpJYn_4k8/s400/IMG_1329-1.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5508297356707422850" border="0" /></a><span style="font-size:78%;">Thomasine, Creperiet i Hablingbo, Juli 2010</span><br /><br /></div>Thomasine, vår älskade syster, har somnat in i går kväll den 21 augusti kl 22.35 på Stockholms Sjukhem. Tomheten är obeskrivlig.<br /><br />Vi tre systrar var hos henne vid sängen när hon drog sitt sista andetag. Thomasine var lugn och stämningen var fridfull. Under fredagen och lördagen vakade vi och mamma och pappa. Övriga familjen inklusive hennes extradotter kom och gick. Hon hann också med att få besök av många av sina kära vänner. Vi vet också att hon bars i tanken av alla anhöriga, vänner, bloggläsare och alla som bryr sig om henne. Vi tror också att hennes andliga guider fanns med henne. Runt henne fanns oändligt mycket kärlek. Även om hon sov stora delar av tiden fick vi ynnesten att möta hennes blick och se hennes vackra leende flera gånger. Vi kunde säga hur mycket vi älskar henne.<br /><br />Thomasine gav aldrig upp. Hon kämpade in i det sista mot sin fruktansvärda sjukdom. För två veckor sedan i dag hade Thomasine avslutning på sommaryogan på Gotland. De som träffade henne där såg en leende, aktiv, om än lite andfådd, yogalärare. Hon var efter flera jobbiga tappningar av vätska omkring lungorna ändå öppen för den senaste möjligheten till behandling som pappa lyckats leta upp. Han fick så sent som förra veckan i princip klartecken på att hon skulle få ett experimentellt preparat, som till skillnad från Gemzar, visat sig bita på just hennes typ av cancerceller. Någon biopsi för vävnadsodling gjordes aldrig på hennes tumör. Inte förrän pappa på eget initiativ tog prov på den vätska som fanns i lungorna fick man möjlighet att undersöka vilka preparat som har effekt på hennes cancer.<br /><br />Det sista röntgenbeskedet som hon fick i onsdags var så negativt att vi alla var tvungna att inse att det inte fanns någon räddning. Någonstans efter det upplevde vi att Thomasine inte orkade längre.<br /><br />Thomasine har under dessa åtta månader sedan hon fick cancerbeskedet visat en otrolig styrka och kämparglöd. Vår beundran för henne känner inga gränser. Hon har varit yogalärare, tagit sig fram och tillbaka till Gotland flera gånger och öppnat upp sin sommaryoga på Solkusten, genomgått behandling i Danmark och skrivit sin underbara blogg. Vid sidan om detta har hon fortsatt att bry sig om och lyssna och ta hand om oss alla. För oss är Thomasine ett mirakel. Vi är oändligt tacksamma för att vi fick vara en del av hennes liv.<br /><br /><div style="text-align: center;">---<br /><br /><div style="text-align: left;">Nu är det söndag och vi samlas igen och har helt plötsligt ett liv framför oss utan vår älskade Thomasine. Thomasine som gav så många så mycket, som var så älskad och som kämpade så hårt och gav andra hopp.<br /><br />Tack till alla er som har givit henne så mycket och tack för att ni också älskar henne. Tack också till ASIH, ni som alltid mötte henne med respekt. Tack till doktor Åke och tack till Avdelning 4 på Stockholms Sjukhem. Vi tänker också på hennes bloggvänner som vi följer.<br /><br />Sophie, Cajine och Lisen<br /></div></div><!--EndFragment--> <!--EndFragment-->socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com155tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-40212059787901910022010-08-05T22:15:00.003+02:002010-08-05T22:30:00.271+02:00Först bara ett hejJag är tillbaka på Gotland. Äventyret i Danmark är avslutat. Jag och Lisen, som var med mig där på slutet, fick åka därifrån hastigt i fredags. Jag hade vätska i lungorna (för andra gången) och jag skulle behöva läggas in på danskt sjukhus ett dygn eller så för att bli av med det. Det orkade jag inte efter allt som varit de sista veckorna. Så i stället åkte vi hem och jag fick hjälp av ASIH, bästa ASIH, hemma i stället. Det var underbart att komma hem till stan och till mitt eget. Det blev 16 dagar på Humlegården i stället för 21. Jag ska berätta mer om dem. Det har varit en jobbig tid och jag är trött. Jag har inte haft någon som helst kraft att skriva och berätta. Varje dag har jag tänkt att jag ska. Några gånger har jag börjat men fått avsluta. Så nu ville jag bara ge ett livstecken ifrån mig.<br /><br />Jag kom tillbaka till Gotland i dag och solen lyste och jag körde min bil över ön. Bara resan var osäker in i det sista. Mitt stora problem nu är att jag får vätska i lungorna. Det gör det tungt att andas och tungt bara att röra sig. Men det gick och nu är jag här. Jag mår mycket bättre i sinnet än jag gjort på länge. Jag älskar att vara här. Gotland kommer att göra mig gott. Två yogamorgnar ska jag ha och sedan ska jag bara återhämta mig. Den kurs jag skulle ha haft nu i veckan blev vi tyvärr tvungna att ställa in. Det går bara inte.<br /><br />Allt har varit jobbigt men jag är ändå glad att jag åkte till Danmark. Jag är inne på ett nytt spår nu, tycker jag. Jag ska berätta mer snart. Tack för all uppmuntran under tiden, som jag har fått på olika sätt och tack för ert tålamod. Ni är otroliga som fortfarande orkar se om jag hör av mig eller inte. Hej och godnatt för nu bästa vännerna - o bloggvännerna.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com65tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-52356287774842229482010-07-17T20:24:00.008+02:002010-07-19T17:33:33.492+02:00Fra DanmarkJag sitter i trädgården på Humlegaarden. Jag är ensam härute med en liten pojke som spelar fotboll för sig själv. Nu sköt hand den just mot min stol och var tvungen att göra en gir in i familjens rum innan han vågade hämta den igen. Alla andra patienter verkar ha dragit sig tillbaka till sina rum eller håller på med någon av alla behandlingar man ska hinna med varje dag.<br /><br />Här finns dels värmebehandlingen - lokal hyperthermi och helkroppsyperthermi och dels en hel rad andra behandlingar, som man blir visad en i taget för att sedan kunna göra dem på egen hand. Alla patienter går runt med sin lilla korg med mediciner och ett eget lakan att lägga ut på britsarna på de olika behandlingsstationerna, som finns i olika rum.<br /><br />Hyperthermin gör man dock inte själv. Jag fick börja igår och jag kommer att få lokal hyperthermi, visar det sig. Det känns rätt skönt, för det var nog så påfrestande. Området kring pancreas hettas upp och då följer levern med på en gång. Jag fick ligga på en brits, som kändes som en vattensäng. Apparaten har en stor arm, som det sitter en vattenfylld blåsa eller ballong på. Den där ballongen trycks mot området som ska behandlas och så får man ligga alldeles stilla i en timme. Jag kan inte ligga på rygg så jag fick vrida en aning på mig. Inte helt avslappnat med andra ord. Det blir inte varmt just där ballongen är, utan hela kroppen blev i stället väldigt varm. Det rann svett i ansiktet på mig. Jag tänker att det måste göra nytta när det var så jobbigt. Dessutom är jag väldigt tunn nu, så min kropp måste gå att hetta upp ganska enkelt.<br /><br />De andra behandlingarna handlar också mycket om värme eller ljus. Jag får också syre-behandling och lite annat. Så varje dag träffar jag läkaren och får ett schema över vad jag ska göra. Varje dag får jag också injektioner med mistelpreparat och andra örtblandningar, som är hämtade från antropsofin och Tyskland. Slutligen får jag också en låg dos av ett välbeprövat cellgift. Det är ju inget jag glädjer mig åt, men det är bara en tablett om dagen och jag försöker ta till mig det som sägs. Utöver hyperthermin är det Humlegårdens specialitet att använda vad man kallar för "low dose metronomic chemotherapy". Tanken är att den låga dosen ska minska tumörens aktivitet och få ner tumörmarkörerna.<br /><br />Det har tagit tid att landa här och jag har haft några ganska jobbiga dagar både inför och på väg hit. Det är lite danskt rörigt här också, inbillar jag mig, och känner mig som en ganska ordningsam kommunikatör från Sverige. Jag skulle till exempel vilja hjälpa dem med en välkomstfolder med information om hur saker och ting går till rent praktiskt. Nu har jag i stället fått veta saker och ting efterhand och det går ju det med. Jag blev hämtad vid flyget i Ängelholm och körd hit av mina vänner Mia och Pia. De kände sig inte heller helt trygga med att allt var på sin plats och att jag var ok, så de stannade över till dagen efter.<br /><br />Mitt största problem just nu är att jag har lite svårt med andningen. Jag är lite andfådd och det är värre när jag ligger ner, så nätterna är jobbiga. Men i morgon ska jag få göra en röntgen för att se om de kanske behöver tappa ut vätska ur lungorna på mig. Det är hemskt obehagligt när andningen är påverkad. Att tappa ut vätska låter också otäckt, men ska inte vara något svårt ingrepp sägs det är. Vi får se. Just nu är jag beredd till mycket för att få andas normalt igen. Det är inte så att jag syresätter mig för dåligt, så det är inget livsfarligt. Men känslan är just obehaglig.<br /><br />Det är nya upplevelser hela tiden. Det är också en märklig upplevelse att vara på ett sådant här ställe. Det är inte alls som ett sjukhus, snarare som ett pensionat, där överläkaren Finn, som måste vara över pensionsåldern, går runt och pratar lite högt med alla. Han känns som Humlegårdens allvetande far. Jag tycker om honom och jag lyssnar väldigt ihärdigt för att förstå hans snabba och ganska svåra danska. Igår kväll höll han föredrag om orsaker till cancer i vår närmiljö. Han känns betryggande kunnig och verkar så gott jag nu kan förstå det också följa med ihärdigt i både vetenskaplig och mer alternativ cancerforskning. Samtidigt är ganska mycket gammaldags här. Han skriver journalerna med pekfingrarna på en uråldrig skrivmaskin. En del apparater får mig att skratta. Allt har nog gjorts i många år.<br /><br />Finn ger också en del uppgifter vidare till läkaren Muhammed, och till Johnny, som verkar vara allt i allo. De är som en liten familj och de sitter vid samma bord och äter alla måltider tillsammans. Vid bordet sitter också kocken och hans lärling. Dessutom finns en sköterska, som är svenska och en fysiker, som är Finns vän. Han är pensionär och här för att pröva sin apparat, som nyss godkänts i EU för att förkorta sårläkning, också på tumörer.<br /><br />Här finns en väldigt fin trädgård, och jag bor med utsikt mot den. Det är lugnt och behagligt. Jag blir ibland hårt drabbad av att se de andra patienterna, men det är också fint att se hur hela familjer har kommit resande med små barn eller en sjuk mamma. För de friska barnen blir det som att vara på ett lite udda pensionat, men det finns i alla fall fotbollsmål och annat. Här finns bland annat en stor israelisk familj och flera israeliska par, norrmän och danskar och en stor pakistansk familj. Alla tycks ha kommit på rekommendation till Finn.<br /><br />Jag är också här på rekommendation och det känns som om det kommer att bli bra. Vid mitt inskrivningssamtal med Finn menade han att vi i ett första skede nu ska se till att få mig stabil och att kort och gott "se till så du har det fint". I det ingår lägre tumörmarkörer (de har bara stigit sedan jag fick min diagnos och de är ganska höga), ökad aptit och ökad ork på alla sätt. Det låter underbart i mina öron. Finn ville också få mig att släppa rädslan. Det finns ingen anledning att du inte kan leva i många år till, sa han. Det är inte cancern som tar död på människan, utan tröttheten. Så betonade han motionen och dess effekter på kroppen. Om jag kunde bestämma mig för att ta mig från A till B varje dag - till exempel cykla eller gå - eller yoga - och håller i det så är mycket vunnet. Viktigast av allt för överlevnaden är livskvaliteten. Man ska kunna göra det man vill och känna sig nöjd. Det är ju det jag vet. Det handlar om inställning. För kan man inte göra allt man vill måste man kunna uppskatta det man kan göra. Som att jag kan sitta ute denna sommarkväll och skriva.