tisdag 25 maj 2010

En trötter med attitydproblem

Jag jobbade med Natalia i morse. Det gjorde mig gott att vara i yogarummet, som alltid. Gotlandsveckan gjorde mig också väldigt gott, även om jag var tröttare än jag hade hoppats. Jag inbillar mig att jag ska vara så stark och pigg den där viloveckan. Jag glömmer så lätt att det är en vilovecka som är inlagd för att kroppen ska hinna återhämta sig från det - faktiskt - fruktansvärda den är utsatt för. Efter tre behandlingsveckor är kroppen slut och trött, så trött.

Min syster har nu påbörjat sin behandling. Hon känner sig någorlunda bra rent fysiskt, men även om man inte ligger och kräks hela tiden är det förfärligt att vara med om. Och det är så konstigt att hon också ska behöva gå igenom detta. Jag tänker att jag går till tandläkaren men det är deprimerande ändå. Innan vår första behandling blev både Cajine och jag instruerade att tänka på att giftet sitter i 72 timmar, och att det som kommer ifrån oss under den tiden är giftigt (spott, kräk, spola två gånger efter toalettbesök! osv). Det känns märkligt - och som en god illustration till hur giftigt det är - att det är så farligt för andra att få på sig lite, till och med bara på huden, av det som vi får insprutat i kroppen i stora mängder. Det måste komma nya mediciner med tiden. "Cellgifter är rena medeltiden", som någon i cancerforskningsbranschen sa till pappa.

Trött, sa jag. Jag kan somna när som helst. Blåsorna från helvetet har gjort det svårt att äta och prata i nästan en vecka. Det är så larvigt, två små blåsor på tungan stör hela tillvaron. Jag tycker väldigt illa om dem. De andas cancer och sjukt. Men nu börjar de ge sig och jag fortsätter att tro att de kom av ananasen och inte av cellgiftet. Men de blev säkert sådär svårartade för att cellgiftet förstör slemhinnorna.

I några dagar har jag trott att jag är på väg att bli sjuk. Trött och lite ont här och där, på gränsen till febrig ibland. Allt som händer i kroppen gör mig orolig. Det är aldrig långt till frågan om jag ska bli sådär dålig nu och det krävs arbete för att inte gå in i rädslan. Den första tanken om jag känner av något är att jag har fått fler eller nya metastaser eller att tumören växer. Nästa fråga är om det kanske handlar om en biverkning av cellgiftet. Blåsorna skrämde mig för jag förstår så väl hur allvarligt läget blir för den som har mycket blåsor. Att inte kunna äta ordentligt är illa. Det är mycket som ska fungera för att man ska hålla sig uppe. Saker som aldrig ens har föresvävat mig. Man ska ha aptit. Man ska inte ha blåsor i munnen. Man ska inte kräkas.

När aptiten inte finns är det enklare att få i sig bullar än grönsaker. Då är det inte mycket att välja på; det måste bli bullar. Men det är förstås ingen hållbar diet i längden. Så lätt, kan man tro först. Raw food är bra mot cancer. Frukt och grönt. Mungböne-drinkar. Alger. Men ibland går det bara inte att få i sig just det där som ska bota, trots att man är väl medveten om det.

Jag får prata med mig själv om att jag har gått igenom en tuff behandling de sista månaderna och att det inte är konstigt om kroppen är trött. Det är naturligtvis också så att även den som har cancer kan bli sjuk på alla andra, vanliga sätt. Jag kan också bli förkyld eller få influensa. Hittills har jag inte varit sjuk en enda gång sedan jag fick diagnosen. Det är bra med tanke på att cellgiftet också gör mig extra infektionskänslig. På gotlandsfärjan blev jag lite nervös över alla hostande människor. På vägen dit fick jag flytta mig ifrån en riktigt sjuk kvinna som hostade och nös rätt ut. Snoriga barn försöker jag också undvika.

En av mina nya bloggvänner, som har samma diagnos som jag, fick akuta buksmärtor häromdagen. Det var förstås väldigt oroligt. Men se, hon hade blindtarmsinflammation.

Den första instinkten när något nytt känns i kroppen är att det är farligt. Sedan får jag jobba. Jag gör det. Jag jobbar. Men det är en ny upplevelse att ha det så. Ibland blir jag så innerligt trött på det och på hela situationen. Jag känner mig inte heller alls redo att börja om i morgon. Jag vill helst skolka från cellgifterna, sova i några dagar och sedan få gå och jobba som yogalärare, äta frukost efteråt och skratta och planera nya kurser utan att behöva vara "ett osäkert kort", som jag säger.

