torsdag 8 april 2010

Från Radiumhemmet till kirurgen på Huddinge


Igår var Pia med mig på Radiumhemmet. Behandlingen känns ganska odramatisk numera även om själva cellgiftet är farliga saker. Här är jag i min ismössa med lite fetvadd i pannan för att lindra kylan. Min sköterska Catharina och jag har ett bra samarbete. Jag tittar bort när hon trycker in nålen i "porten", som sitter strax under nyckelbenet, för det är ganska obehagligt. Sedan testar hon att nålen funkar genom att backa och dra ut lite blod och den har funkat fint hittills. Så får jag lite mediciner mot illamående och koksalt. Själva cellgiftet går sedan in på bara en halvtimme och igår flöt allting på utan förseningar. (Det var bara sjukresan som inte kom på hemvägen, så att vi fick ringa en vanlig taxi efter en timme.) Jag kräktes under behandlingen för första gången men sedan åkte Pia och jag hem och åt smörgåsar.

Allting är väldigt praktiskt och det är bra. Det måste vara så. Medlidande och ömkan går absolut inte att hålla på med. Det handlar snarare om deltagande, tror jag. Eller medkännande kanske är ett bättre ord - i kombination med en positiv grundhållning. Det där att vara praktisk och att inte väja för det som känns farligt eller pinsamt eller äckligt är också något jag lärt mig av att arbeta så mycket på sjukhus. Man ska ställa konkreta frågor om hur patienten mår, vad som fungerar, hur jag kan hjälpa till för att praktiskt göra det bästa av situationen. Vågar man det är mycket vunnet i relationen mellan patient och vårdgivare.

Pia och pappa, som också tittade förbi som vanligt, hjälpte mig den här gången att styra cellgiftet rätt. Jag bad dem om det. Jag gör ju gärna som jag blir tillsagd av dem jag tycker om, så jag tror det hjälper att inte bara jag, utan också dem säger åt mig med myndig stämma att "nu styr du gemzaret mot tumören". Och i dag mår jag riktigt bra. It's all in the mind. Mycket i alla fall. Jag är en soldyrkare så jag omvandlar gemzaret till solstrålar och energi, som bränner bort tumören. Det är ljus och kraft på ett positivt sätt, som samtidigt tar död på den. Ibland knyter jag också trådar runt tumören så att blodtillförseln stryps. Det funkar.

I mitt huvud hade jag också att jag skulle vara pigg i dag, trots att det är dagen efter. I vanliga fall brukar jag inte ens komma till duschen på torsdagar. Men i dag hade kirurgen Åke på Huddinge, som är en del av det pancreas-team som Radiumhemmet med flera också ingår i, erbjudit mig ett möte. OM en operation skulle bli aktuell är det han som kommer att genomföra den. Jag ville förstås gärna träffa honom.

Mitt fall var uppe på pancreas-teamets konferens i tisdags. Åke hade själv anmält det. Han har alltså engagerat sig i mitt fall - efter att Radiumhemmet bytte "målbild", placerade mig i det palliativa facket och mätte ut min tid - och det är en stor lycka för mig. Jag tror inte att mitt fall hade kommit upp till diskussion igen utan Åke.

Jag var upplyft redan innan pappa och jag åkte dit och nu känner jag mig faktiskt gladare än på länge. Nu jävlar. Han säger inte att han kan göra mig helt frisk, men nu känner jag att jag har en behandlande läkare som vill visa mig att han tror på mig och att vi har en gemensam plan för att jag ska överleva. Jag ska sköta mitt - hålla mig uppe - så lovar han att sköta sitt. Det allra viktigaste är att tumören faktiskt svarat på Gemzaret. Cajine (o anna l) har haft rätt - vi ska älska Mr Gemzar. Det är vanligare att den här elaka formen inte alls reagerar på det. Jag har tur.