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com48tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-30022674071415518972010-07-14T23:03:00.013+02:002010-07-15T09:21:31.389+02:00Ta saken i egna händer - så sköntNu händer det saker. I morgon åker jag på ett alternativt äventyr till Danmark och Humlebaek. Jag är på Gotland men har haft ganska mycket ont sista tiden och ju längre tiden går utan att något faktiskt görs, desto mer nervös och rädd blir jag. Det var skönt att vila från behandlingarna de första veckorna, men nu kan jag inte riktigt njuta längre. Vad som sades vid sista besöket på Radiumhemmet har sjunkit allt djupare in i mig, liksom den stora besvikelsen över en hel vinter med ett cellgift som inte hjälpte. En vinter med ett gift som bara gjorde mig sjukare och mer utmärglad. Jag skulle "efter omständigheterna försöka ha en så bra sommar som möjligt", sas det. Det är ingen lätt sak, när man samtidigt säger att det ju är möjligt att tumören växer under tiden. Och att det finns ett annat cellgift vi möjligen kan pröva i augusti - eller kanske inte. Allt är "under omständigheterna" och andemeningen är att vi väntar på att jag snart ska uppfylla den nedslående statistiken.<br /><br />Så jag har gått här och blivit alltmer rädd. I princip så är jag ju på samma ställe som i mars, när man släppte mig och "ändrade målbild" för att cancern var spridd. När man sa att jag inte kan bli frisk. Det finns liksom inget att göra, menar man från Radiumhemmet. Jag kan fortfarande inte förlika mig vid den inställningen. Vid det där sista mötet frågade jag också om den värmebehandling som görs på några ställen i Tyskland och Danmark, men det var inget man rekommenderade. Jag frågade om läkaren inte tyckte att jag skulle göra det i sommar, eftersom två månader utan någon form av behandling och utan röntgen kändes lite långt. Men nej. Han trodde inte på att värmebehandling fungerar, utom på enstaka, lokala tumörer eller metastaser. Då kan man hetta upp eller bränna dem, och det gör man också i Sverige, när man tror att det kan hjälpa. Men det tror man inte i mitt fall och när det gäller pancreascancer, fick jag veta. Jag önskar att man ville pröva ändå. Det verkar ju trots allt som om cancerpatienter regerar väldigt individuellt på olika behandlingar. Och det verkar som om några har blivit hjälpta i Tyskland och Danmark. Där har man dessutom en metod för att behandla spridd cancer genom en helkroppsupphettning. Det var absolut inget man kan betala från Radiumhemmet. Vi frågade faktiskt. Nej, det var bättre att jag försökte njuta av min sommar och återhämta mig så gott det går, vidhöll läkaren. Det jag hörde honom säga var att jag skulle försöka ha en bra sista sommar. Han är mycket noga med orden när han pratar med mig. Han har tagit intryck av hur jag upplevde det där katastrofala mötet jag hade med den kvinnliga läkaren i mars, när hon dömde ut mig. Han har hört mig be honom vara min läkare. Det är vänligt av honom. Men jag känner mig trots allt "hanterad" och jag är ganska bra på att höra vad människor faktiskt vill ha sagt, även om de säger något annat. Jag har bett honom att hjälpa mig genom att tro på mig - med mig - men jag hör att han vill att jag ska ta till mig att det inte finns något att göra, att det inte finns mycket hopp kvar. Där är inte jag. Jag är rädd att det är så - men jag kan inte acceptera att inte fortsätta försöka.<br /><br />Så nu ska jag åka till Danmark på en sådan behandling - hyperthermi. Det bygger alltså på att tumörceller dör av värme. Man måste upp i 42-43 grader och det är en avancerad process. Alla klarar inte heller en sådan upphettning, vad jag förstår. Enligt Radiumhemmet klarar ingen det. Ändå finns det flera fall från dessa kliniker i Tyskland och Danmark där det verkar ha gjort nytta. Vi hoppas att jag klarar det. Tanken är att jag ska vara där i tre veckor. Vid sidan om värmebehandlingen arbetar man på Humlegården, som faktiskt är ett privatsjukhus, också med låga doser av ett som de kallar "non toxic" cellgift, några alternativa läkemedel och med kosten. Det känns som om det passar mig precis.<br /><br />Jag har haft ont, varit ledsen och rädd för att jag snart ska dö. Jag har tappat aptiten. Det lilla jag hade gått upp av Sophies mat här första veckan har jag tappat igen. Den enda vilan har jag fått i yoga-shalan, där jag faktiskt glömmer bort sjukdomen och känner mig fri. Men resten av dagarna är jag så trött att jag inte ens orkar ta mig till stranden, trots den här hettan. Jag har ont och vill mest sova och då blir jag rädd för att jag gör det där som man säger om sjuka människor - "tacklar av". Det skrämmer mig väldigt. Jag avskyr att vara rädd och jag är fortfarande inte beredd att ge upp. Men jag har inte heller tron eller orken att tro att jag ska kunna bota mig själv i det här läget. Jag behöver hjälp.<br /><br />Jag är lite ledsen över att behöva lämna mitt älskade sommarhus, min sommarshala och mina yogaelever, min trädgård och mina tomatplantor. Lavendeln blommar för fullt och fjärilarna dras dit i mängder. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TD4rxrauF_I/AAAAAAAAAPA/fV0buHSZDqE/s1600/IMG_1108.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TD4rxrauF_I/AAAAAAAAAPA/fV0buHSZDqE/s200/IMG_1108.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5493876727906965490" border="0" /></a>Men jag får hjälp av en grannflicka med vattningen, mina yogaelever får yoga med Camilla, som varit här och hjälpt mig och stannar ytterligare en vecka. Därefter kommer de att fortsätta yoga tillsammans i min shala ändå. Och när jag kommer tillbaka till mitt hus är det fortfarande sommar. Tanken är att jag ska komma hem med ny energi inför den yoga-workshop jag ska ha tillsammans med min vän och lärare Natalia i augusti.<br /><br />Allt gick väldigt snabbt. Pappa ringde i måndags och berättade att han hade bokat in mig på Humlegården. Det blev väldigt mycket att ordna, men jag kände mig ändå genast lättad och glad över att få chansen att åka. Något händer, något görs. Jag ska få hjälp. Sedan dess har jag varit piggare igen. Vi tog saken i egna händer. Det är alltid skönt. Jag åker härifrån nu. Men jag gör det för att få fler somrar här. Jag är glad.<br /><br />Jag hör av mig från Danmark så fort jag hittar ett sätt att blogga där. Hej vänner.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com35tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-37002955918342834392010-07-06T21:54:00.019+02:002010-07-07T11:56:14.616+02:00Att göra varje dagEn hel vecka har gått sedan jag skrev sist. Yogan tar över, som så många gånger förr. Jag är så glad i min lilla shala och jag tycker så mycket om mina morgnar där. Efteråt är jag trött, så trött. Inte undra på egentligen. Det har varit ett par intensiva veckor.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TDOrdZb9YAI/AAAAAAAAAO4/-JzkVgljM9I/s1600/IMG_0972.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TDOrdZb9YAI/AAAAAAAAAO4/-JzkVgljM9I/s200/IMG_0972.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5490920892227477506" border="0" /></a>Huset har varit fullt och det var underbart och jag behövde inte göra ett handtag. Familjen gödde mig och jag gick till och med upp lite i vikt. Det är mycket bra. Mina systrar och deras familjer är min familj. Barnen är också mina barn. Nu är det bara jag kvar. Det är tomt men också bra, tror jag. Här ser ni hur många vi var till varje måltid när vi var som flest. Jag behöver återhämta mig med lite stillhet. Hinna med mina olika övningar. Jag tror på att göra varje dag. Det är så lätt att låta bli men jag tror att läkningen ligger i det envetna.<br /><br />Jag går upp tidigt för att göra min egen yoga varje dag, innan eleverna kommer. Jag är noga med att gå sakta framåt med den stackars stela och svaga kroppen. Att komma igen fysiskt är en resa i sig. Månader av behandling och sängliggande - på sidan med böjda ben - påverkar förstås kroppen oerhört. Jag kan inte vrida mig åt sidan. Det är som om jag vore stelopererad. Jag måste ta med huvudet när jag vrider överkroppen. Jag känner hur det drar i musklernas fästen. Jag har aldrig upplevt något liknande. Men jag tar det varligt och styrkan återkommer också så sakteliga. Jag noterar hur det känns och försöker lägga det på minnet.<br /><br />På eftermiddagarna vilar jag. Det är också nytt. Utöver cellgiftsdagarna, som visserligen blev fler med tiden, har jag inte behövt vila på dagarna de sista två-tre månaderna. Nu är jag fri från behandlingen, vilar på dagarna och klipper med ögonen vid halv tio på kvällen. Jag har också haft mera ont de sista veckorna. Det började redan innan jag kom hit. Sista gången jag höjde den smärtstillande dosen hjälpte inte hela vägen. Då måste jag ta extra när smärtan bryter igenom och det blir ganska jobbigt att få de där "genombrotten". Jag hör samma sak från flera av dem som har samma sjukdom som jag. Det verkar vara så, med något undantag, att vi alla får mer och mer ont. Vi vänjer oss väl också vid tabletterna. Varje gång vi får ont igen, och måste öka dosen, blir vi lite ledsna. Egentligen drömmer vi ju om att få minska den. Men det är förgörande att ha ont. Det bidrar till tröttheten och rädslan. Så det är bara att bita ihop, höja dosen och hoppas på att smärtan försvinner. Då är allt bra. Smärta kan förstöra allt. Så i dag har jag höjt.<br /><br />Jag gör verkligen mer än jag har gjort på ett tag. Jag vet det och jag vet att det gör mig trött. Jag tar inte heller längre kortison varje dag, utan trappar ned - väldigt långsamt den här gången. Men jag vill ha det så. Den här sommaren är min, bortom sjukdomen, även om den gör sig påmind. Det onda gör mig ledsen. Jag känner av vätskan i lungorna och det är obehagligt. Svårt att andas djupa andetag. Det hugger till när jag gäspar. Men morgnarna i yoga-shalan gör mig glad och hel. Det är värt det. Jag vilar resten av dagen. Jag kanske åker till stranden. Vädret är fantastiskt, som det väl är i hela landet. Jag vattnar rabatten och jag vattnar tomaterna. Minns ni tomatskotten Miriam och hennes mamma satte åt mig? Då drömde jag mig hit. Nu är jag här och de små skotten har blivit stora plantor. Snart kommer jag att skörda mina egna tomater. Se här. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TDOftq_UZbI/AAAAAAAAAOo/U48icJF70n8/s1600/IMG_0990.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TDOftq_UZbI/AAAAAAAAAOo/U48icJF70n8/s200/IMG_0990.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5490907977677563314" border="0" /></a><br /><br />Det blir lite si och så med inläggen här. Jag är inne i den fysiska upplevelsen och då tappar jag behovet, och i någon mån också förmågan tror jag, att uttrycka mig med ord. Så har det varit förut i alla fall. Dessutom har både tröttheten och den stora familjen gjort att det inte funnits tid. Vi får se vad jag hinner och orkar framöver. Men något ska jag väl hinna säga då och då.<br /><br />I dag blev förresten shalan ännu lite roligare. Jag har beställt yogi-teer och lite andra varor för att kunna sälja i min lilla affär. Den består bara av ett skåp, och varje år gör Saga (i år elva år) i ordning det där skåpet och affären åt mig. Hon gör den fin med mina hippie-sjalar o annat krims krams från Indien, som jag tycker är roligt. Nu blev det ju inget Indien i vintras, så jag har inte så mycket att sälja. Men min vän Kristin skickade lite sjalar till mig från Mysore. Och nu är affären alltså påfylld med lite annat. Ni hör. Jag har det hur bra som helst även om jag är trött. One by one you do, som Pattabhi Jois sa. Det finns ju inget annat sätt. Sjukdomen är inte borta men jag försöker tänka att jag bara ska hålla i och göra det jag gör. Envetet. One by one.