Livskraft i olika former

Våren har kommit till Gotland. I dag mitt på dagen, strax innan vi skulle åka hem, slog plötsligt bellisarna ut i gräsmattan. Ni vet, små söta tusenskönor i vitt och ibland i rosa. Rabatten är rensad och lavendeln börjar skifta från grått till grönt och doftar när man tar i den. Det är stora knoppar på syrenerna och överallt spirar det. Fåglarna återvänder till sina bestämda boplatser långt bort ifrån och fjärilarna och humlorna vaknar. Nästa behandlingsfria vecka hoppas jag få återvända och se vad som har hunnit hända då. Jag är glad att jag var där så tidigt i år. Jag brukar komma senare och flera år i rad har jag gjort misstaget att då rensa bort för mycket och orsakat tråkiga hål i rabatten. I år blir det kanske bättre.

När jag låg i rabatten var min syster Cajine på återbesök efter sin operation. Nu har hon fått klart besked - tumören i bröstet är borta och den hade inte spritt sig till lymfkörtlarna, som nu var ordentligt analyserade. Vilken lättnad! Vi trodde inte att den hade spritt sig och det var också det preliminära beskedet direkt efter operationen, men det har ändå varit en väntan. Frågan ligger ju där, oavsett vad man gör, men Cajine har varit så tapper. Hon är sådan.

För säkerhets skull ska hon också behandlas med cellgifter. Jag, och hon själv förstås, önskar innerligt att hon slapp det men det är rekommendationen. Sverige har väldigt bra resultat när det gäller behandlingen av bröstcancer - till och med lite bättre än andra länder i Europa. Det har satsats mycket på forskningen och också på hur man ska följa upp efter operation för bästa resultat. Det känns väldigt skönt att veta att man har kommit så långt och då vill man ju också göra det som rekommenderas. Kirurgen Lars, som opererade (hjälte nr 2) har varit bra och också gett ordentlig information om vad och varför. Men det är en konstig situation vi alla befinner oss i - inte minst Cajine. För bredvid finns hela tiden jag som har något värre. Men även om det är en lättnad att cancern kunde opereras bort och inte hade spritt sig så är det ju en stor och omvälvande och förfärlig sak att ha fått bröstcancer, att genomgå en sådan operation och att också behöva behandlas med cellgifter, även om man har en lillasyster som är mer allvarligt sjuk. Cancerhelvetet och cellgifterna är en upplevelse vi inte behövde dela. Nu får vi göra det och fokusera på att klara det bra och lämna det bakom oss. Men tänk vad märkligt det är. Hon vet precis hur allt går till. En bra sak är att vi har vi lärt oss en del om hur man får försöka parera giftets negativa sidor och hur man håller uppe blodvärdena under behandlingen. Vi får vara varandras sällskap på Radiumhemmet, och fortsätta se det ungefär som tandläkarbesök vi bara måste göra nu för att allt ska bli bra. Cajine och jag har ofta pratat om det där med inställning och hur man möter svåra saker, och det bär oss nu, tror jag. Yogan har säkert hjälpt både henne och mig i det också. Hon har länge gått hos en yogalärare, som blandar avancerade rörelser med meditation och samtal om hur sinnet kan spela oss olika spratt. Det gäller att genomskåda dem och att stilla sitt sinne.

Dagen när Cajine opererades var jag med henne hela dagen fast på avstånd. Jag satt här hemma och ute i parken och mediterade och tyckte faktiskt att jag nådde henne. Mellan oss hade vi ett rött sken, som jag tolkade som livskraft. (Healern Lotta har också sagt att rött står för just det.) Jag kände mig övertygad om att operationen gick bra, att cancern togs bort och att den inte heller var spridd. I efterhand har också en vän som brukar skicka reiki till mig berättat att hon inte nådde mig den dagen. Jag ville inte bli nådd, var hennes upplevelse. Det var roligt, tyckte jag. Jag var ju faktiskt upptagen.

En cancer är borta. Tänk, sorella. Nu arbetar vi vidare på att ta bort nästa. Så känns det, som att systrarna "Sophie, Cajine, Lisen och Thomasine" (kom in och äääät, som mamma ropade) jobbar ihop på det. Och mamma och pappa förstås, som till exempel tog mig till Gotland nu för att jag skulle få hämta kraft vid Hoburgen igen. Bättre stöd kan man inte ha. Min uppgift nu är att meditera igen. Det blev inte så mycket av det på Gotland men naturen är också oslagbar att hämta kraft ur. Se här hur vackert det var nere vid Holmhällar i dag. Tala om livskraft. I en av strandbodarna firade vi förresten Sophies 15-årsdag för många år sedan med smultrontårtor och stora kakburkar överfulla med smultron. Klicka på bilden så blir den stor - och hämta kraft.

PS. Tack för alla fina kommentarer om det där med "Bang" och hej o välkomna till er som nyss har hittat hit - kända namn roliga att höra igen liksom nya bekantskaper.