Åke var en underbar person, han är engagerad, brinner för sin specialitet, som är just den sjukdom jag har fått, han pratade glatt och ritade med tuschpennor på pappret på britsen. Han frågade om jag visste hur allt såg ut, visade hur tumören sitter i aortan och andra viktiga blodkärl som det inte går att operera bort. Han tog emot mig med ett vänligt "är det du som är Thomasine? Jag trodde det skulle komma en sjuk person." Han visste precis vad han gjorde. Hopp, det är hela saken. Jag är innerligt tacksam. Vilken doktor!

Vi gick igenom en massa konkreta detaljer om hur allt ser ut i levern och även lungorna. Det finns små förändringar här och var men det är alls inte säkert att det är metastaser allting. Frågan om vad som är vad i levern hade de diskuterat för fullt på konferensen. Jag är verkligen under granskning nu. Tänk vad man kan gå omkring med utan att ha en aning. Att få detaljerna gör mig trygg, trots att ingenting är säkert. Det går inte att avgöra vissa saker på bilderna eftersom det är så små förändringar. En eventuell operation, som ändå är det man strävar efter, är också enormt omfattande. Man tar bort väldigt mycket av magen. Men vi tar ett steg i taget. Det viktiga nu är att fortsätta med gemzaret, i första hand fram till i mitten av juni. Förhoppningen är att tumören ska krympa ytterligare, och att metastaserna också ska försvinna (och några av dem kanske visa sig faktiskt bara vara cystor). Sedan är det dags för en ny röntgen och nya ställningstaganden kring alltihop.

För mig är det här positivt. Det säger mig att allt är föränderligt och det är hopp. Jag har för mig själv tänkt att jag gärna skulle röntgas oftare, eftersom jag är rädd att tumören växer i stället. Men nej, sa Åke. Det tar tid det här och döda tumörceller ser dessutom likadana ut som levande. Vi måste ge dem tid att försvinna också. Det är ingen idé att hålla på och röntga och att du ska bli nedslagen av att inget hänt. Det han indirekt gjorde var att ge mig lite respit i min rädsla. Jag klarar de här månaderna. Håll i dig, sade han. Det händer nya saker, kommer nya forskningsrön hela tiden. Pappa har samtidigt andra lite mer forskningsbaserade idéer på gång.

Jag säger det igen. Förändring är hopp och hopp är liv. Får jag må som i dag så känns allt ok. Jag ska göra min del på mitt sätt. Cellgifter är ett gift, hela kroppen blir extremt påverkad och biverkningarna är många också av den andra medicineringen. Men jag ska ta hand om kroppen så att den klarar av att ta emot det. Nu jävlar. Faktiskt. Nu jävlar. Tack Åke. Tack pappa. Och en sak till - tack ni som är med. Det händer saker på bloggen. Jag blir hjälpt och jag tror att vi är flera som kan hjälpa varandra.

46 kommentarer:

  1. Hej lilla syster, så glad jag blir av att läsa detta, jag har undrat hela dagen. Jag säger också tack till pappa och till doktor Åke och till alla andra fantastiska medmänniskor både de som skriver här till dig och till alla andras om finns omkring dig. Det är just medmänniskor vi alla behöver omkring oss.

    (Som en annan doktor sa-Vem ska vara medmänniska om inte jag är det?) Dt låter som om du idag har träffat en Doktor som förutom att vara engagerad doktor också är just medmänniska.

    All kärlek till dig mitt hjärta

    SvaraRadera
  2. Fantastiska Thomasine! Så mycket styrka och djävlaranamma idag, det är underbart att höra. Nu är vi många som håller på dig, du själv gör ett jättejobb genom din klokhet och livsstil, doktor Åke är redan igång, Mr Gemzar gör sitt och många av oss skickar ljus och kraft./monica

    SvaraRadera
  3. Ja nu jävlar, Thompa! Nu jävlar! Precis så. Hopp och liv. Och du med din kraft, ditt mod och din klarsynthet. Och så en doktor Åke. Heja! Puss Lisa