Ni hör. Det krävs en hel del arbete på attityden i dag. Det enda vi styr över är vår egen inställning, som man brukar prata om i yogan. Det har faktiskt varit mitt motto i många år. Jag vill inte vara bitter eller besviken och kan jag inte ändra en situation som jag inte trivs i, vilket jag inte kan nu, så är det bara attityden jag kan ändra. Så det är bara att jobba på, jag vet det. Bara tanken på att skolka gör mig faktiskt lite upplyft. Jag undrar om någon har gjort det?

19 kommentarer:

  1. hej, du kommunicerade förbi nätet genom tanken, eftersom jag skrev en kommentar på ditt förra inlägg som egentligen passar bättre som ett svar på ovanstående, det ser jag nu, och det kom till simultant, du kära ljusbärerska
    kram anna l

    SvaraRadera
  2. Å du är en gåva anna! stort tack för din uppmuntran o för allt snällt du säger.

    SvaraRadera
  3. Ingen jobbar väl så mycket som du gör, med attityder och inställningar. Jag går ofta runt och säger "det enda man kan påverka är sin inställning" till folk, direkt citat från dig. Det är så bra... och så svårt. Men det är ju underbart att det finns något som går att påverka.
    Allt ljus till dig och Cajine, ni tappra. Jag tycker du ska tänka att du ska skolka och sedan gå dit i alla fall.
    pok Louise

    SvaraRadera
  4. Härligt..det är nästan som om du blivit tonåring på nytt! Du väljer kanelbullar framför grönt, du är konstant trött och vill skolka...
    Men attityd är ju en produkt av inlärning så det är inte så konstigt. Jag kan inte föreställa mig vad du skall vänja dig vid. Lite trots och attitydproblem kan nog inte skada, du sliter så hårt annars.
    Jag tycker gott du kan fira med lite "in treatment" ikväll.
    kram Lotta F
    p.s det gläder mig att blåsorna är på väg bort, dom lät inte kul.

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Ett tips som kan funka mot de besvärliga munblåsorna är att prova tandkrämen Zendium. Testa även att lägga på lite Xylocainsalva på blåsorna en stund innan du äter så att det inte blir lika smärtsamt.

    Hoppas att du snart känner dig bättre och starkare.

    Sköt om dig/ C

    SvaraRadera
  6. Hej och tack för din ljusa närvaro i yogastudion i morse med ditt underbara inkännande handlag.

    Jag vet hur det är att leva i rädsla. Inte rädsla för mitt eget liv men för båda mina barn som har kroniska sjukdomar och varit nära att lämna mig flera gånger. Jag har nog gått igenom alla känslotillstånd som finns och i slutändan fick jag lära mig att släppa taget. Jag får fjärilar i bröstet bara jag tänker på att släppa taget och bara finnas här och vara närvarande i kärlek med mina barn och vara tacksam för den tid vi har tillsammans. Vi tar inte livet för givet och vi lever i en stark närvaro och får öva på att lita till att livet bär oss. Stor kram, jag tror du är en mycket älskad människa.

    SvaraRadera
  7. Tack fina vänner, attityden är lite bättre såhär senare på kvällen. Mahi - jag visste inte att du hörde hemma i yogastudion! Tack för det du skriver och vad fint du berättar om dig och dina barn. Så svårt - och hårt - men vilken kraft och tillit du också utstrålar. Stor kram tillbaka till dig.

    SvaraRadera
  8. ja du min kära trasa. så du är trött. ja. vad ska jag säga..
    klart som f-n att du är trött!! det finns ju en orsak till att det är en vilovecka ibland. o
    det är ju inte direkt något vardagstrassel du går igenom. men det är inte bara kroppen som är trött. DU är oxå trött. o låt dig då få vara lite trött några dagar. o sov. om du vill. men kanske inte skolka..
    så. va lite snäll med dig nu o klappa dig på huvudet o kom ihåg vilket jobb du faktiskt gör. hela tiden.
    alla kraft o kramar!
    och. du har mail :)

    SvaraRadera
  9. Varför har du inte hytt på båten? Det är behagligt att slippa alla påfrestande personer...Jag brukar sova från hamn till hamn...