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-20675123708424940252010-06-29T22:51:00.003+02:002010-06-29T23:20:03.184+02:00Gotland!I dag har jag invigt yoga-shalan i Burgsvik. Jag har mest packat o burit o städat sedan jag skrev sist. I det lilla huset och i shalan. Mamma och pappa var här när jag kom och vi förberedde tillsammans för att både Sophies och Cajines familjer skulle komma. Bara Lisens familj saknas. Huset är fullt. De små bodarna är fulla. Det är trångt och härligt och precis som jag vill att det ska vara. Sophie och Saga lagar fantastisk mat åt oss alla.<br /><br />Hela familjen har sedan hjälpt till att göra i ordning shalan. Alla hittar sin uppgift. Nu är allt bäst hittills. Det är tredje sommaren och det blir bara bättre för varje år. Det var en underbar premiär och tio personer kom för att yoga. Sophie och Cajine var med och yogade. Pär gjorde sin gymnastik med sitt gipsade ben.<br /><br />Min kropp känns, för att uttrycka det milt. Men jag är igång, och jag blir säkert starkare för varje dag. Dessutom är det väldigt bra att veta hur det känns att vara svag - och som en nybörjare i yogan.<br /><br />Min yogasommar har börjat. Solkustens sommaryoga är igång. Jag säger och skriver ofta "jag är här". Jag upprepar mig, men det är verkligen så jag känner. När jag satt på färjan på väg hit tänkte jag så. När jag kom fram till Burgsvik likadant. Och ja, så fortsätter det. Det har verkligen hållit mig uppe när det har varit tungt och nu är jag här. Nu är jag det och när jag satt där på färjan kom ett nytt tillägg upp i huvudet "och det ska jag vara nästa sommar också".socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-31722105692579732762010-06-24T21:18:00.013+02:002010-06-24T22:46:29.882+02:00Fortfarande i stan, men ändåJag har inte åkt än, och jag borde packa och bära, men jag måste berätta först. Goda nyheter tycker jag att man ska skynda att dela med sig av.<br /><br />I dag ringde Åke. Ni som varit med ett tag vet vem jag menar - han är kirurg och min hjälte. När Radiumhemmet släppte mig i mars, och i princip sa bye bye you're dying, steg Åke fram och lyfte upp mig igen.<br /><br />Och i dag ringde Åke. Jag har väntat på det, men jag visste att han var upptagen med en kongress. Han hade tittat på mina bilder och var inte så lycklig över röntgensvaret, som han uttryckte det. Så är det ju. Men, sa Åke, "det har hållits en stor pancreas-kongress i Stockholm nu i dagarna, och där pratade man om ett nytt preparat, som kanske kan bli ett alternativ till Gemzar." Tänk va. Det är ett cellgift, som jag förstod det och det är testat i USA. Åke visste inte så mycket om det, sa han, och det gör man inte heller på Radiumhemmet. Men han skulle ta reda på mera och se om vi kan pröva det på mig. Under tiden tyckte han att jag skulle ha det skönt på Gotland ett tag. Om vi ska pröva något nytt måste jag vara i god form. Å Åke, han är så bra. Och mänsklig. Han betonade också att han inte tycker att det är försvarbart att ge något som är så giftigt om man inte vet att det gör nytta. Han förstår på riktigt hur vidrigt det är att bli förgiftad.<br /><br />Det här är allt jag vet. När jag får veta mer berättar jag förstås. Men det påminner om det faktum att forskningen pågår hela tiden och att det plötsligt kan komma något nytt. Som Åke sa sist - "du ska se till att hålla i dig. Plötsligt kanske jag läser i mina forskningsrapporter om något nytt, som faktiskt kan rädda dig". Så mycket lovade han inte alls i dag, men tanken är bra att hålla i för alla oss som är sjuka. Det som betraktas som mirakel i dag kan vara en självklarhet några år senare. Vem vet. Vi ska hålla i oss vänner.<br /><br />Åke är ännu en gång min hjälte. Två gånger är ett mönster. Efter besöken på Radiumhemmet känner jag mig dödsdömd. När jag har pratat med Åke tror jag att jag ska överleva. Det är som natt och dag.<br /><br />När vi hade lagt på åkte jag på ännu en behandling hos amerikanska Terri Kosmicki, som arbetar med självläkningstekniker. I dag skedde ett genombrott där också, tror jag. Jag är övertygad om att hon har hjälpt mig. Terri kommer regelbundet till ett fint litet ställe där de arbetar med olika kroppsterapier, som heter CarrierCarrier (hemsidan heter också så). Det drivs av paret Pernilla och John Carrier. Pernilla är den kinesiolog jag var hos häromdagen. John och jag gick en massageutbildning tillsammans och han jobbar framförallt med massage, också för gravida, som han till och med kan hjälpa att sätta igång naturligt om de går över tiden. Världen är liten och jag är väldigt glad över att jag hamnade hos dem, efter att någon rekommenderat Terri till Sophie. Terri, Pernilla och John har hjälpt mig på ett fint sätt de här dagarna.<br /><br />Sommaren kunde inte ha börjat bättre utifrån det läge jag befinner mig i. Jag är full av ny energi och kroppen arbetar vidare på egen hand efter all stödjande behandling och självläkningsteknikerna. Dessutom finns det en plan också efter augusti, om det inte sker mirakel på Gotland. Om jag behöver det så finns Åke och hans idéer. Allt blir som det ska. Nu kan jag åka med lugn i hjärtat.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-53153807865274455922010-06-23T20:55:00.003+02:002010-06-23T21:02:11.784+02:00Lite högre ändåJag har haft en dag då jag har känt mig pigg, glad och stark. Yogajobb, ännu mera firning av min födelsedag av vänner - ni är inte kloka men fantastiska. Efter ännu en spännande behandling hos en kinesiolog vet jag också vad kroppen behöver för mat och tillskott i sommar. Jag lär mig massor och jag tror. Vi hörs igen från Gotland.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-8513939975776727622010-06-22T21:58:00.010+02:002010-06-22T23:08:30.020+02:00Jo, nu tror jag igenHär är jag igen. Tyst i några dagar betyder glad och hinner inte med - eller ledsen och orkar inte. Det har ni listat ut vid det här laget. Den här gången var det tyvärr det senare. Hela förra veckan var en stor anspänning. Röntgen, preliminärt tråkigt besked, någon dag senare kunde jag läsa hela röntgensvaret och så var det till slut dags för själva läkarbesöket.<br /><br />På lördagen krashade jag. Det kan ju vara så att jag hade fått i mig något dåligt och började kräkas av det, som någon vänligt föreslog. Men jag tror nog att det var en fysisk reaktion på den besvikelse röntgensvaret faktiskt innebar. Dessutom trodde min kropp att den tog emot cellgifter på fredagen, när jag var med Cajine på hennes behandling. Jag är verkligen en psykiskt fysisk varelse, eller hur jag ska uttrycka det. Och ett illamående går inte att rå på, även om jag i bakhuvudet har klart för mig vad det är som händer.<br /><br />Mina älskade vänner - flickorna, som jag kallar dem - hade gjort middag för mig på lördagen. De hade planerat och lagat mat som skulle passa, frågat om olika ingredienser gick bra eller inte, vilket vin jag ville dricka, om jag ville ha chokladdessert eller rabarberpaj. Jag var dålig redan på dagen, den där dagen som skulle vara början på den nya resan och som jag började med att ta alla näringstillskott, också dem jag inte klarat sista tiden. Dålig låg jag och tittade på bröllopet. Till slut gjorde jag mig fin och tyckte att det nog skulle gå ändå. Så jag åkte dit.<br /><br />Jag lyckades väl hålla skenet uppe över några klunkar champagne. Sedan fick jag lägga mig på soffan och där blev jag liggande resten av kvällen, när jag inte sprang upp till toaletten för att kräkas. En riktig trasa. Jag var så ledsen. Några av mina vänner har knappt sett mig vara sådär pigg som jag oftast är numera. Nu var jag tillbaka på sjukhusstadiet och grät dessutom. Vidrigt. Det är inte roligt för någon. Men jag klarade inte att åka hem på ett tag heller. Till slut kunde Erika ta hem mig i en taxi. Well, nu har jag ännu en anledning att hålla mig uppe och bli starkare i sommar. Det får bli en sensommarmiddag i stället flickorna.<br /><br />Det där vedervärdiga höll i sig till måndag morgon. Kräkningar, ångest och gråt. Ett malande av "jag orkar inte längre" och "jag vill inte". Cajine kom och sov bredvid mig, så dåligt var det. Till slut gick jag med på att få både en lugnande tablett och en mot illamåendet från ASIH. Rena december-stadiet. Men när de börjar tala om dropp slår jag bakut. "Det är ingen idé", sa Cajine direkt. Men kanske är det bra att hota med. Allt handlar om att jag blir rädd för att bli dålig på riktigt och att jag ska hamna "vid sjukbädden" och bli fast där. Inte komma upp mera. Jag vill verkligen inte ligga så. På söndagskvällen hade några yogavänner tänkt ta ut mig på restaurang. Det gick förstås inte heller.<br /><br />Men igår var jag på en ny slags healing och blev pigg och kunde äntligen skaka av mig läkarbesöket. Det står ju ganska klart nu, att jag har väldigt svårt att hålla i mig när jag får så negativa besked från läkarna. Jag klarar inte att hålla i min tro när de inte tror. De fäller mig och jag måste kravla mig upp igen. Nu har jag lärt mig det (igen). Nästa gång ska jag inte bestämma något direkt efteråt. Jag trodde jag var klok och väntade med middagen till dagen efter. Men det tar mig några dagar att återfå balansen av den smäll det innebär varje gång att gå in och vara patient.<br /><br />Först nu förmår jag faktiskt skita i Radiumhemmets inställning igen. Jag tycker inte illa om läkarna, men de har de facto inget att komma med. Det är hårt att höra. Det hårt att höra att jag "under omständigheterna" ska satsa på att försöka få en fin sommar och att de gärna ger mig en paus. Jag behövde knappast slåss för den. Hur som. Nu har jag rest mig igen och då är det bra. Jag har varit på Nytorget och druckit kaffe - det var ett av mina mål i vintras - jag har träffat kära vänner och blivit upplyft av det. Tack. Nu packar jag för Gotland och skrattar åt mig själv. Det är värre än någonsin och det är förstås inte klokt vad jag gör för några veckor, men jag har roligt.<br /><br />Det är farliga saker som händer i mig. Men jag ska på ytterligare två behandlingar som jag tror på innan jag åker. Efter dem kommer jag att vara fulladdad med positiv energi inför de här två månaderna, då jag ska återhämta mig och förhoppningsvis hålla sjukdomen i schack. Nu tror jag på det igen.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-63368994260082133212010-06-18T23:02:00.014+02:002010-06-19T01:37:40.178+02:00Paus och arbeteDet har varit en lång vecka, full av sjukhusärenden. Nu är den över. Veckor med röntgen, väntan och läkarbesök då röntgenbeskedet ska ges är alltid svåra. Själva väntan är förfärlig. Det handlar om ens liv. Det är inte ovanligt att cancerpatienter får vänta omkring tio dagar på röntgensvar. Det är illa, tycker jag. Sedan kan beskedet vara både glatt och ledsamt. Jag visste ju redan hur det såg ut. Igår läste jag till och med hela svaret, som också ASIH har tillgång till. Det är tufft att läsa sin egen journal och olika utlåtanden, men jag har vant mig. Det står ofta något mer än de faktiskt säger och jag vill ju veta allt. Ju mer jag vet innan, så att jag kan smälta det för mig själv, desto bättre. Jag vill helst inte ha några överraskningar alls i de där små läkarrummen.<br /><br />Men jag tycker om min läkare J-E nu. Det var honom jag träffade sist också, han som bestämde sig för att ta mig trots att han som chef har ganska lite egna patienter. Vi gick igenom svaret och pratade om den fortsatta planeringen. Han tyckte som jag, att jag behöver en paus. Tumören har inte svarat på behandlingen i den utsträckning som man hade önskat. Viss effekt har den kanske haft, då modertumören inte vuxit. Men jag har fler metastaser, även om det inte är några dramatiska förändringar. Det allvarliga är själva modertumören.