lördag 17 juli 2010

Fra Danmark

Jag sitter i trädgården på Humlegaarden. Jag är ensam härute med en liten pojke som spelar fotboll för sig själv. Nu sköt hand den just mot min stol och var tvungen att göra en gir in i familjens rum innan han vågade hämta den igen. Alla andra patienter verkar ha dragit sig tillbaka till sina rum eller håller på med någon av alla behandlingar man ska hinna med varje dag.

Här finns dels värmebehandlingen - lokal hyperthermi och helkroppsyperthermi och dels en hel rad andra behandlingar, som man blir visad en i taget för att sedan kunna göra dem på egen hand. Alla patienter går runt med sin lilla korg med mediciner och ett eget lakan att lägga ut på britsarna på de olika behandlingsstationerna, som finns i olika rum.

Hyperthermin gör man dock inte själv. Jag fick börja igår och jag kommer att få lokal hyperthermi, visar det sig. Det känns rätt skönt, för det var nog så påfrestande. Området kring pancreas hettas upp och då följer levern med på en gång. Jag fick ligga på en brits, som kändes som en vattensäng. Apparaten har en stor arm, som det sitter en vattenfylld blåsa eller ballong på. Den där ballongen trycks mot området som ska behandlas och så får man ligga alldeles stilla i en timme. Jag kan inte ligga på rygg så jag fick vrida en aning på mig. Inte helt avslappnat med andra ord. Det blir inte varmt just där ballongen är, utan hela kroppen blev i stället väldigt varm. Det rann svett i ansiktet på mig. Jag tänker att det måste göra nytta när det var så jobbigt. Dessutom är jag väldigt tunn nu, så min kropp måste gå att hetta upp ganska enkelt.

De andra behandlingarna handlar också mycket om värme eller ljus. Jag får också syre-behandling och lite annat. Så varje dag träffar jag läkaren och får ett schema över vad jag ska göra. Varje dag får jag också injektioner med mistelpreparat och andra örtblandningar, som är hämtade från antropsofin och Tyskland. Slutligen får jag också en låg dos av ett välbeprövat cellgift. Det är ju inget jag glädjer mig åt, men det är bara en tablett om dagen och jag försöker ta till mig det som sägs. Utöver hyperthermin är det Humlegårdens specialitet att använda vad man kallar för "low dose metronomic chemotherapy". Tanken är att den låga dosen ska minska tumörens aktivitet och få ner tumörmarkörerna.

Det har tagit tid att landa här och jag har haft några ganska jobbiga dagar både inför och på väg hit. Det är lite danskt rörigt här också, inbillar jag mig, och känner mig som en ganska ordningsam kommunikatör från Sverige. Jag skulle till exempel vilja hjälpa dem med en välkomstfolder med information om hur saker och ting går till rent praktiskt. Nu har jag i stället fått veta saker och ting efterhand och det går ju det med. Jag blev hämtad vid flyget i Ängelholm och körd hit av mina vänner Mia och Pia. De kände sig inte heller helt trygga med att allt var på sin plats och att jag var ok, så de stannade över till dagen efter.

Mitt största problem just nu är att jag har lite svårt med andningen. Jag är lite andfådd och det är värre när jag ligger ner, så nätterna är jobbiga. Men i morgon ska jag få göra en röntgen för att se om de kanske behöver tappa ut vätska ur lungorna på mig. Det är hemskt obehagligt när andningen är påverkad. Att tappa ut vätska låter också otäckt, men ska inte vara något svårt ingrepp sägs det är. Vi får se. Just nu är jag beredd till mycket för att få andas normalt igen. Det är inte så att jag syresätter mig för dåligt, så det är inget livsfarligt. Men känslan är just obehaglig.