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Inte visste jag att det finns änglar som heter Åke! Det är mer än underbart. Du vet, man hör så mycket, en kvinnas nytillkomna metastaser visade sig vara en skugga på röntgenplåten, och där gick hon och oroade sig i flera veckor. "Är det du som är Thomasine? Jag trodde det skulle komma en sjuk person." Heja!

    kram anna l

    SvaraRadera
  5. I love it nu ska tumoren ut Tack Ake for att du hjalper till vi behover lakare som du runt omkring oss och thomasine vi behover vanner som dig nar vi gar genom livet fantastisk och positiv och framforallt stark ar du
    Kram kram Mia

    SvaraRadera
  6. Hejar på dig av hela mitt hjärta. Vet inte om du kommer ihåg mig från BAS men varje gång jag tänker på dig så sprids det ett stort leende i ansiktet. Att du spred positiv energi omkring dig då syns o känns även nu. Vet att alla som någonsin mött dig håller på dig.
    Kram Magnus

    SvaraRadera
  7. Åh vad jag blir glad! Även om vi alla visste att Radiumhemmet hade fel behöver man ju hjälp av en doktor Åke. Hurra! Förresten har jag nog aldrig tidigare sett dig i något så färgglatt som ismössan :) kram Annica

    SvaraRadera
  8. Underbart att läsa det här.
    Det är vår,och nu finns Åke!
    Kramar i mängder
    Marika

    SvaraRadera
  9. åååh,jag blir helt varm i hela kroppen när jag läser om Åke!!! Så självklart rätt attityd!!
    ÄNTLIGEN! Han verkar konkret, rak och saklig. Det var honom vi behövde nu!
    tänker på dig dagligen och sänder all min kraft och kärlek till dig!
    ***ler i hela kroppen***
    ooooooooom

    SvaraRadera
  10. Ja nu djävlar ska tumören bort! Underbara ord från dig och jag ber av hela mitt hjärta och med ett litet dj-ar anamma också! Sov gott inatt, jag tror att himlens alla stjärnor lyser för dig inatt! Kram

    SvaraRadera
  11. Hej, Mycket skysst som händer och en bra dag att glädjas åt! Brukar titta bort mot trappan runt 07.15 och hoppas snart att du bara står där en dag. Längtar efter att se dig göra några solhälsningar eller bara sitta lugnt i någon hörna och äter gärna frukost efter i solen. Laddar för droppbacks :-) Kramkram Lisbeth

    SvaraRadera
  12. Hej Thomasine, & heja Thomasine. Häng i och håll hoppet levande. Det är en ohyggligt tuff kamp du går igenom men du tillåter dig själv att leva i varje sekund trots den. Jag beundrar hur du fångar dagen.
    Det ENDA positiva med din sjukdom - om man nu ens får säga så - är att den har fått dig att dela med dig av ditt innersta på en blogg såhär. Du har en vacker själ. Stor kram från Karin

    SvaraRadera
  13. Härligt, jag blir alldeles varm i hela hjärtat när jag läser om Åke och att du fått träffa honom. Namnet Åke betyder för övrigt "anfader" eller "lillefar" och vad kan vara tryggare än att bli opererad av en sån.
    Njut av den helande våren med alla små blommor som börjat titta upp och de kvittrande fåglarna.
    Kramar och solstrålar

    Cecilia

    SvaraRadera
  14. Ja nu jävlar Thomasine! Vad skönt att höra att det finns personer som fattar vad det är som är den rätta medicinen: hopp, tro och kärlek!

