Nu så

Det gick bra igår. Operationen är gjord och min syster fick åka hem redan i morse. Kirurgen var nöjd med resultatet och jag har varit med min fina syster i dag. För i dag är ju min bästa dag. Så jag har kört bil och handlat och gjort ärenden och gjort kaffe till henne och så. Man kunde önska att vi befann oss på en annan plats men när det nu är som det är så får vi ändå vara glada för att min systers operation är gjord och gick bra och att jag är pigg, får i mig mat och är uppe. Jag känner mig frisk i dag och jag tänker mig dit hela tiden. Jag tog en massa bilder på mig själv nu när jag kom hem. Det syns mycket på mig på många av dem. De värsta vill jag inte visa. Men på den här ser jag ganska normal ut. Lite sliten förstås. Det står där i mitt ansikte. Men ändå ok. Så här känner jag mig.

Apropås mina nya hjältar - kirurgerna. Häromdagen nämnde jag några av läkarna i min familj. Men min farfar och farbror var inte med först. Min farbror är ortoped och farfar, som gick bort alldeles för tidigt, var kirurg på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. När min mamma var nio år fick hon åka in på sjukhus med en brusten blindtarm. Det var väldigt allvarligt och oroligt då, men hon blev opererad av en duktig kirurg och klarade sig. Kirurgen var James, som med tiden kom att bli hennes svärfar och min farfar. Han gjorde mamma frisk. Nu gör andra kirurger oss andra friska.

Tack för att ni är med oss alla. I morgon är det onsdag och behandling. Jag tänker se det lite som att gå till tandläkaren från och med nu. Jag behöver gå dit helt enkelt. Det är inte så kul men det är inte så farligt heller, vet ni vad. "Det är bara till å hat", som gudmor Anna-Brita brukade säga om kroppsliga besvär.