<br /><br />Det finns ett annat cellgift man kan pröva, men om vi ska kunna göra ett ordentligt försök med det, så måste jag ändå först vila. Jag känner så, blodvärdena är pressade och hela kroppen har varit utsatt för en väldig påfrestning. Den skulle inte klara en ny tuff behandling nu genast. Jag som person skulle inte klara det. Vi får se i augusti, då vi planerade in nästa röntgen. Tills dess kanske vi i familjen också hittar på något annat alternativt, som en värmebehandling i Tyskland, även om det inte var något J-E kunde rekommendera. Det viktiga nu, "under de här omständigheterna", är att jag får återhämta mig och att jag får ha en bra sommar. Så uttrycker han sig och jag förstår vad han säger. Det kommer att bli en extremt nervös väntan på röntgenbesked i augusti. Kanske kommer det att vara nervöst också under sommaren. För tumören kan förstås växa. Så är det. Så ser verkligheten ut.<br /><br />Cajine satt och väntade på mig när jag kom till Radiumhemmet halv nio i morse. Hon hade varit där ännu tidigare, för att ta blodprover och se om hon skulle få sin behandling. Proverna gav positivt besked, så efter mötet med min läkare gick vi upp till avdelningen för bröstcancer, där Cajine fick sin behandling. Vi kan de där korridorerna nu. Jag satt bredvid och började må illa av ljudet från drop-maskinen, som skickar in cellgifterna. Ett sakta tock, tock, låter det. Jag såg på min älskade syster hur hela hon påverkades och jag hamnade också i hennes kropp.<br /><br />Vi åkte sjukresa hem och möttes av en snäll Lotta, som kom med bullar. Till slut hamnade vi på soffan och somnade till ovädret. Cajine illamående och obehaglig till mods efter sin behandling. Jag med ont i magen. Vilka systrar. Men vi kvicknade till efter ett tag och tyckte att vi har gjort bra ifrån oss. Cajine har gjort två av sex behandlingar och jag har sommarpaus efter femton. Det är bra. Vi är ganska bra och vi har tagit mycket nu med varsitt leende. Ibland är det så jäkla overkligt vad vi håller på med. Så jäkla overkligt hur allvarligt sjuk jag är. Men jag vet om det med hela kroppen, jag glömmer det inte för en sekund. Så fort någon säger något om framtiden, med den där självklarheten som alla friska människor har, så känner jag en häftig längtan efter att få tänka så och en längtan efter en självklar framtid.<br /><br />Nu tänkte jag inte prata om mina cellgifter på ett tag. Nu börjar i stället den alternativa resan på allvar igen. Till den sätter jag mitt hopp. Jag tänker arbeta ordenligt och jag hoppas att det dyker upp nya möjligheter på vägen. Mycket av det jag gjorde när jag började med cellgifterna har jag inte klarat att hålla i de sista 1-2 månaderna. Och vem vet - kanske har det gjort sitt till att det nu gick sämre. Ni vet vad det handlar om. Yoga, andningsövningar, meditation, healing. Till min terapi hör också mungböne-drinkarna (bakom finns en teori om att cancerceller reagerar av vitaminet B17, som finns i bland annat mungbönor), barkteet (ipe roxo i extra stark koncentration, som också sägs hämma cancerceller), mycket raw food, mycket gröna drinkar och gurkmeja i koncentrerad form, som vissa studier säger hämmar just tillväxten av pancreascancer. Ja, det finns mera och det är ett stort arbete som ligger framför mig. Men jag kommer att tycka om det. Snart har jag skakat av mig obehaget av den här veckan och beskedet och är i det där härliga.<br /><br />Jag kommer att ha fullt upp och jag kommer att vara glad över att bara ha aptit och kunna få i mig det jag vill. Jag hoppas att jag håller i sommar och att jag blir starkare. Jag hoppas att jag inte ska vara så rädd för att tumören växer. Allt hade varit väldigt mycket skönare om behandlingen hade verkat, men nu är det inte så. Det här är sanningen. I morgon börjar den nya resan.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-37911607340728656772010-06-17T10:29:00.022+02:002010-06-17T20:07:01.070+02:00Att lita på sig själv - på riktigtI dag tänker jag på Sara, som också har cancer i bukspottskörteln och opereras för den i dag. Cancern ska bort. Sara är en sådan kämpe och min goda vän på den resa vi har hamnat på. Heja dig Sara, snart är det gjort. Ni hittar henne i min blogglista.<br /><br />Jag har det bra. Jag är på en konstig plats - i det där fria fallet - men jag mår bra och jag känner mig till och med glad. Jag hade en härlig födelsedag och var ute och åt på kvällen med Cajine och Lisen och familjer.<br /><br />Den 21 december fick jag veta att jag hade en inoperabel tumör av en läkare på S:t Göran. Doktor H, som jag kallade honom här, visade in Cajine, Lisen och mig i ett minimalt och tyst rum. Han tittade mig i ögonen och sa som det var. Min första fråga var om jag fick yoga. Han sa att jag skulle göra allt jag mådde bra av. Sedan sa han "jag tycker ni ska ta med henne på restaurang". Vi studsade till lite.<br /><br />Det känns som en evighet sedan vi satt i det där lilla rummet och fick beskedet. Det följde en vinter av illamående och att gå ut och äta låg väldigt långt bort på alla sätt. Men i tisdags var vi på restaurang och jag kände mig väldigt firad.<br /><br />Det är fantastiskt att få ta emot all den omtanke, kärlek och generositet, som jag får. Det kan inte sägas nog mycket. Jag känner mig oftast ganska bra - en del frågar mig om jag "alltid är så där stark". Men visst har jag stunder när jag tvivlar och tappar tron. Det är jag övertygad om att ni hör när ni läser också. I de stunderna betyder andras tro oerhört mycket. Det går faktiskt att hämta kraft ur den då. Dessutom tror jag på det kollektiva medvetandet och jag tror på att vi kan skapa en riktning tillsammans.<br /><br />När jag känner mig bra förstärks den goda känslan med mera kraft, glädje och skratt av allt jag får och av den samhörighet jag upplever - ja, det kollektiva medvetandet kanske. Tänk att hela tiden få snälla, uppmuntrande och kärleksfulla meddelanden på olika sätt. Jag önskar alla detsamma. Tänk om vi sa allt vi bar på också bara sådär, innan vi var dödssjuka. Jag är i en förmånlig situation. Jag får höra att jag är omtyckt på ett annat sätt i dag och jag kan säga hur mycket jag tycker om andra. Det förhöjer livet. Sjukdom för människor samman. Sjukdom är på ett plan i själva verket helande.<br /><br />Jag har fullt upp och hemmet är smyckat med de vackraste födelsedagsblommor. Dessutom ligger det saker överallt som ska till sommar-shalan. Jag älskar att få göra i ordning min shala och jag hoppas att den ska få bli permanent någon gång. Förra sommaren hade jag stora planer på att köpa stället jag hyr och utvidga det med bed & breakfast för yogisar och sommarkafé. Det finns ett stort hus, som skulle gå att göra i ordning för det. Under hösten tittade jag i stället på många lokaler i stan, men det är svårt att hitta rätt läge och till ett lågt pris. En yogalokal kan inte vara för dyr, då går det inte ihop. Så jag har hyrt in mig i väntan på att den rätta shalan ska dyka upp. Det tråkiga med det är att jag inte kan göra i ordning som jag vill, och det är halva nöjet för mig. I mina drömmar för stunden har jag en egen lokal på Gotland för sommaryoga och några kurser höst och vår. Under terminerna jobbar jag med mina vänner och reser till Indien då och då. Fri och frisk. Full av kraft att också kunna dela med mig till andra. Så ser mina drömmar ut och de lyfter mig.<br /><br />Nu kommer ASIH för att ta blodprov. I morgon bitti är det läkarbesök med det officiella utlåtandet och fortsatt planering. Jag vet nu två personer som behandlas med andra cellgifter än Gemzar. Det är bra att veta, men min spontana reaktion är genast "blanda inte in mig". Jag vill inte ha fler cellgifter, som jag inte vet om de fungerar. Men jag ska förstås fråga om dem och jag ska lyssna med ett öppet sinne på vad doktorn har att säga.<br /><br />"Du vet bäst själv" säger vi ofta till varandra. Så är det ju oftast. Jag är den första som säger sådant. Eller "du har allt i dig, du måste bara våga lita på dig själv". Jag har försökt leva så länge och intuitionen styr det mesta jag gör. Ändå har allt detta nu fått en djupare innebörd för mig.<br /><br />Det är ett stort ansvar att våga lita fullständigt på sig själv. Jag har vetat att jag inte tycker om att få cellgifter. Jag har upplevt det som att jag har förrått min kropp. Kanske var det också så, för resultatet av behandlingen var inte bra och cellgifterna har ju samtidigt brutit ner kroppens eget försvar mot sjukdomen. Såhär i efterhand kan man också konstatera att det trots allt hade varit bättre att röntga tidigare. Men att behandlingen stred mot min övertygelse betyder inte att jag vet något annat som kan göra mig frisk. Jag vill bara försöka hitta min väg för att leva så bra som möjligt. Jag tycker att det känns viktigast att jag får ha dagar som känns bra. Och då vet jag hur jag ska göra.<br /><br />Det är en ny erfarenhet - inte alls dålig men väldigt utmanande - att försöka lita till sin intuition fullt ut. När det gäller hela livet. Det bränns. Det finns ingen bot, annat än operation sägs det. Är det då rimligt att alls tro? Att alls hoppas? Jag vet inte. I detta är jag nu. Det är utmanande. Men jag tycker inte illa om det. Kanske var det hit jag måste.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-80113143657974178262010-06-14T22:09:00.013+02:002010-06-15T14:28:01.483+02:00Not my thing<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBaZFVIYuKI/AAAAAAAAAOY/fLyLFA7TuQQ/s1600/IMG_0814.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBaZFVIYuKI/AAAAAAAAAOY/fLyLFA7TuQQ/s200/IMG_0814.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482737913220872354" border="0" /></a>Jag har varit på röntgen och jag har fått ta del av en preliminär bedömning av bilderna. Jag ville veta - så att jag slipper vänta ända till fredagens läkarbesök - och slipper få ett dåligt besked i ansiktet då. Det är obehagligt.<br /><br />Nu har jag redan fått det dåliga beskedet. Det tycks inte vara någon förbättring, utan snarare tvärtom. Tumören ser ut ungefär som sist. Jag har också metastaser i levern, som är större eller nya.<br /><br />Cellgifter har aldrig varit min grej. Det här sista halvåret har de sugit musten ur mig, även om jag samtidigt har tagit mig upp. Nu har jag prövat Gemzar och nu känner jag mig klar med det. Det har varit ett helvete.<br /><br />Det är inga goda nyheter att helvetet inte gjorde någon nytta. Det är usla nyheter och jag hade förstås önskat mig ett annat besked. En del av mig är kanske lite chockad över att tumören inte har krympt. Men jag har också undrat i mina samtal med mig själv och tumören om jag verkligen skulle slippa undan så här lätt. Vad jag nu har menat med lätt. Tiden, tror jag. Jag har inte varit säker på att tiden skulle räcka.<br /><br />Nu är jag där. Här. Ingen kan anklaga mig för att inte ha prövat. Jag vågade inte säga nej till behandlingen från början. Men det har funnits i mig att det inte är rätt sak för mig. Det enda jag kan göra nu är att fortsätta framåt på mitt sätt.<br /><br />Jag vill inte och jag orkar inte gå ner mig. Jag har gråtit en stund. Jag grät när jag skulle berätta det för systrarna. Men det räcker så för nu. Jag vill verkligen inte bli sänkt. Jag vill hålla i mig och jag vill leva. Jag vill få vara med. Jag längtar innerligt till Gotland, till mitt sommarlov och mitt sommarjobb. Allt utan gifter. Jag hoppas kunna äta, bli starkare och orka träna. Nu börjar en annan fas.