måndag 12 april 2010

En dag för rättelse

Solen skiner. Jag går här och säger shanti, shanti, shanti för mig själv. Det betyder frid och fred på sanskrit. Igår var en skitdag, i dag är en bra dag. I dag ska något rättas till. Jag har väntat med att berätta det här. Alla har behövt lite tid. Men nu kan det sägas. En av mina systrar opereras i dag. En tumör i bröstet tas bort.

Ni förstår säkert att det inte är min sak att berätta detaljerat om henne och vad hon går igenom här. Det är ju ett val jag kan göra bara när det gäller mig själv. Samtidigt är hon en så viktig del av mig och mitt liv. Att inte berätta alls håller inte. Det här är vad jag och hela min stora familj lever med nu.

Det har gått väldigt fort. Beskedet kom precis före påsk och det var på gränsen till vad man kan ta in för oss alla tror jag. Chockande. Plötsligt var vi två sjuka systrar, två i familjen med cancer. Både hon och jag samtidigt "medsjuka" och sjuka. Vi fattar ingenting. När vi ses pendlar vi mellan att bara säga "det här har vi inte tid med", svära, gråta och ibland hamna i något slags skratt. Igår svarade vi "cancerföreningen" när en annan syster ringde. Jag har varit förtvivlad för hennes skull förstås. Förstått något av hur mina nära har det. Men jag har bestämt mig för att resa på mig. Nu ska vi vända det här. Det hjälper ju ingen att jag lägger mig ner. Vi har varit förskonade har vi sagt igen. Nu utmanas vi på många sätt.

Först skulle det dröja med operation, men så mycket har vi lärt oss nu, att man inte kan låta sig nöja med förseningar. En bra och engagerad kirurg (mina nya hjältar) har tagit plats på scen och tumören tas bort. En tumör i bröstet är trots allt något annat än en inoperabel pancreascancer. Tur kan man absolut inte tala om när det handlar om sjukdom och cancer. Det är ett jävla helvete. Men den här ska bort nu.

De som är nära familjen får veta mer på andra sätt. Ni som står lite längre utanför förstår att det är en svår och märklig situation för oss alla. Det är chockande att läsa också för er, tror jag. Nu vet ni i alla fall. Jag vet att man kan undra vad man ska säga, tänka att man måste komma med något uppmuntrande. Men vet ni det räcker så bra med att bara säga att man tänker på den som har det svårt. För mig var det först svårt att ta emot direkta reaktioner. Svårt att mötas, svårt att tala i telefon. Mina systrar har varit lite som en skyddsmur för mig och att skriva här har varit det enklaste. Lite så blir det. Det är svårt att vara den sjuka som berättar det först - enklare när andra redan vet och har hunnit ta in det - så gott man nu kan det.

Vi fortsätter att hålla i varandra. Och i dag ska det rättas till. Sedan ska vi alla fortsätta med allt vi har att göra. Min syster ska fortsätta att ta hand om mig säger hon. Jag försöker ta hand om henne lite tillbaka (med lite halvdant resultat får man nog säga). Vi fortsätter framåt. Shanti, shanti, shanti - frid och fred till allas våra själar.

21 kommentarer:

  1. Ja, det är svårt. Precis som du skriver så har det varit svårt att tala om, konstigt och overkligt. Det känns som om det blir för mycket på alla sätt. Vi har liksom inte tid med detta. Livet pågår ju och ska levas just nu.

    Så många frågor att ställa sig som aldrig får något svar och det är väl så livet ska vara. Vi ska möta våra medgångar med ödmjukhet och våra motgångar med styrka och mod. Vara tacksamma för det vi har. Jag är innerligt tacksam för mina 3 systrar.

    Det är inte ett bra land, cancerland, men nu är vi här precis som så många andra. Nu ska vi ta oss härifrån fort som fasen och sedan använda erfarenheterna på något bra sätt.

    All kärlek

    Ps Kirurgerna har väl alltid varit coolast?

    SvaraRadera
  2. Ja, vad säger man? Känns oerhört orättvist att er familj drabbas dubbelt på detta sätt, men att livet är orättvist har jag börjat fatta så smått nu (om jag inte gjort det tidigare....).

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag sänder strålar varje dag till er systrar. GATE GATE PARAGATE PARASAMGATE BODHI SVAHA - fortsätt gå, gå, gå...

    Sara L

    SvaraRadera
  4. jag känner mig mållös. ni går igenom det som många av oss är rädda för och fruktar allra mest. mina tankar är hos dig, din syster och hela dina familj.fortsätt ta hand om varandra. många kärleksfulla kramar cissi w

    SvaraRadera
  5. Om Shanti Shanti Shanti!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Nej, det finns ingen rättvisa.
    Tänker på er. Sköt om er.
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  7. Hej! Halkade in här från Lottas blogg. Jag har läst nästan allt och kan knappt andas. Allt du säger har jag upplevt, fast bredvid. Du är en fantastisk skribent och så stark. Jag fortsätter att hålla andan, inte för att det hjälper dig, men jag kan inte annat. Kanske det hjälper mer om jag också säger shanti shanti shanti!
    Kram Sara

    SvaraRadera
  8. fanohelvetesjävlaskit!! men nu har väl ni fått er beskärda del av elände va'??!!!
    så. nu får d vara bra.
    uppåt, framåt, tillfrisknande, sol, hälsa, kärlek, ja allt gott som finns i detta universum. för er.
    kramar!!!!!!