    SvaraRadera
  10. Idag i studion hade du behövts, istället för att vara hos tandläkaren. Vi var 23 stycken som simmade runt i fukt och svett. Det blir bra den dagen du kan planera ditt liv själv.
    Pancreas-resan kommer med dalar och motgångar. Men jag tror på den bild jag såg. Du kommer behöva må ännu mer skit innan du kan kliva ur sjukbilden och kliva in i ett ditt nya liv. Visare, mer levande och definitivt utan blåsor!
    Kram

    SvaraRadera
  11. Åh så jag längtar efter dig. Jag är alldeles för långt bort, oftast går det ju bra med telefon och sms men inte nu. Jag kan inte ge dig den kraft som jag vill. Du är alldeles alldeles modig, stark, vacker i kropp och själ och naturligtvis liten, ledsen och trött också.

    Jag står bara brevid och är också ledsen men jag är full av tillförsikt och tro på dig och din själs styrka, Det är faan att jag inte kan bära dig genom motgångarna och tröttheten.

    Jag är lite orolig för det här med kortisonet. Jag respekterar att du inte vill ha detta rävgift men undrar samtidigt om du inte "mår bättre" av att inte vara så trött så att du orkar fylla på med kraften.

    Samtidigt blir det bara en massa tyckande från en syster som inte har någon annan erfarenhet än att vara medsjuk. Jag finns alltid här och älskar dig mycket. Puss

    SvaraRadera
  12. Du verkar leva som du lär, så mycket yoga i ditt uttalande om att man själv bestämmer över sin inställning.
    Tänkte på det här med raw food, kanske är det inte så hälsosamt för dig. Inte nu. Om man inte kokar maten innan man äter den så måste kroppen "koka" den. Och då använder kroppen sin agni för det, dvs vår inre eld blir inte kultiverad för den går åt till att koka maten som inte är kokt. Och vår pitta ökar. Och vår yin går förlorad.
    Tänkte också på att tungan motsvarar "all the soft tissues inside" kanske är blåsorna ett tecken på att din pancreas faktiskt är utsatt för bombardemang för att bli frisk?? Långsökt kanske, men det var det första jag tänkte när du skrev om blåsorna första gången...

    Önskar dig välmående och välgörande sömn. Kram!

    SvaraRadera
  13. tack älskade soffis, jag längtar så efter dig också. men du är med mig hela tiden ändå. jag längtar efter vår vecka på gotland. jag längtar efter er alla. hälsa pär mycket inför i morgon. puss storayster. o annika, du har rätt, min tumör sitter på fel ställe för raw food. tack för det du säger om blåsorna, det var en god tanke. i dag är dom lyckligtvis borta. o marianne, du har också rätt, jag borde ha hytt. mina föräldrar gör alltid som du. mycket smartare. o anna, jag försöker hålla i det du säger. tack för att du påminner mig. tack alla. i dag är en svår dag. tack.

    SvaraRadera
  14. i morgon är en ny dag.
    skickar allt ljus o alla helande krafter jag kan uppbåda t dig!
    kramar!

    SvaraRadera
  15. Hej! Jag har hamnat här av en slump och läst allt! Du verkar vara en så klok och fin person. Kunde inte bara tassa ut utan att även bokstavligt sända dig varma tankar och kärlek! Kram Alexandra

    SvaraRadera
  16. Tröttheten är naturlig, det är en jobbig process. Ha tålamod och fortsatt tro på att du är på rätt väg. Jag tror det. Tror på dig. Stor kram!

    SvaraRadera
  17. Hej Thomasine,
    Jag är i själv i skrivarbranschen precis som du och på så sätt hamnade jag på din blogg. Jag blev först så tagen och nedstämd att läsa om din resa. Men efter en stund valde jag att fokusera på ditt sätt att hantera det svåra, ljuset du väljer att se och allt det positiva du har i ditt liv.

    Courage och kämpa på.

    Stor kram, Anna

    SvaraRadera
  18. Hej Fina !

    Sitter på jobbet och det tåras i ögonen för vad Sophie skrev. Så fin familj du har !

    Ville också säga att du aldrig får ha dåligt samvete för att du inte orkar vara tuff och stark alla dagar. Vi som följer din blogg är ju här för dig !

    Skolktanken är härlig och busig. Den har jag haft varje dag sedan jag flyttade hemifrån 19 år gammal. Den gör att man känner sig fri och kan bestämma själv och det är väldigt värdefullt!

    Massor av pussar till dig
    Gunilla

    SvaraRadera
  19. Jag tänker på dig!! Du är fantastisk! Hoppas att du har möjlighet att sova och vila om du är trött! Kramar Jarinja

    SvaraRadera