<br /><br />Det är väldigt skrämmande att det inte finns någon behandling som fungerar för mig. Pancreascancer är ett helvete. Någonstans är jag också rädd för att bli sådär dålig. Samtidigt upplever jag en viss lättnad, eller ett slags befrielse. Kanske beror det på min längtan efter sommarpausen, som ingen kan ta ifrån mig nu. Kanske är det friheten från gifterna, som fällt mig från onsdag-lördag i månader och som tagit ifrån mig så mycket. Kanske är det också friheten att efter fredag få slippa Radiumhemmet för en tid. Få slippa bara gå in i lokalerna, vara den som det ska dras i, den som ska vara tapper och ta emot.<br /><br />Jag kommer att behöva leta mig fram. Men jag ska gå på min intuition och min lust. Bort allt vad oro. Jag är 43 år om någon timme och i princip i fritt fall. Det är hisnande. Men jag ger mig inte. Det är något som triggar mig.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBaZbH9FV1I/AAAAAAAAAOg/WiyN1kXBVAs/s1600/IMG_0819.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBaZbH9FV1I/AAAAAAAAAOg/WiyN1kXBVAs/s200/IMG_0819.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482738287640926034" border="0" /></a>Så här såg jag ut i onsdags, när jag gick in till femtonde ronden. Jag känner mig rätt döende efteråt, men jag ser faktiskt inte döende ut. Smal ja, men det ska jag råda bot på i sommar. Bye bye Gemzar, never liked you much anyway. "You just kind of waisted my precious time, but don't think twice it's alright..."socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com44tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-52690833021670834082010-06-12T16:10:00.009+02:002010-06-12T20:35:16.355+02:00Femtonde gjordJag är här. Jag vacklar lite, kroppen är öm av att ha legat platt, men rösten låter som vanligt och jag har gjort min femtonde rond. Den var sådär, får jag säga. Spypåsen i handen länge och väl. I natt såg jag på Rocky 1 på teve o tyckte att han och jag hörde ihop. Han står upp i femton ronder mot världsmästaren. Jag har stått upp mot Mr Gemzar eller tumören eller båda. Innan jag hann kräkas första gången, fortfarande på Radiumhemmet, hade jag ett långt samtal med tumören. Nu är det sommar. Hit har jag strävat.<br /><br />Vi får se vad det ger. Jag vågar knappt tänka på nästa vecka. Men jag tänker sommarlov och världens roligaste sommarjobb. Och så tänker jag hopp. Jag har fått så många bra tips av er om vad jag ska tänka och hur jag ska se på läkarna jag möter. Dessutom har Lotta (F) gjort om ingången till Radiumhemmet åt oss som måste gå in där. Home of Hope. Tack. Vi måste hitta på något med den Lotta. Måndag röntgen. Fredag besked.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBOdSqWv6cI/AAAAAAAAAOA/daZtt9Z9hGE/s1600/HOPE.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 274px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TBOdSqWv6cI/AAAAAAAAAOA/daZtt9Z9hGE/s320/HOPE.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481898115372935618" border="0" /></a>socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-15758402942953935962010-06-08T11:30:00.018+02:002010-06-08T16:57:51.365+02:00Sa jag tisdagshög?I USA finns en ideell organisation, som kallar sig Pancreatic cancer action network. Det är precis som det låter väldigt amerikanskt och aktivitetsinriktat. Deras fokus är att "creating hope in a comprehensive way through research, patient support, community outreach and advocacy for a cure". Amerikanerna är oslagbara på sådana saker. De har massor av aktiviteter för att uppmärksamma sjukdomen, de samlar in pengar till forskning, de ägnar sig åt politisk lobbying och har just fått upp en "pancreatic cancer research and education act" i senaten. De presenterar "survivor stories" med bilder på glada människor, som har klarat sig igenom sjukdomen. Den som har fått diagnosen uppmanas att möta sin sjukdom med information och HOPP, skrivet med stora bokstäver. Jag har fått ett helt paket med olika informationsblad och en uppmaning om att delta i min lokala organisation. Jag får ofta nyheter på mail från dem. Deras sajt heter pancan.com.<br /><br />Att jag skulle möta sjukdomen med information och hopp - det hade jag verkligen tyckt om att höra- och att kunna - när jag blev sjuk. Min familj, i synnerhet Sophie, försökte verkligen hitta information, men det är svårt att hitta annat än katastrofsiffror och det är svårt att få veta något överhuvudtaget om sjukdomen. Den mycket begränsade information som finns att hitta på cancersajterna är också väldigt nedslående. Läkarna var också så innerligt måna om att vara seriösa, att de bara betonade allvaret och knappt kostade på sig ett leende. Så dumt. Det gjorde väl ingen nytta att skrämma mig. Men en läkare på S:t Göran var lite stötig, högljudd och krävande. Han mätte mig med blicken och sa till mig att om jag inte bestämde mig för att jag skulle klara det här så hade jag inte en chans. Och så lade han till att det kanske inte går ändå. "Men tro inte för en sekund att det går om du inte bestämmer dig", sa han. "Jag vet det", svarade jag. Det där med inställning kunde jag ju. Jag förstod vad han sa och det passade mig. En annan dag frågade han mig om yogan. Han sa han att han ville testa mig och se vad jag gick för. Jag tyckte om utmaningen han gav mig och jag tyckte mig se att han var nöjd med mig. Det hjälpte mig förstås mycket mer än de allvarstyngda blickarna.<br /><br />För att ge hopp och information vill jag göra en svensk informationssajt om pancreascancer, som jag hoppas ska bli verklighet framåt hösten. Där ska jag låna saker från amerikanerna. Varje år får 42 000 personer diagnosen pancreas-cancer i USA. Det ger lite större eko i samhället än de 900 personer, som årligen diagnostiseras i Sverige. Men 900 varje år känns ändå rätt mycket. Vi behöver lite hopp, alla vi. Lite hopp och faktiskt lite jävlar anamma. Det gör livet så mycket skönare att vara i som sjuk.<br /><br />Om jag hade varit en hacker hade jag tagit mig in på alla möjliga cancersajter och smugit in ordet hopp och överlevare både här och där. Men jag får skriva mina egna texter. Nu har jag gjort ett utkast till den information som ska finnas på sajten till en början. Om någon av er har idéer eller tankar om vad ni hade velat hitta för information, om det gällde er själva, en vän eller en anhörig (eller mig), så får ni gärna maila mig om det.<br /><br />I dag är det tisdag och jag är i mitt bästa läge. Jag har jobbat tre morgnar i rad och shalan har varit proppfull och svettig. Jag har som vanligt massor av idéer om saker jag vill göra i framtiden och jag har plötsligt slag i slag träffat vänner som jag inte sett sedan jag blev sjuk och fått höra snälla kommentarer om att jag ser frisk ut. Det gör mig uppriktigt glad och jag svarar att jag tänkte bli frisk nu. Jag skrattar och känner mig glad. Det är väldigt skönt när det går att prata öppet och till och med skratta åt det hela.<br /><br />Enstaka personer vågar inte säga något alls, men de är verkligen inte många. Om det passar säger jag något själv. Annars blir det rätt svårt. Häromdagen träffade jag en vän som inte visste. Det händer inte så ofta längre och det tar mig fortfarande hårt, märkte jag. Jag börjar nästan gråta. Att säga "jag har cancer" känns som att försöka kräkas upp en jätteamöba, som håller sig fast. Jag måste dra ut den, den får mig att sluddra. Jag tycker synd om personen som ska behöva reagera så direkt också. Cajine och jag höll på mycket med frågan om hur man berättar för alla på bästa sätt. Först trodde vi att vi borde säga det personligen. Men det orkar man inte. Dessutom märkte vi att det till och med kan vara bra att skriva både mail och sms, för då hinner den andra bli chockad och sedan samla sig, innan hon eller han måste reagera. Men när det är sagt är det bra. Jag vill ju att de jag tycker om ska veta.<br /><br />De sista dagarna har annars ångesten över den sista behandlingen, över röntgen och läkarbesöket nästa vecka vuxit sig stark. Jag hatar röntgen med den där vidriga kontrastvätskan, som gör att jag kräks och får sprängande huvudvärk. Jag avskyr att behöva komma till läkaren utan att veta hur det ser ut, medan han sitter inne med röntgensvaret och hela mitt liv i sin hand. På Radiumhemmet står varken hopp eller jävlar anamma i fokus. Där råder det stora CANCERALLVARET. Jag vågar inte planera in något den kvällen och dagen därpå. Jag vet hur det har varit de andra gångerna.<br /><br />Jag har en stor avsky mot alltihopa och den avtar inte, tvärtom. Den växer. Men när jag höll på att tappa allt så kom ändå insikten om att jag faktiskt väljer själv. Jag skulle till och med kunna välja att låta bli både röntgen och läkarbesök.<br /><br />Men jag väljer att gå dit i morgon och få min femtonde dos gemzar. Tumören är lika trött som jag och den här sista duschen kommer att hjälpa den att släppa efter. Det tror jag, och det tror alla omkring mig, som jag litar på och som på olika sätt ser saker. Som Anna, som inom sig ser bilder av tumören när hon healar mig. Jag kommer att vara trött och ledsen efteråt, men jag har hela sommaren framför mig efter det. Hur mycket bättre är inte mitt läge i dag än för ett halvår sedan? Tänk om vi befann oss i januari och jag hade femton behandlingar framför mig! Jag är på en bra plats.<br /><br />Sedan kanske jag väljer att aldrig mer ta emot några gifter. Jag kanske aldrig mer vill bli dragen i, jag kanske säger nej till fler nålar och slangar i kroppen. Minnena från vintern och sjukhusvistelsen har skapat stora ärr i kroppen och ett är säkert - så vill den aldrig mer bli behandlad. Så vem vet vad jag bestämmer. Kanske blir det Vidarkliniken, som flera av er föreslagit. Det gick inte att få in under våren och i sommar tror jag att Gotland är en bättre läkeplats för mig.<br /><br />Jag har bestämt mig för att jag ska klara det här och vi får se hur den fortsatta vägen ser ut. Hopp och jävlar anamma behövs. Men det är ändå spännande. Det är mitt liv. Och det är tisdag. Och jag känner mig lite bipolär.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-37727329329403015452010-06-04T23:00:00.026+02:002010-06-05T11:24:11.673+02:00Sommarpaus<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl8LjPT8yI/AAAAAAAAANY/xyS1C9aPoBc/s1600/DSCF2455.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl8LjPT8yI/AAAAAAAAANY/xyS1C9aPoBc/s200/DSCF2455.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479046959552787234" border="0" /></a>Ett beslut håller på att ta form, tror jag. Jag klarar inte så mycket mer cellgifter. Kroppen och hela jag håller på att duka under. Själen gör ont. Kroppen gör ont. Jag är slut, trött och ledsen av behandlingen.<br /><br />Jag vill ge kroppen en chans att återhämta sig. Kroppen klarar visserligen mer än vi tror. Den strävar alltid efter balans och återhämtar sig gång på gång efter sjukdomar och andra påfrestningar. Men nu har den i snart ett halvår förgiftats regelbundet. Det är ett faktum, även om syftet är att krympa tumören. Hela kroppen tar stryk varje gång. Det var fjortonde behandlingen i onsdags. Det är en gång kvar på den här cykeln och sedan är det dags för röntgen och nytt läkarbesök. Kroppen tar stryk och kanske tumören också. Den har gjort mer ont sista veckorna. Jag har mina idéer, men vem vet hur det ser ut där inne.<br /><br />Jag vet ingenting förrän röntgensvaret har kommit. Det kan faktiskt se ut hur som helst och läkarnas rekommendation till hur vi ska fortsätta är förstås också helt avhängigt resultatet. Men jag tror att jag håller på att bestämma mig för ett lite längre avbrott oavsett vad svaret är.<br /><br />Jag vill ha en möjlighet att hinna göra det jag tror på. När behandlingarna pågår finns det inte en chans att komma dit. Jag har en eller två bra dagar innan det är dags för nästa omgång. De bra dagarna är jag ganska glad, kan jobba lite med yogan och kan oftast äta ganska bra. Bra är förstås relativt, som allt annat, och det har väldigt mycket med min inställning att göra. När det efter tre behandlingar i rad är dags för vilovecka är kroppen så utmattad att det inte blir någon större skillnad. Viloveckan är ett mellanting av bra och dåliga dagar. De sämre dagarna är jag illamående och försöker parera det, så att jag inte ska kräkas upp den lilla näring jag fått i mig, jag har ont, är trött, vill inte prata, orkar knappt svara på frågor om hur jag mår på sms, försöker röra mig lite, som ikväll när jag gick ner till vattnet, och lyckas gå en kort sväng i samma takt som en åttioåring.