    Kram
    S

    SvaraRadera
  15. Jag håller tummarna för dig:)
    Kram A-L

    SvaraRadera
  16. Tack för din fantastiska blogg. Har hittat hit först nu och läst allt. Ditt öde griper tag i mig och jag önskar så innerligt att behandlingen ska hjälpa. Vilken fantastisk familj du har kring dig. Tänker på dig och skickar styrkekramar. Jag känner dig inte men du verkar vara en fantastisk människa på alla sätt och du behövs. Kämpa på !
    Kramar från Maria

    SvaraRadera
  17. Ursäkta att jag svär men jag bara måste...FAN va DU är bra!!! och Åke! :)

    SvaraRadera
  18. Å, vad underbart att höra om Åke, det låter som rätt man på rätt plats! Tro, hopp och kärlek! Och förändring! Härligt att se bilderna på dig! Jag säger som Åke: "Är det du som är Thomasine? Jag trodde du skulle se sjuk ut." Du ser ut som en solgudinna med eld i håret! Vilken kvinna du är! Jag skickar bränn strålar på tumören. Kram Jarinja

    SvaraRadera
  19. Härlig inställning, matchen är långt ifrån över :) Stor Kram.

    SvaraRadera
  20. Jag chantar. Jag ger min pancreas till Livets kraft Nah myo renge kyo. Jag tänker mig in i hur tumören minskar av livets kraft. Jag andas in friskhet och ut det svarta sjuka. Flera djupa andetag. Chantningen gör att jag piggnar till. När jag var som sjukast kom Brian och introducerade mig till chantnignen. Jag blev förvånad hur det påverkade mig. JAg blev piggare. Det tillsammans med Kortisonet gjorde att jag kunde börja ta promenader igen. Gemensamt med dej så gjorde sjukhuset (SÖS) mig sjuk. Det tog 3 månader innan de tordes ge mig cellgifter. Hade de inte misshandlat och ignorerat mig mellan maj och august så hade jag vunnit 7 månader. Men jag har haft tur tror jag. Ännusålänge inga metastaser. Biopsin visade inte hela sanningen, men de kan inte ta flera biopsier säger de. Så vi vet inte med 100% säkerhet vad det är för tumör. Gemzar är en chansning. Hittils finns inget bevis på att det fungerar. Jag har 2 stenter inoperarade i gallgången som håller mig flytande. De ringer var 3:e månad och kollar om de håller. Jag tål inteheller morfin. Fick ketogan istället som fungerade bättre. Nu går jag på oxycontin 80 mg om dan. Istället för kortison får jag Odansetron (eller vad det nu heter) det tar bort illamåendet och gör också avföringen hård. vilket jagbehöver. Eftersom jaghar diabetes får jag skyhögt socker med kortison. NU äter jag bara 2 tabletter om dagen. Min bror är också läkare, och min far var det, men det hjälper inte mycket som man skulle kunna tro. Nåja mycket var det. Du beöver inte publicera detta om du inte vill. Vill mest ha kontakt med dej. Funderar på att göra en anmälan för hur de behandlade mej innan diagnosen. Jag höll ju på att stryka med tack vare dem. Att bli sjuk på sommaren ska inte behöva betyda skillnaden mellan liv och död. De skickade hem mig gul och med svåra smärtor i väntan på ett Ultraljud 3 veckor senare. De tog bort min astmamedicin som gjorde att jag ffick lunginflammation. De bollade mej mellan olika avdelningar ochingen ville ta ansvar över mina problem. De gjorde otroligt många fel. Akutvården och specialist vården suger. ASIH och Hospice fungerar däremot underbart. MVH /Jenny

    SvaraRadera
  21. äntligen! en Doktor!
    kramar!

    SvaraRadera
  22. Hej!
    Nu har jag läst allt från första inlägget. Du är helt fantastisk! Min bästa väninna har fått jätte dåliga cancerbesked för 2 veckor sen och jag sjönk med henne och hennes familj. Men nu känner jag hopp, kraft och styrka. Trots att det är morgonen och jag har läst nu din blogg i 4-5 timmar. Du bör skriva en bok, eller flera. Jag blev också intresserad av yoga....måste sova nu men återkommer imorgon.
    Mirjana

    SvaraRadera
  23. Faan vad skönt att höra dig så full av energi och styrka. Om du orkar läs Lotta Grays blogg för där har du ett annat mirakel. Hon var med i ett Tv-program som jag jobbade med och hon har gjort en otrolig resa. Heja dig och tack och lov att det finns sådana som Åke vilket borde vara en självklarhet i vården men men. Stor kraaam camilla

    SvaraRadera
  24. Heja, heja, heja!
    Vi känner inte alls varandra men jag har precis läst igenom din blogg och vill meddela att jag med stor glädje kommer att fortsätta följa dig! Jag håller alla tummar jag har för att all din positiva kraft ska ta dig igenom detta svåra!