Det är nya upplevelser hela tiden. Det är också en märklig upplevelse att vara på ett sådant här ställe. Det är inte alls som ett sjukhus, snarare som ett pensionat, där överläkaren Finn, som måste vara över pensionsåldern, går runt och pratar lite högt med alla. Han känns som Humlegårdens allvetande far. Jag tycker om honom och jag lyssnar väldigt ihärdigt för att förstå hans snabba och ganska svåra danska. Igår kväll höll han föredrag om orsaker till cancer i vår närmiljö. Han känns betryggande kunnig och verkar så gott jag nu kan förstå det också följa med ihärdigt i både vetenskaplig och mer alternativ cancerforskning. Samtidigt är ganska mycket gammaldags här. Han skriver journalerna med pekfingrarna på en uråldrig skrivmaskin. En del apparater får mig att skratta. Allt har nog gjorts i många år.

Finn ger också en del uppgifter vidare till läkaren Muhammed, och till Johnny, som verkar vara allt i allo. De är som en liten familj och de sitter vid samma bord och äter alla måltider tillsammans. Vid bordet sitter också kocken och hans lärling. Dessutom finns en sköterska, som är svenska och en fysiker, som är Finns vän. Han är pensionär och här för att pröva sin apparat, som nyss godkänts i EU för att förkorta sårläkning, också på tumörer.

Här finns en väldigt fin trädgård, och jag bor med utsikt mot den. Det är lugnt och behagligt. Jag blir ibland hårt drabbad av att se de andra patienterna, men det är också fint att se hur hela familjer har kommit resande med små barn eller en sjuk mamma. För de friska barnen blir det som att vara på ett lite udda pensionat, men det finns i alla fall fotbollsmål och annat. Här finns bland annat en stor israelisk familj och flera israeliska par, norrmän och danskar och en stor pakistansk familj. Alla tycks ha kommit på rekommendation till Finn.

Jag är också här på rekommendation och det känns som om det kommer att bli bra. Vid mitt inskrivningssamtal med Finn menade han att vi i ett första skede nu ska se till att få mig stabil och att kort och gott "se till så du har det fint". I det ingår lägre tumörmarkörer (de har bara stigit sedan jag fick min diagnos och de är ganska höga), ökad aptit och ökad ork på alla sätt. Det låter underbart i mina öron. Finn ville också få mig att släppa rädslan. Det finns ingen anledning att du inte kan leva i många år till, sa han. Det är inte cancern som tar död på människan, utan tröttheten. Så betonade han motionen och dess effekter på kroppen. Om jag kunde bestämma mig för att ta mig från A till B varje dag - till exempel cykla eller gå - eller yoga - och håller i det så är mycket vunnet. Viktigast av allt för överlevnaden är livskvaliteten. Man ska kunna göra det man vill och känna sig nöjd. Det är ju det jag vet. Det handlar om inställning. För kan man inte göra allt man vill måste man kunna uppskatta det man kan göra. Som att jag kan sitta ute denna sommarkväll och skriva.

48 kommentarer:

  1. Kära du, vilken kämpe du är! Hoppas innerligt att du kan finna tillfredsställelse och hopp i att vistas i en miljö som ger energi. Att bara bli hörd är hur viktigt som helst. Jag håller mina tummar otroligt hårt för dig och kommer att följa din blogg efterhand. Om du får kontrollerat dina lungor i morgon så är det ett viktigt steg, ett steg som du inte fått gjort i Sverige så snabbt. Underbart att höra att du blir omhändertagen. Sköt om dig! Varma hälsningar från Lotta i Skåne.

    SvaraRadera
  2. Å vad glad jag blir att höra av dig igen, Thomasine. Det låter som en omtumlande resa. Hoppas att du finner dig tillrätta trots allt det nya, och kan släppa rädslan för en stund. Det låter ju jättesvårt med andningsbesvären. Tack för allt du delar med dig! Vive la Thomasine! Styrkekramar Jarinja

    SvaraRadera
  3. kram fina du thomasine.
    bra att du är i danmark. humlegården låter fint.
    nu håller vi våra tummar för att du snart känner dig starkare.
    varma hälsningar från anna-pi, crille, emil o esther

    SvaraRadera
  4. Jag har följt din blogg ganska länge nu och är så fascinerad av din tilltro till att kroppen läker sig själv, till viss del i alla fall ;)
    Så härligt att du kom till Danmark och blivit bemött på det sättet du har blivit, känns som det är ett bra ställe att vara på när man blivit "utskriven" i Sverige!
    Lycka till, NJUT och Få all kraft att besegra "skiten"

    värme-styrkande kramar/ Lisa

    SvaraRadera
  5. "Det finns ingen anledning att du inte kan leva i många år till, sa han."