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAmAlWJ-PXI/AAAAAAAAANo/JOlN3negNT0/s1600/DSCF2471.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAmAlWJ-PXI/AAAAAAAAANo/JOlN3negNT0/s200/DSCF2471.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479051800763841906" border="0" /></a>Jag behöver en sommar där jag kan ge kroppen en chans att stärka sig med naturliga metoder. Jag vill ha orken att göra det jag tror på. Cellgifterna har aldrig varit min grej, det vet ni ju. Jag vill ha tid. Jag vill kunna göra min yoga, jag vill ha aptit och må så att jag klarar att äta och dricka det jag tror stärker kroppen. Jag vill ha orken att försöka hela mig själv igen. Jag håller på att tappa den och då går det inte. Då faller min attityd också. Jag måste göra det jag tror på. Dessutom vill jag få jobba som yogalärare. Det hör till det viktigaste i mitt liv. Jag kan inte bara vara sjuk.<br /><br />Det ska bli en sådan sommar. Jag ser mig på Gotland. Jag ser mig cykla tidiga morgnar till Solkusten och gå in och ställa mina flip-flops i trappen. Jag kommer tidigt, så att jag hinner plocka lite nya blommor. Jag tänder rökelse i trappen. Jag yogapyntar hela Solkusten med blommor, skynken och småsaker. Det är en lite halvmodern och kanske mer praktisk än charmig lokal från början, men skynken kan göra mycket.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl-EvE63aI/AAAAAAAAANg/0uJXdgKqUew/s1600/DSCF1773.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl-EvE63aI/AAAAAAAAANg/0uJXdgKqUew/s200/DSCF1773.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479049041494597026" border="0" /></a>Jag kommer in i shalan och säger "god morgon Guruji" - till Pattabhi Jois och tänder hans ljus. Jag gör min morgonyoga, anpassad efter var jag är. Det här är min egen, allra bästa tid. Strax innan eleverna kommer tänder jag fler ljus och gör te. Från klockan åtta är det deras tur att yoga och jag hjälper dem. Efteråt dricker vi te. Det är tredje året i rad vi är där. Vi har blivit en liten Gotlandsyoga-community, med nya och gamla yogisar, som bor på Sudret på somrarna. För mig har det varit stor lycka att jag har kunnat ha Solkusten och i år betyder det allt.<br /><br />När jag är där ensam på morgnarna brukar jag prata med Guruji och hans barnbarn Sharath. De hjälper mig i de utmanade rörelserna, som varierar lite från sommar till sommar. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAmD9jvDKDI/AAAAAAAAANw/P7i4Pug2Tyw/s1600/DSCF1768.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAmD9jvDKDI/AAAAAAAAANw/P7i4Pug2Tyw/s200/DSCF1768.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479055515260758066" border="0" /></a>Här ser ni Guruji. Hans blick är både uppfordrande och vänligt hjälpsam.<br /><br />Efteråt cyklar jag hem och äter det jag vill till frukost. Jag kommer att klara av att dricka de gröna drinkarna. Jag har resten av dagarna fria för att stärka mig på andra sätt. Jag får hämta kraft i naturen, av sol, hav och bad. Jag kan cykla ner till hamnen och bada. Jag kan ta bilen till stranden. Ingen stress, inga måsten, inget cellgift. Bara det jag tror på och vill. Jag tror att det måste få bli så. Det har varit längtan efter sommaren på Gotland som har hållit mig uppe hela vintern och nu är jag nästan där. Jag är på upphällningen, men jag håller, i för jag vet vad som väntar.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl3IoHde7I/AAAAAAAAANI/Bz493Q55HsQ/s1600/DSCF2466.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl3IoHde7I/AAAAAAAAANI/Bz493Q55HsQ/s200/DSCF2466.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479041411764288434" border="0" /></a>Sommarpaus efter en ledd yogaklass på Solkusten. Som jag längtar.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAl-EvE63aI/AAAAAAAAANg/0uJXdgKqUew/s1600/DSCF1773.JPG"><br /></a>socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com25tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-63443719805897374312010-06-01T20:44:00.048+02:002010-06-03T12:43:41.348+02:00Hurra för bröllopsparet<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjjQMSuLI/AAAAAAAAAMw/6dVxuyh-M0c/s1600/mapa2.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 134px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjjQMSuLI/AAAAAAAAAMw/6dVxuyh-M0c/s200/mapa2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477893979059173554" border="0" /></a>Den 31 maj 1960 gifte sig min mamma och pappa. 1961 föddes Sophie och inom sex år hade de fått fyra flickor. När jag kom blev det trångt i radhuset och den stora familjen flyttade till ett större hus. Där bor mamma och pappa än i dag. Det är sådana härliga tidsperspektiv, tycker jag. Gifta i 50 år, 4 barn där den yngsta är 42 och den äldsta 48, ett hem där vi alla levt ett helt liv och som fortfarande finns kvar.<br /><br />Med tanke på den situation vi befinner oss i med cancerhelvetet kan man ju slås av frågan "vad finns egentligen att fira?", som Lisen sa i sitt tal. Men cancern kan inte få ta över hela livet. Det vore verkligen att ge den för mycket utrymme. Det är stort att mamma och pappa har varit gifta så länge, att vi alla finns, att vi har den sammanhållning vi har och att vi faktiskt kunde samlas igår, cancer och annat till trots. Så Lisen hittade i sitt fortsatta tal förstås visst många saker att fira, och det blev också en underbar guldbröllopskväll.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAYoNLrWfhI/AAAAAAAAANA/ryokf5DWovU/s1600/IMG_0715.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAYoNLrWfhI/AAAAAAAAANA/ryokf5DWovU/s200/IMG_0715.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5478110203680816658" border="0" /></a> Vi var hemma hos Lisen & Frank, där jag inte hade varit sedan jag blev sjuk. Bordet var så vackert i vitt och med vita blommor. Bredvid mamma stod också luktärter, som hon hade i sin brudbukett då 1960. Här är pappa och Lisen, som hade ordnat så fint för oss alla.<br /><br />Jag hade en väldigt bra dag och en fin klänning på mig, som jag just hade fått. Mina snäl<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjB03pVrI/AAAAAAAAAMY/HJ4OsCBDp58/s1600/IMG_0682.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjB03pVrI/AAAAAAAAAMY/HJ4OsCBDp58/s200/IMG_0682.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477893404789135026" border="0" /></a>la kompisar ger mig saker hela tiden. Mia och hennes dotter Vinaya kom till min park igår och gav mig klänningen. Vinaya är en stor kärlek i mitt liv. Här är hon och mamma Mia.<br /><br /><br />Till mina stora kärlekar hör förstås också alla mina syskonbarn, som jag känner mig väldigt nära. Igår saknades Tom och Saga, som var hemma i Skåne med Pär, nyss hemkommen från sjukhuset efter sin olycka. Att direkt åka till Stockholm hade blivit för mycket för honom. Men Sophie och Jack kom upp ända från Skåne och var <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAYnUSrbQfI/AAAAAAAAAM4/u3xC2lg3xc4/s1600/IMG_0732.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAYnUSrbQfI/AAAAAAAAAM4/u3xC2lg3xc4/s200/IMG_0732.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5478109226307633650" border="0" /></a>med - tack Sophie - hela Cajines familj, hela Lisens familj och så pappas tvillingsyster Lillann och jag var med. Det här är Jack och Arvid.<br /><br />Cajine hade som överraskning tagit med sig mammas brudklänning, som hon fick byta om till inför efterrätten - en vit bröllopstårta. Se här så fina de var, min älskade mamma och pappa. Mamma såg ut som en flicka, när hon kom ut i sin bröllopsklänning och de vita handskarna. Klänningen satt precis som den skulle.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjCSLk8kI/AAAAAAAAAMg/foFYzMZINys/s1600/IMG_0777_2.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 171px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjCSLk8kI/AAAAAAAAAMg/foFYzMZINys/s200/IMG_0777_2.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477893412657361474" border="0" /></a>Den 31 maj 2010 var precis som samma dag femtio år tidigare en underbar försommardag och kväll. Att så många vill gifta sig mellan hägg och syren är lätt att förstå. Vi fick champagne när vi kom och balkongdörrarna stod öppna. Alla var finklädda och snygga och jag kände mig så lycklig bara över att få vara där och träffa alla. Det var också härligt att få klä upp sig efter att mest ha hasat runt i ett halvår. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjCsnyNGI/AAAAAAAAAMo/I67PiuiE6yE/s1600/IMG_0800.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/TAVjCsnyNGI/AAAAAAAAAMo/I67PiuiE6yE/s200/IMG_0800.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477893419754992738" border="0" /></a><br /><br />Vi fick fantastisk mat och goda viner, som också jag drack och njöt av. Det är inte ofta jag dricker vin annars, även om jag får det, trots medicinerna. Alla barn kändes stora och på riktigt delaktiga i själva firandet. Vi var alla rörda, tror jag. Mamma och pappa fick berätta om hur det var den där dagen. Vi skrattade. Jag var frisk. Jo, faktiskt.<br /><br />När vi skulle åka hem och kom ut på gatan gick vi ett kvarter i den ljumma natten, som doftade av syren. Tidiga morgnar och sena kvällar på försommaren är oslagbara. Den här morgonen hade jag varit uppe tidigt och åkt till yogan igen. Jag fick avsluta dagen med att iklädd klänning gå lite genom stan. Det kändes som när jag var yngre. Jag vill ha mera! Ja, jag har cancer, men jag kan vara lycklig ändå.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-69004274878910317662010-05-30T21:08:00.004+02:002010-05-30T22:19:49.840+02:00HappyFå vara yogafröken. Kaffe och prat med vänner i solen efteråt. Stök på balkongen. Det är lycka. Cassandra ringer för att säga grattis på mors dag. Grattis på mors dag. Det har jag förstås aldrig hört. Förvåning och lycka. Vi har valt varandra som extradotter o extramamma hon och jag. Hela hon är en stor lycka för mig men jag har ju inte kunnat finnas på samma sätt som förut de sista fem månaderna. Men jag tror att hon vet att jag finns ändå.<br /><br />I morgon firar mamma och pappa guldbröllop. De har varit gifta i 50 år. Det tycker jag är fantastiskt och beundransvärt. Vi ska äta guldbröllopsmiddag.<br /><br />Tilliten och lyckan är här igen.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-28979581390678475972010-05-29T20:59:00.012+02:002010-05-29T22:41:23.200+02:00Tillsammans är viktigastDet var en tuff omgång. Nu har det vänt. Jag har haft min älskade bonusdotter Cassandra här i dag. Det gör mig lycklig. De döende cellerna gör fortfarande lite ont, lungorna känns, men i sinnet är jag lättare. Jag har lyssnat på era uppmuntrande ord.<br /><br />Förra veckan var min svåger Pär med om en otäck motorcykelolycka. Jag väntade lite med att berätta om det. Jag ville ge honom tid att landa själv. Vad är det som händer med oss alla, kan man tänka. Pär skadade sig väldigt i huvudet och i ena benet. Huden på stora delar av huvudet - skalpen - revs upp. Det krävdes 30 centimeters stygn. Det var en hemsk syn, hans huvud och en väldigt orolig situation för alla. Jack, som är 5 år, berättade för oss andra att pappa hade ett hål i huvudet. Men han fick ingen hjärnskada. Han fick ingen allvarlig skada på ryggraden. Nu har han genomgått en stor knäoperation med korsband, ledband, brosktransplantation och rensning av benbitar. Det kommer krävas en omfattande och långvarig rehabilitering. Men han hade faktiskt tur. I dag har sjukgymnasten varit där och hjälpt honom upp med ett gåbord. Det är viktigt att man får hjälp med övningar och med att veta hur mycket man ska försöka röra sig och träna - trots att det gör riktigt ont. Det är ofta en rädsla man måste övervinna. Läkaren och sjukgymnasten säger att han kommer att kunna motionera med tiden. Heja dig Pärra. Nu är faran över. Jack hade frågat i dag hur länge hålet ska sitta där under. Men det är borta nu.