lördag 22 maj 2010

Sommarkänslor

Sista dagarna har det känts som sommar och jag längtar efter att få vara här länge. Jag vill inte åka hem. Naturen exploderar. Fåglarna är högljudda. Fjärilarna svärmar runt lavendeln. Igår kom Lisen hit också. Det är roligt att få besök och få göra lite fint innan. Klippa gräset, städa det lilla sommarhuset, ställa in blommor, måla klart mina små projekt med en list här och några hyllor där. Vi har legat på ett täcke ute i solen och fått färg. Jag har min vana trogen bränt mig lite på bringan och Lisen har som vanligt fått tvinga en motsträvig jag att täcka den lite. "Ja, ja, det är inte så farligt", låtsas jag först. Vi har cyklat till affären och ner till hamnen. I dag har Lisen sprungit och jag yogat. Jag har inte ätit något kortison sedan i tisdags. Det gör mig nog lite tröttare men det är ju bara bra om jag slutar vara uppe till två på nätterna. Lisen har lagat mat åt mig. Jag försöker äta på ena sidan, för jag har fått hemska blåsor på tungan, som gör att det gör ont att äta och till och med att prata. Det lär vara en vanlig biverkning av gemzar. Jag vill bestämt tro att det kom av att jag åt ananas. Jag står inte ut med att det ska fortsätta för då blir det väldigt svårt att få i sig tillräckligt med mat. Men i kväll har vi ätit glass och det svalkade bra.

Nu ska det visst bli kallare igen och i morgon åker vi hem. Det blir lagom. Allt är som det ska. Jag ville bara säga det. Allt är precis som det ska.

12 kommentarer:

  1. Hallå där!
    jag är gnska ny som läsare av din blogg...kommer inte ihåg hur jag hittade hit heller, antagligen via en annan blogg.
    jag är sååå imponerad av din livsvilja och kämpaglöd....kämpa på Vännen!!!!
    Även om vi inte tror på samma saker och kämpar på olika sätt....så förstår jag dig och din vilja att vinna över din sjukdom.
    Min sjukdom är inte dödlig på ett omedelbart sätt, fast antagligen i ett längre perspektiv..men vi ska väl alla dö på ett eller annat sätt och vi måste ju leva så vi kan säga att:
    Jaaa, vi kämpade och levde som vi ville och kunde...vi njöt av livet och tankade kärlek och glädje....hoppas vi oxå gav detsamma till våra kära!
    Jag återkommer ....skickar lite styrka över Nätet...kram Siss

    SvaraRadera
  2. Tack för rapport. kram Ann

    o jag hoppas att blåsorna lägger sig. att det var ananasen.

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Du är fantastisk som är så positiv.
    Ett litet råd ang. dina munblåsor- blanda lika delar flytande Alvedon + grädde och badda på blåsorna. Detta ger vi som råd till munblåsor hos barn.
    Viktigt att du kan äta så du får i dig all näring.
    kram från Lisa i Helsingborg

    SvaraRadera
  4. Hej, tack. Så fint du säger Siss, så vill vi ju känna. Att vi kämpade o levde som vi ville o faktiskt kunde. Stort tack för tipset mot blåsorna Lisa, jag ska genast pröva det!

    SvaraRadera
  5. Åh dina rader andas styrka och klarhet. Jag förundras så över att du är så klok. Blommade klokskapen ut när du blev sjuk? Förmdligen har du alltid haft det i dig, men kanske är bättre på att formulera det nu?

    Jag får också blåsor ibland av färsk ananas.

    Vill återigen säga att jag läser hos dig och får kraft. Och skickar ett lass tillbaka till dig :) Du är i mina tankar efter min yogastund varje morgon. Känns fint att tänka på dig, fast vi aldrig träffats eller känner varandra.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Det är naturligtvis det där satans enzymet i ananasen, Thomasine. Man blir ju galen. Å andra sidan skulle jag nog äta ananas hela dagarna om det inte började pirra på tungan efter några skivor. Men tydligen är det nyttigt sen nere i magen :-) (med enzymet, alltså)

    SvaraRadera
  7. Kolla Aftamed på apoteket, det är receptfritt och bra tycker jag!

    SvaraRadera
  8. Efter en kort pingstresa är jag åter i Visby, skönt! Vad det har vuxit i trädg på bara tre dagar. Man vill ju inte åka bort, men var 'tvungen' att hälsa på barnen i blekinge, de går före allt!

    SvaraRadera
  9. Hej Thomasine!

    Jag heter Hanna och jag har läst din blogg som jag tycker mycket om under ett bra tag.

    Jag har själv cancer sedan fem år tillbaka och har pga av det precis som du genomgått cytostatikabehandlingar. Bland annat med gemzar och jag fick precis som du blåsor i munnen som var fruktansvärt smärtsamma. Provade lite allt möjligt men det enda som hjälpte och lindrade smärtan något för mig till slut var munsköljen Andolex (du kanske redan har provat den själv). Önskar dig all lindring och lycka!! Varma hälsningar Hanna

    SvaraRadera
  10. Hej Hanna, tack för att du berättar om din erfarenhet. fem år med cancer måste ha krävt mycket av dig. jag önskar dig all lindring och lycka tillbaka! jag har i dag fått just Andolex o det känns skönt! Tack också Sara för tips. Å jag hoppas att det inte är gemzaret...tack alla, annika du är så rar, tänk att du fortsätter ha med mig där i morgonstunderna, jag är så lyckligt lottad som har er alla! när blåsor o annat gör mig orolig kan jag bara läsa det ni skriver o så vips så blir det lättare att jobba bort det oroliga. det vill jag att ni ska veta. tack.

    SvaraRadera
  11. god morgon! hoppas du är riktigt stärkt av din gotlandsvistelse inför den nya omgången m mr Gemzar.
    o om du inte fått blåsor tidigare, så kanske ananasen ska vänta till senare.. :)
    kramar från ett regnruskigt paradis!

    SvaraRadera
  12. Oj vilken kall och regnig dag det blev idag, det är tur att det finns kaffe. Blåsorna kommer att försvinna, men allt det som är du finns, det visar du i denna blogg hela tiden. Det är trösterikt tycker jag att vad som än händer kan ingen ta ifrån en det som är ens egen själ eller kalla det riktning i livet. Man kan möta dumt och svårt och ändå hålla kvar vid det egna ljuset i handen. Sen är det klart att sjukdom och smärta kan sänka humöret på den godmodigaste, men du klarar ju av alldeles fantastiskt att vara du och det solsken som alstras ur och inifrån dig. Vilken gåva du är!

    Det konkreta att svårt att värja sig mot. Kanske är det därför som mediadiskussioner lätt missar det viktiga. Ord som uttalas blir till ting som går att bolla fram och tillbaka, som i tävling, eller klossar att bygga med, som i försvar. Men ljuset då? Det kanske kan omgärdas med ord och därmed lysa igenom, som det gör i din blogg. Någonstans har du givit mig en glimt av din själ eller kalla det riktning, annars skulle jag inte ha uppfattat hur fantastisk du är. Det måste vara en stor uppgift i livet att trosta sjukdomens symptom och framhärda i sitt eget ljusbärande (om än lågan flämtar till ibland). Du axlar denna uppgift med en sådan glans att jag vill ge dig, inte applåder, de tävlar, nej, jag vill ge dig, beundran och värme och alla de tankar jag tänker på dig även om de inte blir till ord.

    kram!
    anna l

    SvaraRadera