    //T.

    SvaraRadera
  25. å vad ni är härliga!

    jenny - det du berättar om hur du bollades runt är förfärligt - o så viktigt för oss alla att höra. jag når inte dig på annat sätt än här - ser inte din mail. jag vill jättegärna prata med dig så maila om du vill på thomasine@socalito.se så kan jag svara där. chanting längtar jag efter! vi får gå på en kirtan tillsammans.

    SvaraRadera
  26. Hej! Vi känner inte varandra men jag läser dina texter och inspireras av hur stark du är, och hur mycket positiv energi och kraft du har!
    Jag praktiserar yoga precis som du och har gått över mer och mer till pranayama. Jag har ett svagt minne om att jag har hört att shitali pranayama ska vara positivt för att bearbeta tumörer och cancer. Det kanske vara något att titta närmare på om du orkar? Om inte så är det väldigt rofyllt att börja och sluta dagen med pranayama.

    Jag har studerat för Paul Dallaghan och Sri O.P. Tiwari (Kaivalyadham institut) inom just pranayama.

    Med värme A

    SvaraRadera
  27. Hej Vackra du !
    Tack för att vi fick se en liten skymt av dig. Det är skönt att höra dina styrkerop fulla av spirito. Åke verkar jättefin. Hurra för Åke.

    Kramar
    Gunilla

    SvaraRadera
  28. Hej du starka!

    Du ger inspiration genom ditt sätt att tänka och vara. Tack så mycket!
    Och jag är övertygad om att du fixar det här! Ska fortsätta följa din blogg och hålla tummar och tår!

    Massa med kramar
    Åsa

    SvaraRadera
  29. ÅKE, ÅKE, ÅKE!! ...och så blommornas blomma nummer ett: THOMASINE!!!
    Fortsätter sända strålar till dig varje dag...

    Sara L

    SvaraRadera
  30. Åke rules! och mr Gimzar! och du Thomasine, du äger!

    SvaraRadera
  31. Vilket gensvar på din kraft! Otroligt att läsa!

    Jag kan bara inte sluta tänka på din och Jennys historia. Era i kontrast till Ninas (vars man bloggar på ratty.blogspot.com) beskrivning hur han blev bemött av läkaren på SÖS.
    Det är hemskt att vi (ni) ska vara utelämnade till att det ska vara TUR att möta en Åke. Det är hemskt att Radiumhemmet som är ett forskningssjukhus DÄRMED tappar fokus på patienten som en människa till förmån för fokus på patienten i den kliniska forskningen.
    Hur ser egentligen läkarutbildningarna ut när det finns så stora brister och så mycket empatilöshet i vården? Läser de era bloggar? Vad kan vi göra för att få igång ett samtal som skapar förändring?
    För ett tag sedan, när du var jättearg, så funderade du på en debattartikel. Det låter som att du och Jenny skulle kunna skriva en ihop. För fan - gör det! Och heja er båda!