    Det var de vackraste orden vi hört sedan i julas!
    Äntligen en sådan inställning. Finn gillar vi.

    Suderkramar

    SvaraRadera
  6. Älsklingen, det är klart att du ska ha det fint. Känns så rätt med danmark, känns så rätt med humlegården och humlebekk. Igår, var det exakt 100 år sedan svendsen flög över öresund, då från danmark till sverige. det var en stor bedrift. 100 år senare flyger du från sverige till danmark. Klart det här ska bli bra. kramar

    SvaraRadera
  7. det låter som ett utomordentligt passande ställe, för en utav livet tilltufsade trasor som du.
    ta till dig allt du får där. du behöver det så väl.
    som du kanske noterat har jag varit tyst ett tag.
    blir det ibland när jag har nåt på hjärtat som jag inte riktigt vet hur jag ska få till..
    det kommer snart, på mailen.
    all kärlek, sol, värme o styrka till dig!!
    kramar

    SvaraRadera
  8. Så godt å høre at du er framme og at du er tatt så bra i mot der i Danmark! Du får bare be legen om å snakke rolig, så forstår du nok alt han sier etter hvert!

    Da jeg var i Köbenhavn, begynte taxisjåføren å snakke "liksom-svensk" til meg og sa "inte" til meg etc, selv om både dansker og norsker sier "ikke". Han trodde jeg var svensk! Men norsk og dansk er likere enn norsk og svensk, i hvert fall skriftlig. Men muntlig kan det være lettere å forstå svensk for oss. Vi har jo vokst opp med Emil, Saltkråkan, Pippi, Den vita stenen etc på TV, vi også!

    Sender deg styrke her fra Norge og håper du får en herlig dag og et flott opphold! Godt du kom deg bort fra Gotland med det voldsomme været som jeg leste om på dette norske nettstedet:

    http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks/article3736243.ece

    Du får heller reise tilbake dit når været er bedre igjen! :-)

    Kusje van Siri

    SvaraRadera
  9. Söta, söta Thomasine!

    Du imponerar! Mycket kärlek och hopp till dig!
    Kram Caroline

    SvaraRadera
  10. Du har gjort HELT RÄTT som åkte dit så snabbt, det finns stor chans att du kan förlänga och kanske bli botad. jag läste om en man som behandlades där, för länge sen, och läkarna sa att han hade högst fem månader kvar, men det blev mer än fem år, och det var ändå 20 år sen!
    Marianne

    SvaraRadera
  11. Heja Thomasine!

    Vad jag önskade dig en vacker trädgård även i Danmark - och så är där en! En doktor som heter Finn, ett namn att hålla fast vid. Mot stabilare värden, och matchvikt, och du ska återfinna tron som lugnar rädslan. Stor kram, anna l

    SvaraRadera
  12. Lyssnar gäna på alla dina erfarenheter du får från Humlagaarden. Funderar oxå på att åka dit när jag får paus från mina cellgifter i sep-okt. Har faktiskt hört om folk som blivit fri från cancer på Humlegaarden, där man gett upp vården i Sverige. Så det finns hopp... man får inte ge upp även om man har så kallad obotlig cancer som vi ... kram Christin

    SvaraRadera
  13. Jag lyssnar också gärna till dina erfarenheter från Humlegaarden. Efter mina kurer kommer jag att åka dit för att förebygga att min äggstockscancer inte tillbaka! Min onkolog säger att det inte finns någonting jag kan göra men det tror inte jag (och Humlegaarden)! Kommer den åter är den obotlig.

