Ovanliga vanliga dagar

Om jag ska säga något om mig i dag? Jag vet inte, jag är väl ganska vanlig.

Jag gick upp sex och jobbade i yogastudion i morse igen. Det var så roligt i söndags så jag längtade tillbaka. Min egen yoga kan jag göra själv. Det blev en lyxmorgon med frukost med mina gamla yogavänner efteråt. Vi kände oss som förr ihop. Så åkte jag hem och och kollade in vårens nyheter på H&M. Jag går ute på stan som vem som helst. Jag är inte rädd för att träffa människor. Jag har fått tillbaka lite armmuskler. Jag gör preliminära sommarplaner i kalendern. Jag pratar med Bengt i Hemse om en ny spis efter spisen som sprängdes. Snart åker jag till Gotland igen. I morgon? Nej, vänta då kan jag inte. Då har jag ett tandläkarbesök. Eller? Radiumhemmet. Vad gör jag där?

Jag är ganska vanlig. Det är det som är tricket, det är det som håller mig uppe och gör mig glad.

Det är det som gjorde att jag kände mig så glad när jag igår åkte till min fantastiska healer och guide, som finns här i Stockholm. Sist jag träffade henne - vilket också var första gången - var det sen höst och jag hade ont i magen och var stressad. Hon såg inte tumören då, men hon såg blockeringar i solar plexus. Den gången sade hon att jag, med start i början av året, skulle förändras mycket som person och att jag i den processen skulle bli väldigt stark. Jag skulle också börja jobba med människor som är sjuka och då använda mig av yogan i kombination med nya rörelser, som skulle komma till mig. Det jag mest tog till mig var att hon sade att själen sörjde att jag inte längre skrev. Hon visste ingenting om mig.

Trots min hemska resa med sjukdomen efter vårt förra möte så kände jag mig mycket bättre, gladare och lugnare när jag åkte dit igår än i höstas. Det var det första jag sade till henne. Det första hon sade var att hon sett att familjen blivit väldigt stark tillsammans under den här tiden. Hon är en sådan som ser saker.

Jag kan inte nog betona glädjen i att en person som hon, liksom hennes man, tror på mig. De är så vänliga och generösa och ägnar sina liv åt att ge till andra på olika sätt. Jag har aldrig ens träffat honom och ändå har de båda mig i åtanke under sina dagliga sessioner för helande på jorden. De arbetar bland annat för att hjälpa sjuka människor, som är drabbade av mycket biverkningar från olika mediciner, eller som lever under svåra förhållanden och inte har tillgång till någon vård alls. De samarbetar med andra och de prövar ut nya metoder för att hitta läkning. I det är jag med. De verkar ha en idé om att jag har en uppgift att utföra här. Därför ville de också ge mig healingen som gåva. Jag kommer kunna dela med mig av mina erfarenheter till andra sjuka och berätta för andra om det jag nu är med om, säger hon. När jag berättade att jag skriver igen - här - sken hon upp.

Ni förstår vilken livlina de ger mig. Jag har en uppgift. "Vi vill att du ska vara stark på denna jorden", fick jag höra. Jag vill inget hellre. Vårt samtal stärkte mig i min tro om att jag är på rätt väg. Jag fick veta vad jag ska göra och tips om vad jag ska äta, och till stor del är det vad jag redan gör och äter. Det blev som en bekräftelse på att jag gör rätt.

Jag var lite nervös innan över vad hon skulle se. Men det hade jag inte behövt vara. Hon har sett så många mirakel att mirakel är hennes självklara inställning. Och hennes naturliga ingång är att ta reda på sjukdomens budskap, skapa en relation till sjukdomen och sedan låta den få gå tillbaka med hjälp av universum. "Det som har bildats kan också återbildas". Så galen är jag också. Jag fick veta att jag ska vila, låta det här få vara en paus och sluta oroa mig för att jag inte gör nog. För det gör jag, sade hon. Och jag har hjälp hela tiden. Tänk er att få höra det i min situation. Det gör gott som motvikt till de negativa besked och upplevelser som följer med när man som jag också är i händerna på sjukvården. Och så mycket hippie är jag att jag tar det till mig. Jag har också alltid tänkt på intuitionen som en kraft att räkna med. Vissa saker vet man bara och jag har vetat många saker. Jag tror också att vår intuition blir mer utvecklad med åren. Den blir dessutom lättare att höra när vi vistas i naturen liksom av stillhet, yoga och meditation. Men att behålla tron hela tiden i min situation kräver ändå ett arbete. Det är skönt att få hjälp.

Efter ett långt samtal fick jag en timmes healing av både henne och hennes man. Han ville också vara med, så han deltog hemifrån. Det är fysiskt mycket påtagligt vad som pågår när de arbetar.
Dessutom fick jag med mig helande rörelser, som jag ska göra och som jag också ska kunna hela andra med.

"När du var här sist var det som om du hade en stor hög vägg framför dig att klättra upp för. Nu är du mycket starkare. Du upplever dig själv som lugnare, men jag ser att du också är starkare. Du har bara en liten bit kvar att klättra upp för den där väggen så ser du ut över allting", var det sista hon sade till mig när jag gick. Jag kom lite högre bara av timmarna med henne.

(PS. hon har under ett tag framöver en paus från arbetet med healing för ett annat projekt.)