<br /><br />Det slog mig igen då, efter Pärs olycka, hur livet är. Här går jag omkring och är sjuk månad efter månad. Alla är så engagerade i mitt. Plötsligt händer något annat - och så förändras livet. Vad som helst kan hända när som helst. Så är det. Vi vet ingenting. Vi har egentligen bara i dag. I dag kan innefatta planer på vad vi ska göra i framtiden och jag vill gärna tänka framåt. Men det enda vi har med säkerhet är nuet. Än en gång kom en smäll, som påminde om det. Jag skrev nyligen att man som sjuk kanske blir lite bättre på att vara här och nu. Men jag vet inte. Jag är medveten om mitt eget tillstånd i varje sekund. Jag åker berg- och dalbana hela tiden. Men på något sätt är det här varandet i nuet kanske begränsat till mig själv.<br /><br />När det smäller till omkring mig, när det är andra som är med om något farligt eller obehagligt, vaknar jag upp på ett annat sätt. Det bränner till. Och den första tanken är alltid att vi måste vara tillsammans. Stor längtan efter alla jag älskar. Det enda viktiga.<br /><br />Så fort det går, så fort inte smärta eller sorg tar över alldeles, är det bäst att passa på med allt man vill. I morgon bitti ska jag försöka ta mig till yogan.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-24812532073694959662010-05-28T18:54:00.009+02:002010-05-28T20:02:36.491+02:00De stora sakerna tar tidJag ser en vacker fredagskväll utanför fönstret. Jag har fått syrener och pioner så jag är med lite därute. Här inne har det annars varit tunga skyar sista dagarna. Kroppen var trött redan före behandlingen, jag började till och med kräkas bara av tanken på att åka dit. Efteråt har jag haft mer ont i magen än vanligt - vilket säkert är bra. Celler som dör sväller och gör ont, som doktor Mikaela säger. Jag har gråtit mycket över hela situationen och känt mig less. Det är ett ord jag aldrig använt förut. Nu passar det mycket bra. Jag är less. Jag har lite ont i lungorna också, när jag andas in djupa andetag. Mikaela har lyssnat och det verkar som om jag har irriterade lungsäckar. Det är än en gång slemhinnorna som gör sig påminda, påverkade. Det ska förhoppningsvis gå över av sig själv. Kroppen - och hela jag - är trött. Det där med tandläkaren fungerade bra några gånger, men nu höll det inte längre. Jag blir så innerligt ledsen över vad kroppen måste utsättas för. Det är som att spruta in maskindiskmedel i mig och jag låter det ske, tänker jag ibland. Jag vet, jag vet att det är för att jag ska bli av med den här helvetes jävla skitcancern, men jag kan inte låta bli att känna att jag förråder min kropp.<br /><br />Cajine följde med mig i onsdags, trots att hon själv hade varit där på måndagen. För mig var det förstås underbart. Jag delade rum, och ismössemaskin, med en ung kvinna, som var inne för behandling en andra omgång. Där låg vi med filtar uppdragna till öronen i sommarvärmen, båda med långa hår som stack ut ur kapten zoom-mössan. Hon hade blivit av med en cancer för ett och ett halvt år sedan och nu fått metastaser på nytt ställe. Då vill man också gråta. Denna cancer. Men hon var stark den här unga kvinnan. Det enda var att hon kunde sakna någon att prata med, någon som förstod själva cancern, sa hon. "Vad skönt att ni har varandra". Det har vi verkligen. Fast det hade vi ändå, redan innan. Det räckte så. Några saker måste man kanske uppleva. Som sorgen över cellgifterna. Det som så påtagligt blir ett gift när det är ens egen kropp som ska ta emot det. Och som det här med att inte ha aptit. Det är väl bara att äta ändå, kan man tro, tills man är där.<br /><br />Det är många som säger till mig att de aldrig kan förstå vad jag går igenom, men att de ändå vill ge mig kraft. Det är ödmjukt och vänligt. Jag tror att de flesta faktiskt kan förstå ganska väl genom att lyssna, försöka sätta sig in i situationen och känna empati. Däremot kan vi ju aldrig uppleva någon annans känslor helt och fullt och det är ju känslan som sliter och drar och kan föra oss till platser vi aldrig föreställt oss.<br /><br />Men jag har väldigt många människor omkring mig som förstår var jag är och hjälper mig. Bara jag är tyst här några dagar så är ni genast flera som känner in var jag är. Några av er fortsätter att skicka snälla kommentarer fast jag inget skriver. När jag är ledsen och har ont drar jag mig undan, orkar inte prata i telefon och avböjer också besök. Jag har inget att säga, jag måste bara ta mig igenom det. Men några kommer ändå. Både igår kväll och i dag sattes plötsligt en nyckel i låset och in kom först en Lisen och sedan en Cajine. Mina vänner sätter godsaker utanför dörren. Jag är alltid otroligt väl omhändertagen och det är - och förblir - en ynnest för mig. Det har gått så lång tid och ändå håller ni i.<br /><br />Det kom faktiskt ett väldigt positivt besked i dag. Gotland och Visby lasarett har sagt ja till att behandla mig i sommar. Det var en stor lättnad, även om jag kände det på mig. En annan sak är att jag helst inte vill ha så mycket behandling i sommar alls. Jag vill ha en paus. Nu vet jag vad det betyder, det som bland andra kirurgen Åke sade - "du ska ta så mycket gemzar som du bara orkar." Nu är jag mitt i det jävliga, tuffa, det alla har pratat om. Efter tretton gånger är jag trött, less, slut. Men det är som det ska vara. Det är ingen lek att krympa en stor pancreastumör.<br /><br />I början ville jag aldrig säga min tumör, när jag skulle berätta något om den. Numera gör jag det. Sedan jag bestämde mig för att försöka få tumören att gå med på min plan om hur den ska dra sig tillbaka så är den min tumör. Den har gett mig sitt budskap och den är med på att släppa. Men det tar tid och det gör ont för både tumören och mig. De stora sakerna tar alltid tid att mogna. Så plötsligt är de klara. Det är vad jag ska hålla i nu.<br /><br />Sist av allt vill jag säga grattis till min moster Jecca, 65 år i dag. Puss moster.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-16062508413385038842010-05-25T15:00:00.017+02:002010-05-25T19:59:47.373+02:00En trötter med attitydproblemJag jobbade med Natalia i morse. Det gjorde mig gott att vara i yogarummet, som alltid. Gotlandsveckan gjorde mig också väldigt gott, även om jag var tröttare än jag hade hoppats. Jag inbillar mig att jag ska vara så stark och pigg den där viloveckan. Jag glömmer så lätt att det är en vilovecka som är inlagd för att kroppen ska hinna återhämta sig från det - faktiskt - fruktansvärda den är utsatt för. Efter tre behandlingsveckor är kroppen slut och trött, så trött.<br /><br />Min syster har nu påbörjat sin behandling. Hon känner sig någorlunda bra rent fysiskt, men även om man inte ligger och kräks hela tiden är det förfärligt att vara med om. Och det är så konstigt att hon också ska behöva gå igenom detta. Jag tänker att jag går till tandläkaren men det är deprimerande ändå. Innan vår första behandling blev både Cajine och jag instruerade att tänka på att giftet sitter i 72 timmar, och att det som kommer ifrån oss under den tiden är giftigt (spott, kräk, spola två gånger efter toalettbesök! osv). Det känns märkligt - och som en god illustration till hur giftigt det är - att det är så farligt för andra att få på sig lite, till och med bara på huden, av det som vi får insprutat i kroppen i stora mängder. Det måste komma nya mediciner med tiden. "Cellgifter är rena medeltiden", som någon i cancerforskningsbranschen sa till pappa.<br /><br />Trött, sa jag. Jag kan somna när som helst. Blåsorna från helvetet har gjort det svårt att äta och prata i nästan en vecka. Det är så larvigt, två små blåsor på tungan stör hela tillvaron. Jag tycker väldigt illa om dem. De andas cancer och sjukt. Men nu börjar de ge sig och jag fortsätter att tro att de kom av ananasen och inte av cellgiftet. Men de blev säkert sådär svårartade för att cellgiftet förstör slemhinnorna.<br /><br />I några dagar har jag trott att jag är på väg att bli sjuk. Trött och lite ont här och där, på gränsen till febrig ibland. Allt som händer i kroppen gör mig orolig. Det är aldrig långt till frågan om jag ska bli sådär dålig nu och det krävs arbete för att inte gå in i rädslan. Den första tanken om jag känner av något är att jag har fått fler eller nya metastaser eller att tumören växer. Nästa fråga är om det kanske handlar om en biverkning av cellgiftet. Blåsorna skrämde mig för jag förstår så väl hur allvarligt läget blir för den som har mycket blåsor. Att inte kunna äta ordentligt är illa. Det är mycket som ska fungera för att man ska hålla sig uppe. Saker som aldrig ens har föresvävat mig. Man ska ha aptit. Man ska inte ha blåsor i munnen. Man ska inte kräkas.<br /><br />När aptiten inte finns är det enklare att få i sig bullar än grönsaker. Då är det inte mycket att välja på; det måste bli bullar. Men det är förstås ingen hållbar diet i längden. Så lätt, kan man tro först. Raw food är bra mot cancer. Frukt och grönt. Mungböne-drinkar. Alger. Men ibland går det bara inte att få i sig just det där som ska bota, trots att man är väl medveten om det.<br /><br />Jag får prata med mig själv om att jag har gått igenom en tuff behandling de sista månaderna och att det inte är konstigt om kroppen är trött. Det är naturligtvis också så att även den som har cancer kan bli sjuk på alla andra, vanliga sätt. Jag kan också bli förkyld eller få influensa. Hittills har jag inte varit sjuk en enda gång sedan jag fick diagnosen. Det är bra med tanke på att cellgiftet också gör mig extra infektionskänslig. På gotlandsfärjan blev jag lite nervös över alla hostande människor. På vägen dit fick jag flytta mig ifrån en riktigt sjuk kvinna som hostade och nös rätt ut. Snoriga barn försöker jag också undvika.<br /><br />En av mina nya bloggvänner, som har samma diagnos som jag, fick akuta buksmärtor häromdagen. Det var förstås väldigt oroligt. Men se, hon hade blindtarmsinflammation.<br /><br />Den första instinkten när något nytt känns i kroppen är att det är farligt. Sedan får jag jobba. Jag gör det. Jag jobbar. Men det är en ny upplevelse att ha det så. Ibland blir jag så innerligt trött på det och på hela situationen. Jag känner mig inte heller alls redo att börja om i morgon. Jag vill helst skolka från cellgifterna, sova i några dagar och sedan få gå och jobba som yogalärare, äta frukost efteråt och skratta och planera nya kurser utan att behöva vara "ett osäkert kort", som jag säger.