    Bästa Du! Sänder dig upplyftande och stärkande tankar och kramar i mängder från Lena. Jävla skitcancer - den ska bort!!

    SvaraRadera
  14. Thomasine
    jag tror pa dig och humlegarden det ar en bra kombination helt riktigt.
    Oh my god du far lara dig danska nu haha nar jag flyttade till danmark tog det mig 6 manader att fatta det hela sa det ar bara att ta det med ro men det ar ju inte ett latt sprak.
    Jag kommer not till kopenhamn nasta vecka sa om du kanner dig pigg for ett halla sa kommer jag och sager hej men jag forstar ocksa om du bara har behov for vila och healing.
    Heja dig Thomasine du ar sa stark och bra.
    KRam Mia

    SvaraRadera
  15. Åh det låter som du är på ett bra ställe. Och att det går snabbt med olika saker. Värmen i kroppen låter tuff, men den gör säkert det den ska, krymper ner tumören till ett visset litet russin. Tänker på dig. Följer dig. Och du finns i mina tankar lite då och då. Din styrka är förunderlig. Vi är nog många som läser här hos dig och häpnar. Stor styrkekram och en sval hand på din panna!

    SvaraRadera
  16. Kära Thomasine!
    Följer din resa över Öresund-låter som ett bra ställe du kommit till.Bra att du tog dig dit så snabbt. Heja Dig!
    Kramar Anna Å

    SvaraRadera
  17. Låter skönt o bra i Danmark, du är stark och kommer att bli starkare,
    Styrkekramar från en beundrande bloggläsare/Eva

    SvaraRadera
  18. Lina von Sydow20 juli 2010 18:56

    Hej Thomasine,

    Vi har det jättebra på yogan i Burgsvik men självklart saknar vi dig allihop. Det låter som om du har kommit till helt rätt ställe. Sköt om dig så ses vi på kursen i augusti.

    Stor kram från Lina

    SvaraRadera
  19. Hoppas du får mycket vila och att cancern har det svettigt och krymper.

    Stor kram.

    SvaraRadera
  20. thomasine. om vi alla kunde öppna våra sinnen och våga ge livet lika mycket kraft och kärlek som du så skulle jorden bli en bättre plats att leva på. din kamp, dina ord och generositet gör skillnad. Lotta J

    SvaraRadera
  21. Bästa Thomasine,
    önskar dig all lycka i Danmark. Varma och starka hälsningar från mig till dig - kram

    SvaraRadera
  22. Läser din blogg ofta för jag tycker du uttrycker dig så fantastiskt bra och jag hoppas av hela mitt hjärta att du nu mår lite bättre och att du tycker att vistelsen i Danmark gör dig gott!! Många kramar från Catharina

    SvaraRadera
  23. Thomasine

    Jag tänker på dig varje morgon.
    Massor av kraft och tusen kramar till dig.

    SvaraRadera
  24. Hoppas det går bra med behandlingarna. Kom annars ihåg att jag faktiskt har varit i Humlebæk, och då på konstmuseumet Louisiana. Om du får tid och möjlighet så rekommenderar jag ett besök. Inte minst för att få lite frid för själen genom att låta dig slukas av konst... Tänker på dig och håller tummarna. Stor kram.

    SvaraRadera
  25. Hej Thomasine! Jag vill skriva ett par rader till Dig eftersom jag har hittat till din blogg och känner så för dig i din situation. Du har verkligen skrivandets gåva och orden kommer från hjärtat. Jag hoppas att din vistelse i Danmark ger dig styrka och kraft att ge sjukdomen en riktig match som den sent ska glömma. Du har en så fin personlighet och ett drive som kommer hjälpa dig långt på vägen.