    SvaraRadera
  9. Everything is going to be just fine. Everything is going to be just fine. Everything is going to be just fine.
    Kramar och varme fran Malin

    SvaraRadera
  10. Jag är stomiopereread och kan verkligen relatera till din känsla av att inte vilja behöva bemöta / hantera / bära andra människors reaktioner på vad du har. Det där sitter så starkt i mig att jag först inte tänkte skriva det i den här kommentaren heller.
    Man få ha sina hemligheter. Samtidigt har jag lärt mig av livet att människor KAN möta en med empati och ett "lagom" nära - avståndstagande där man kan få känna att dom förstår någonstans att det som man har är svårt.
    Jag tror jag förstår att det som du och din syster har - är svårt. Mycket svårt.
    Och att ni försöker hitta ett nytt sätt att leva - i det här och med det här.
    För att kunna det behöver ni mycket kärlek och mycket styrka.
    Därför: Kärlek och styrka i massor till dig och din syster från Karin

    SvaraRadera
  11. Jag har liksom blivit kär i din familj efter att ha läst om den här,tror inte jag är ensam om det.
    Massa kärlek och kraft till er systrar,och till er alla.
    Marika

    SvaraRadera
  12. Thomasine! Det är för sorgligt detta, manblir mållös. Men fortsätt kämpa precis som du gör och till Sophie Cajine och Lisen också. Jag tänker på er. All kärlek, kraft och kramar till er alla.

    SvaraRadera
  13. Läser och beundrar, varit nära fast bredvid, du(och de dina)är så härliga och hoppas det i sig kan läka att veta att ni gör stor skillnad för de nära och de längre bort att ni vill, vågar och orkar dela med er!
    Värme, kraft och allt gott till er!

    SvaraRadera
  14. Åkte raketfart tillbaka till år 1990 då jag läste om dig och din syster,då fick jag och min svägerska (som var som en syster för mig) bröstcancer samtidigt,eller hon fick lite före och egentligen tack vare henne gick jag på mammografi kontroll där de visade sig att jag då också hade cancer.
    Vi hade nåt gemensamt,men tyvärr var vi helt olika,hon ville inte tala om cancern jag igen tog till mig Kärlek,medicin och mirakel och satte hela min energi till meditation och Shanti,Shanti,fast jag sa Frid,Frid....
    Din syster och Du kommer att vara i mina tankar och hoppas att ni kan tala samma språk och stötta varandra.
    Min svägerska dog och jag igen har alla dessa år funderat vad var det som gjorde att jag överlevde och vad har jag att ge andra,skulle bloggen funnits på den tiden hade jag bara älskat detta att få läsa om andras problem och samtidigt ge ut sina egna erfarenheter.
    Du är otroligt ärlig och just detta när du skriver Igår var en skitdag,men i dag är det bättre är sunt och bra,lev efter de,då man mår dåligt skall hela världen veta att i dag är det skit och dagar som är bra behöver man bara njuta och och ge energi åt alla friska celler.Carpe dien!/Barbro

    SvaraRadera
  15. Allt ljus och all kraft till er båda/monica

    SvaraRadera
  16. Shanti, Shanti, Shanti.

    Och som jag lärde mig från en yogi. To release from pain you have to go through more pain.

    Även smärtan har ett slut, på andra sidan finns gott. Dit ska ni.

    SvaraRadera
  17. jag blir helt matt.
    orden räcker liksom inte till...
    Kanske mitt i detta helvete kan ni ändå få ett annat slags stöd av varandra nu när ni båda är sjuka. Vet inte..det kanske var en konstig tanke.
    Bra är att cancern ska bort!
    Bort! Bort! Bort!
    Skäras bort, giftas bort (då menar jag cellgiftas förstås:) putsas bort, kvävas bort.
    Tänker på er bägge, glad att ni har en sån fantastisk familj!!!
    oooooooooooom
    kramar i massor
    SturebyKia

    SvaraRadera
  18. Jag hoppas operationen för din syster har gått bra. Också hon får mina tankar.

    SvaraRadera
  19. Livet är en märklig resa. Glad att det gick bra för syster din. Kram!

    SvaraRadera
  20. Tenker på dere alle og sender varme klemmer til både deg og søsteren din! Dette er alt for mye av hva noen skal oppleve, en trist melding! Håper alt har gått bra med operasjonen! Klem, Siri

    SvaraRadera
  21. hittade hit från en annan blogg och vill bara skicka en varm kram genom cyberspace.
    ölskar också betydelsen av ordet shanti, så mycket faktiskt att jag gav min son det som namn fö sju år sen. så nu får jag säga det väldigt väldigt ofta...

    SvaraRadera