<br /><br />Ni hör. Det krävs en hel del arbete på attityden i dag. Det enda vi styr över är vår egen inställning, som man brukar prata om i yogan. Det har faktiskt varit mitt motto i många år. Jag vill inte vara bitter eller besviken och kan jag inte ändra en situation som jag inte trivs i, vilket jag inte kan nu, så är det bara attityden jag kan ändra. Så det är bara att jobba på, jag vet det. Bara tanken på att skolka gör mig faktiskt lite upplyft. Jag undrar om någon har gjort det?socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com19tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-48689084852106480542010-05-22T22:49:00.003+02:002010-05-22T23:15:15.425+02:00SommarkänslorSista dagarna har det känts som sommar och jag längtar efter att få vara här länge. Jag vill inte åka hem. Naturen exploderar. Fåglarna är högljudda. Fjärilarna svärmar runt lavendeln. Igår kom Lisen hit också. Det är roligt att få besök och få göra lite fint innan. Klippa gräset, städa det lilla sommarhuset, ställa in blommor, måla klart mina små projekt med en list här och några hyllor där. Vi har legat på ett täcke ute i solen och fått färg. Jag har min vana trogen bränt mig lite på bringan och Lisen har som vanligt fått tvinga en motsträvig jag att täcka den lite. "Ja, ja, det är inte så farligt", låtsas jag först. Vi har cyklat till affären och ner till hamnen. I dag har Lisen sprungit och jag yogat. Jag har inte ätit något kortison sedan i tisdags. Det gör mig nog lite tröttare men det är ju bara bra om jag slutar vara uppe till två på nätterna. Lisen har lagat mat åt mig. Jag försöker äta på ena sidan, för jag har fått hemska blåsor på tungan, som gör att det gör ont att äta och till och med att prata. Det lär vara en vanlig biverkning av gemzar. Jag vill bestämt tro att det kom av att jag åt ananas. Jag står inte ut med att det ska fortsätta för då blir det väldigt svårt att få i sig tillräckligt med mat. Men i kväll har vi ätit glass och det svalkade bra.<br /><br />Nu ska det visst bli kallare igen och i morgon åker vi hem. Det blir lagom. Allt är som det ska. Jag ville bara säga det. Allt är precis som det ska.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-40495562891645661472010-05-18T23:30:00.005+02:002010-05-19T17:24:43.323+02:00Ett blått plank och bellisar- o nya kommentarer<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/S_MHg5KtDxI/AAAAAAAAAMQ/EhiadXQAtZw/s1600/IMG_0647.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/S_MHg5KtDxI/AAAAAAAAAMQ/EhiadXQAtZw/s200/IMG_0647.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472726233868209938" border="0" /></a>Här har jag suttit i dag, på en stol i solen, och i ett hav av bellisar. Bättre kan det inte bli för en soldyrkare som jag.<br /><br />(I dag, en dag senare, regnar det. Men jag gläds i dag åt nya, kloka kommentarer på mitt förra inlägg. Vilket samtal, läs där!)<br /><br />Huset skrapade Cajine och jag tillsammans i början av förra sommaren. Vi hann bara en sida och det var ett drygt jobb. En höll i värmepistolen, en skrapade. Sedan kom sommaren och jag jobbade med yogan och de andra var inte här. Tanken är att huset ska bli vitt. Vi får se hur mycket vi klarar i år. Jag tycker att det är fint skrapat också.<br /><br />På eftermiddagen målade jag ett litet plank blått med äggoljetempera och ultra<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/S_MHgSplbXI/AAAAAAAAAMI/v6NYqzMtTUY/s1600/IMG_0644.JPG"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_8mC27o7NewI/S_MHgSplbXI/AAAAAAAAAMI/v6NYqzMtTUY/s200/IMG_0644.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472726223528750450" border="0" /></a>marint färgpigment. Färgen är inte så hållbar utomhus, så det bleknar ganska fort. Då blir det vackert. I sommar ska det växa rosa stockrosor och en vanlig rosa ros här.<br /><br />Det är vår nu och det är bara veckor kvar till sommaren. Det går rykten på byn om att än det ena än det andra huset som stått tomt länge ska bli restaurang och hotell i sommar. Ingen vet riktigt. Men yoga ska det bli. På Solkusten. Två ord har länge varit mitt motto. Sol och kärlek. Jag håller fast vid det. Sol och kärlek till alla.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-797066406115553083.post-68043186799974792312010-05-16T22:44:00.020+02:002010-05-23T16:05:21.283+02:00Trädgårdsvecka och lite ilsken debattGotland är vackert. Lite kallare än Stockholm, våren är lite senare, men allt är på väg. Jag har förstås varit ute i trädgården hela dagen och rensat i rabatten. Det kan man göra hur många gånger som helst när det är en gammal rabatt, där en del svårutrotade växter som såpnejlikor har fått fäste. Jag har planterat mina nya blommor, vattnat, kommit på att jag nog ändå ska flytta den ena hit och den andra dit, grävt upp igen och klampat runt med stora jordkokor under träskorna. Jag har gjort min yoga och bytt ut den vanliga meditationen mot chanting. 40 dagar med Trayambakam-mantrat ska det ju vara nu.<br /><br />Jag går runt och tänker på saker jag har hört sista dagarna. "Vi vill inte prata om döden", säger man i program efter program på teve just nu och pratar om just döden och cancersjuka människor. För mig är det en märklig upplevelse att tillhöra en grupp det refereras till så mycket. Det är väl en tillfällighet, eller snarare en media-fluga. Men att vi inte vill prata om döden är en generalisering om hur vi är som ofta används.<br /><br />I ett program om något helt annat gjorde någon den ganska vanliga, svepande beskrivningen, av vår tid och hur livsvillkoren förändrats med kommentaren "...och vi kan bota alla svåra sjukdomar". Så fel du har, tänkte jag, och tillhörde också där en speciell grupp.<br /><br />Men tillbaka till media-pratet om döden. "Vi ska alla dö, och ändå vill vi inte låtsas om det. Vi vill inte prata om döden", är ett vanligt konstaterande. Och man menar förstås att vi borde prata mer om den, göra den mer normal, också om den inträffar tidigt i livet.<br /><br />Det är inte alls min upplevelse att vi skulle förneka döden. Det naturliga är att vi dör när vi har levt ett ganska långt liv och nog berättar vi om våra äldre som har dött för vänner och arbetskamrater. Vi pratar med barnen om det. Många av oss drabbas ibland av rädsla för att nära och kära ska gå bort. Människor dör hela tiden och vi möter döden på olika sätt, på nära håll och lite längre bort. Jag ser inte heller några äldre människor som förnekar att döden är en del av livet och kan inträffa när som helst. Tvärtom. Sjuka människor är också väl medvetna om döden och pratar om den. Se här, jag skriver om den och ni är inte rädda för att prata med mig. Det pratas om "cancerbloggar" och "sjukbloggar". Min räknas dit. Cancerfonden gör reklam på teve för att få in pengar för forskning för att färre ska dö i cancer. Jag kan inte tycka att vi förnekar döden eller inte pratar om den.<br /><br />Men när unga människor dör är det inte som det ska. Det hör inte till det normala "vi ska alla dö" och vi reagerar starkt. Vi vill inte dö i förtid och vi vill inte förlora någon i förtid. Det är väl rätt? Men det betyder ju inte att vi inte låtsas om döden och att vi förnekar att alla ska dö. Att vi inte heller vill dö är också en annan sak. För det vill vi inte. Det förstår man som sjuk. De flesta av oss vill verkligen inte dö i förtid.<br /><br />När det pratades om cancer hörde jag en programledare säga att "Vi vet att det kan hända var och en av oss i morgon och ändå så blir vi så chockade när vi faktiskt drabbas av en sjukdom som cancer". Men sjukdom är ingen självklar del av livet, inget vi räknar med, så varför skulle vi inte bli chockade? Utgångspunkten var också här att det var något fel på hur vi reagerar. Jag tycker att det är en sund reaktion. Men kanske är sjukdom något vi borde prata mer om. Jag tror att många egentligen är mer rädda för sjukdom än för döden. Döden kan vi inte göra så mycket åt, och vi kommer aldrig få veta hur det är när vi väl dör. Däremot vet vi hur svårt det kan vara att vara sjuk och hur obehagligt det är att ha ont.<br /><br />Till sist tänker jag på det som sägs om att vara i nuet. "När man är med om något sådant, som cancer, blir man bättre på att vara här och nu", sägs det. Det finns en viss sanning i det. Men jag vet inte om det handlar om att bli bättre på något. Jag har bara nuet och jag njuter av det mesta som inte har med sjukdomen att göra. Njutningen i att vara "här och nu" är ingenting jag måste kämpa mig till. Den är gratis. Men när jag var sämre och räddare fanns den förstås inte. Den kräver en viss livsbejakande inställning. Det svåra tycker jag i stället är att som sjuk våga tänka framåt och planera för en kortare eller längre framtid. Att faktiskt våga fortsätta leva på, trots diagnosen. Det tror jag är väldigt välgörande, men här krävs det arbete för att våga och orka. Skulle planerna sedan inte gå att genomföra gör väl inte det något. Att planera framåt måste inte heller vara en motsättning till att kunna uppskatta nuet, som man gjorde det till i tv-programmet Annas eviga häromdagen. Den simultankapaciteten tror jag vi har.<br /><br />Jag vet inte riktigt vart jag är på väg med de här tankarna. Men jag är inte helt överens med det som sägs i media och den trend jag tror mig uppfatta i frågor kring allvarliga sjukdomar och död. Det är en instinktiv känsla. Jag upplever det som att andra gör sig till tolk för sjuka människor och ibland också sätter sig till doms över dem - eller oss - och jag blir illa berörd. Det är en märklig blandning av rädsla för att cancersjuka å ena sidan ska uppleva känslor som andra menar är "farliga" för oss, och å andra sidan en rädsla för att inge oss falska förhoppningar. Jag vet inte vad som är så farligt med varken det ena eller andra. Livet medför svåra situationer för oss alla. Det är inte farligt. Men hopp är inte heller farligt eller dåligt, utan tvärtom det som kan ge en människa lugn och frid- och till och med hjälp att bli frisk. Och jag lovar, den som har fått en allvarlig cancerdiagnos inser att läget är allvarligt även om hon hoppas.<br /><br />En del läkare menar att svårt sjuka måste förbereda sig på att dö och ser det som sin plikt att upplysa dem om detta. Det levereras dödsdomar på löpande band och ges tidsangivelser som "6-12 månader" eller som i mitt fall "det handlar inte om år". Jag läser om sådant hela tiden på olika bloggar. Det är fel. Jag tror inte alls på att leverera sådana tidsangivelser och inte heller på att man måste förbereda sig på att dö just när man fått en allvarlig diagnos. Tvärtom borde man uppmuntras att leva trots diagnosen.<br /><br />Jag tycker också illa om det maktförhållande som uppstår när en patient tvingas höra att hon ska förbereda sig på att dö av sin läkare. Jag pratade nyligen med en kvinna med cancer, som har ungefär samma inställning till livet och sin sjukdom som jag. Hon berättade för sin onkolog att hon var väl medveten om allvaret men ändå ville tro att hon skulle kunna övervinna sjukdomen. Onkologen svarade "jaha, men du måste ändå förbereda dig på att dö". Varför? Och hur kan en människa plötsligt tvingas höra vad hon "måste" göra i en sådan personlig fråga? Vad gav onkologen rätt att sätta sig till doms över den inställning den här patienten just hade informerat henne om? Jag ser det som ett övergrepp.<br /><br />Vi kan dö pang bom i en olycka, helt oförberedda. Är det ett problem då tycker onkologen? Om vi dör av en en obotlig sjukdom som sakta bryter ner oss lär vi ha tid att förbereda oss. Men hur den förberedelsen ser ut är en högst personlig sak. Det faktum att någon är sjuk och har blivit patient ska inte få ta det ifrån henne.<br /><br />Se där, tankarna tog lite mer konkret form efter hand. Klockan blev för mycket förstås, det tar tid för mig att skriva mig igenom tankarna. Men det var det värt. Jag behövde göra klart det där. Det hör till kapitlet debatt längre fram, som pågår som ett sidoprojekt i en del av huvudet.<br /><br />Men det viktigaste projektet är det där gratis här och nu. För det är otroligt skönt att ha en fri vecka. Kroppen är faktiskt trött efter fyra månader med cellgifter. Tolv gånger har gemzaret sprutats in i mig. Jag skulle vilja önska mig en längre paus efter nästa omgång. Å, jag önskar mig en krympt tumör. Jag pratar fortfarande med tumören. Jag försöker göra en gemensam plan med den för hur den ska lämna mig och ändå tycka att den har gjort det den skulle. Nu tycker ni kanske att jag är flummig. Men jag är ju det. Jag pratar, äter och healar bort tumören. Off you go.socalitohttp://www.blogger.com/profile/12438779706641457893noreply@blogger.com18