    Jag hoppas så för dig och dina nära att vistelsen i Danmark kommer ge resultat. Man kan väl säga så här, det finns väl anledning till att Humlegaarden finns. Jo, för att hjälpa människor till tillfrisknande. Och du kommer vara en av dom:)

    Jag hejar på dig, i massor!
    Hälsningar Alexandra

    SvaraRadera
  26. Hej kära vän, tänker på dig varje dag och hoppas att den dumma tumören har krympt till ett intet. Jag hoppas också det ger kraft att möta andra människor som också behöver läkning.
    Heja dig!
    Kramar - Ywonne

    SvaraRadera
  27. Hej min vän. I dag har jag varit ute i skogen och letat hjortron. 5 kart var allt vi fann på ett stensäkert ställe. Det beror såklart på att det är torrt i makerna. Och blåbärskarten är få men de kommer nog växa till sig när det blir lite regn. Hjortronen tvivlar jag dock på då de är mer beroende av att blomningen sker i rätt tid. Nåväl - gott att du tagit dig till Danmark. Jag följer dig på bloggen och ser hur det artar sig. Kramar!

    SvaraRadera
  28. Hej Vackra !

    Vad fint att du kommit till Humlegården. Jag kände att något inte vara bra så jag gick in på din blogg och mycket riktigt så förstår jag att du haft så där fruktansvärt ont. Heja Pappa Hindmarsh ! Du får en kram från alla bloggare.

    Värmebehandlingen tror jag verkligen på. Det är ju därför vi människor får feber ! Febern tar död på virus och bakterier och är kroppens eget försvar. Det här blir bra, bara du står ut med värmen.

    Håller tummarna. Och du, det är inte din sista sommar på Gotland!!!

    Massor av kramar
    Gunilla

    SvaraRadera
  29. kära Thomasine, vad tråkigt att jag inte hann att öva med dig - det är det bästa på sommaren! att få komma till Burgsvik tidigt på morgonen och möta varma shalan och dig har varit som en dröm. ha det riktigt bra i Danmark, hoppas ses sen.
    kram,
    Joanna

    SvaraRadera
  30. Jag tänker på dig varje dag Thomasine, och undrar hur du har det i Danmark? Jag hoppas att de tar väl hand om dig och att ni jobbar på att du ska kunna ha det fint, som Finn sa, och göra det du vill. Heja heja dig! Kram Jarinja

    SvaraRadera
  31. Saknar dig och dina ord.....
    Varje gång jag tittat in har du skänkt mig energi. Jag har följt din blogg i det tysta och har aldrig lämnat någon kommentar!
    Din blogg är den mest välskrivna och meningsfulla jag någonsin läst.
    Dina tankar vitaliserar och smörjer min själ. Din människosyn är extraordinär!
    Du är en inspirationskälla och just nu hoppas jag att Du har möjlighet att "bara ta emot"....vila i dig själv och "bara vara"!
    Sänder dig all min Styrka o Kraft....
    Charly

    SvaraRadera
  32. Hej Hjärtat
    Nu har det gått några dagar sedan du skrev om dina tankar i Humlegaardens vackra trädgård och på ditt fina inbjudande sätt lät oss få vara med dig där. Du är helt enastående som delar på det sätt du gör. Mina tankar flyger till dig många gånger om dagen och jag hoppas och tror att du hittar styrka och ny kunskap hos de människor du möter i Danmark. Mjukaste kramen och varmaste tanken till dig / Kirsten

    SvaraRadera
  33. Jag är som "Charly", en tyst följare som alltsedan december lyssnat, reflekterat och berörts av dig och dina välformulerade ord Nu tänker jag på dig så ofta och önskar att alla goda krafter samverkar därnere i Köpenhamn. Varma tankar skickar jag dig från Fårö// marie

    SvaraRadera
  34. Katarina Henryson28 juli 2010 21:50

    Kära Thomasine! Sänder dig styrka, tillit och massa kärlek! Det låter som du är på rätt plats! Men kom snart tillbaka till shalan! Stora stora kramar från Katarina Henryson.