    SvaraRadera
  32. Jag har läst dig från början till slut! Vi känner inte varandra men kan rakt ut säga att jag nog inte blivit så djupt berörd av något annat jag läst! Dina energier hoppar ut från skärmen och landar häri. All värme och styrka från mig! Det där med debattartikel tycker jag också låter som en utmärkt idé. Att Radiumhemmet som skall vara flaggskeppet inte ens kan säkra en och samma läkare för en patient är inget annat än skandalöst! KRAM

    SvaraRadera
  33. Hej!
    Nu har jag last hela din blogg, du ar en FANTASTISK manniska!!
    Du har all min beundran, for din styrka och andlighet, din kamparanda,
    din positiva livsinstallning, ditt otroliga satt att skriva pa....
    Du kommer klara det har!!!
    Blir daremot ARG sa ARG nar jag laser om svensk sjukvard, det ar helt oacceptabelt, i andra lander hade de blivit stamda i sadana har fall!
    Nar du far orken tillbaka, skriv om det har!! Beratta hur det gar till! Att man maste ha "tur" att hitta en lakare som tror och jobbar for en !! Ska slumpen avgora det??
    Naee, nu blir jag jatte forbannad, hela vagen fran Frankrike!! ;)
    Men jag omvandlar denna ilska till helande och varmande tankar och kramar till dig. Kampa pa!
    Malin

    SvaraRadera
  34. Jag håller med Anna Serner!
    Man ska vara snäll, men man kan också rikta sin kraft till att nå ut. Och kraft har du Thomasine, en snäll kraft! Jag har haft ordet "målbild" i huvudet. Detta lilla ord är värt en hel artikel. Jag tror på översättningar. Författarinnan Sara Lidman intervjuade kvinnor som var med om Hiroshima, och hon frågade dem hur det kändes när bomberna föll. Det kändes som när ens älskade lämnar en, svarade en vietnamesisk kvinna. Vi kan alla föreställa oss: vår älskade lämnar oss och talar om "målbild".

    Thomasine, du delar med dig till andra. Du är här! En läkare som använder abstrakta ord utan att kunna översätta har inte förstått. Det är inte hennes fel. Det är ett instrumentellt symptom. Andlighet går inte ihop med effektivitet. Och! jag tycker samtidigt att det är orättvist att du ska bära ansvaret för att uppfostra en osäker läkarutbildning. Ta stöd av dina bloggvänner. Vi är många som skriver under på din appell!

    anna l

    SvaraRadera
  35. Här kommer Åke - mannen som gör skillnad. Tacka honom från mig. Du ser fin ut på bilderna, min vän. Jag menar att det syns att du har viljan. Kram

    SvaraRadera
  36. Hallå där "Thomasine"

    Johan här från "rattybloggen" som just dykt upp i ditt liv efter ett litet tips från frugan som läst hela din blogg, jag ska också göra det men har förstått att väldigt mycket är lika med dig och mig vad det gäller influensan vi åkt på.
    40 års åldern friska pigga i övrigt och stämmer inte alls in på "Cancerprofilen" med alkohol/rökare & 65+...vi har helt enkelt hamnat på fel perrong och kommer fixa det här så småningom!

    jag har ännu ingen portacat utan låter dem sticka mig som de vill :-)
    Oxycontin : jag har plåster istället som jag byter var 3dje dag, ganska smidigt faktiskt och kan rekommenderas.
    Gemzarbehandling : sista gångerna så fick jag odansetron + 1 alvedon före behandl + 1 efteråt och var då på bana ganska omgående jämfört med tidigare då man låg och snurrade i 2 dagar...inget kul.

    Hur som helst, finns hur mycket som helst att skriva om men en sak är säker, alla doktorer gör sitt bästa hela tiden dock är det en otrolig trygghet att ha en "Åke" att återkomma till, Min Åke är en dam vid namn Gisela Nuclear och känner du att Åke ska prata med Gisela så har jag inga problem med att lämna ut hela Journalen om det bara kan hjälpa det minsta.
    Vad jag förstått så är jag ganska unik på SÖS iallafall och det är ju positivt.

    Nog skrivet, nu ska jag äta godis :-)

    Mvh
    Johan "Ratty"

    SvaraRadera
  37. Hej!
    Du känner inte mig. Jag hittade din blogg genom vimmelmamman. Vïll bara säga att jag läser och att jag tycker att du är fantastisk!