    SvaraRadera
  35. Kramar till dig Thomasine, mina tankar är med Dig i Danmark, ses kram tina

    SvaraRadera
  36. Hej,

    Är ofta inne och läser din blogg, tänker på dig och väntar på nya inlägg. Hoppas och tror att allt ska gå bra för dig. Du är fantastisk, stark och skriver så fint. Du berör. Har skrivit några kommentarer förr men kommentarerna finns inte med bland kommentarerna på din blogg. Inte för att det är allt i världen men undrar varför. Har alltid skrivit snälla och som jag trott uppmuntrande kommentarer. Unnar dig allt gott och hoppas att du mår bra. Kram från Maria B

    SvaraRadera
  37. Hej, om kvällarna när månen lyser vackert och nästan verkar vara på väg in i vårt hus, då skickar jag en tanke till dig. Allt gott, från anna l.

    SvaraRadera
  38. Kära kära vänner, tack för att ni är med mig, trots att jag varit så frånvarande. Danmark har varit så mycket så jag har inte haft tillstymmelse till kraft att skriva. Nu ska jag snart göra det!

    Jag publicerar alla kommentarer - som jag ju är så glad för - men ibland verkar det som om google plockar bort en del och andra gånger går det visst inte att kommentera alls. Men så går det plötsligt igen, o gamla kommentarer kan också dyka upp igen. Det där styr jag inte över, men jag hoppas att dina ska koma fram igen Maria, tack!

    Jag är här i alla fall!

    SvaraRadera
  39. Kära du

    Jag har läst din blogg i tysthet. De senaste dagarna har varit lite oroliga eftersom det var ett tag sedan vi hörde fån dig och det gör mig så innerligt glad att se att du har lämnat en kommentar. All styrka till dig Thomasine!!

    Kram Anna

    SvaraRadera
  40. Så underbart fantastiskt att du är här, Thomasine!
    Själv har jag just kommit hem från Fårö, ön som jag drömmer om att få ha ett eget litet ställe på någon gång.
    Jag hoppas innerligt att Danmark och behandlingen du får är rätt för dig och din kropp. Hoppas också att du hinner yoga lite. Ska försöka sparka upp mig själv i morgon bitti för ett pass...
    kram,
    Lovisa

    SvaraRadera
  41. Åh, vad skönt att läsa några rader från dig! Hoppas "Danmark har varit så mycket" betyder att Danmark har gett tumören en rejäl omgång.Allt gott till dig, Thomasine.
    Eva

    SvaraRadera
  42. Phuuuuh! Underbart att du orkade skriva till oss.Jag har varit så orolig för dig.Jätte kram från en bukspottskörtelcancer kompis.

    SvaraRadera
  43. Vad glad jag blev att lasa dina ord!
    Styrka ,extra vârme och positiv energi till dig fran Paris!
    Malin

    SvaraRadera
  44. Åh så skönt att se några rader från dig. Tänker på dig varje morgon och lite under dagen :) Förstår att behandlingen kräver all energi från dig. Du skriver när du orkar. Vi finns här. Och omfamnar dig!

    SvaraRadera
  45. Aah, sa glad att du ar dar. Jag har dromt om dig tva ganger senaste veckan. Vi har haft manga, langa, visa samtal om livet. Du var mer vis an jag. Pa Gotland var vi, i ert hus. Sa vackert och fint och jag har vaknat med dig inom mig. Det har kants nastan som om jag fick vara med dig lite pa riktigt!
    I love you lots, fina Tompa.
    Pussar. Hajsan.

    SvaraRadera
  46. Hoppas du kommer till Gotland igen i år

    Marianne

    SvaraRadera
  47. Käraste Thomasine,
    kan du känna hur kärleken från alla oss, dina vänner, elever, bloggläsare, strömmar emot dig? Kan du känna den som en varm vind mot din kind? Kanske som en änglavinge som smeker dig?
    Jag önskar jag kunde ge dig all den styrka du behöver!
    Hör av dig snart, snälla.
    Marie N

    SvaraRadera
  48. Kära du, tänker mycket på dig och du har varit med mig så ofta under min ledighet. Å, vad jag hoppas och önskar att du mår bättre; att du fått mera kraft.
    Varma kramar och hälsningar - Ywonne

    SvaraRadera