    Lotta i Heby

    SvaraRadera
  38. Hej

    Hamnade här på din blogg genom andra bloggar och jag förundras över din inre styrka och kämparglöd. Har läst igenom allt här och hämtar av din visdom.

    Härligt att det finns kloka medkännande läkare som förstår att hopp finns det alltid och att bot måste letas hela tiden.

    Många varma hälsningar ifrån Östersund

    Ingrid

    SvaraRadera
  39. Heja, heja Thomasine och heja, heja Ake ( nej, du ar inte en sjuk manniska utan du ar Thomasine!) Jag blir sa GLAD.
    Kramar. Fran Hajsan, langt bort men anda dar med dig tanker jag.

    SvaraRadera
  40. thomasine! mamma och jag gråter av lycka. du klarar det här!!
    vi saknar dig men du finns alltid med oss!
    kim o brita

    SvaraRadera
  41. Min mamma har pancreascancer som du med spridning till lever och lunga. Vill bara ingjuta lite hopp i dig apropå det där med att "det handlar inte om år" Så sa de till min mamma också vid ett av våra otaliga läkarbesök. Hennes tumörmarkörer var skyhöga och allt såg mycket mörkt ut. Nu har det gått två år och vi fick precis reda på att cancern inte har spridit sig ytterligare eller ökat i omfattning....Mamma får Gemzar + Xeloda eller Flox behandling emellanåt. Mamma är numera helt utan smärtstillande och fungerar bra hemma. Är trött under behandlingarna men lever däremmelan bra. Så kämpa på....Kramar från en nytillkommen läsare

    SvaraRadera
  42. Underbart att läsa vad som händer. Du har kraften o den är med dig från alla håll. Kärlek till dig

    SvaraRadera
  43. Men hej och hallå - vilken fantastisk blogg du har! En skör men stark röst. Fint. Å nu kan det bara gå framåt. Jag kommer att putta på! /M

    SvaraRadera
  44. Du är på väg igen. Så härligt med dina kraftatag. Inte ge sig. Du världens bästa Thompi. Glöm inte det!!!
    Och jag är så glad att så många hittat dig och din blogg. Du är aldrig ensam Thompi. Vi är så många som tycker sååå mycket om dig, som följer dig och hejar på dig.
    Jag är också så glad över Åke. När jag flyttade till stan, och började i eiraskolan, hette min lärare just Åke. Han var speciell. Vi älskade Åke. Han såg oss alla. Vi hade en myshörna i klassrummet, där kunde man lägga sig en stund om man vart trött under lektionen. Varje vecka gjorde vi en utflykt. Jag vet inte hur många gånger vi var på skansen. Åke älskade skansen. Eftersom jag var av den mer pratiga sorten, så fick jag och min kompis T flytta ut i korridoren med våra skolbänkar, när vi babblat lite för mycket på lektionerna. Det slutade alltid med det som Åke ville uppnå, att vi bönade och bad om att få flytta in i klassrummet igen. Vi tyckte ju det var dötråkigt att sitta ute i korridoren. Vi ville ju vara där Åke var. Han vågade tänka annorlunda och han tillät också oss att tänka annorlunda. Därför känns det extra härligt att din nye läkare heter just Åke. Massa kramar och pussar och vi ses väl i veckan?!!! Puss Karin

    SvaraRadera
  45. Så uppmuntrande med bland annat denna lilla berättelse helt berättad i en bisats av anonym här ovanför. Den om mamman med pancreascancer som lever ett gott liv mellan behandlingarna och fortsätter leva bara sådär. Tycker jag var en trivsam läsning. Det var väldigt vad din blogg blivit stor, Thomasine! Känns om om stockholm kommer att krylla av bebisar under 2011 vid namn Åke. :)
    Härligt med hoppet som inte bara knoppas, utan är i blomning. Det är vår i luften och sol i din blogg. Jag är full av tillförsikt.

    SvaraRadera