torsdag 18 mars 2010

Tråkigt

Jag har varit på ultraljud och röntgen. Bilderna ska granskas av olika experter och jämföras med utgångsläget i januari. Något definitivt besked om storleken på tumören och metastaser i levern finns inte än. På tisdag får jag alla detaljer. Men preliminärt så kan man säga att det i dag, efter två månaders behandling, bara har skett marginella förändringar - åt ena eller andra hållet.

Det var ett väldigt tråkigt besked förstås. Inte alls i linje med vad man kunde hoppas. Jag är verkligen inget mirakel. Såklart vill jag säga helvetes jävla skitcancer.

Men jag fick nyss en hälsning från pappas gode vän onkologen. Han sade att pappa måste ringa och trösta mig med att det allra viktigaste är att jag mår så pass bra som jag gör nu, och att jag har tagit mig upp ur det väldigt nedgångna tillstånd jag faktiskt befann mig i till för några veckor sedan. Tumörer kan ta tid på sig att reagera. Det tar jag till mig.

Nu vet ni också.

18 kommentarer:

  1. älskade älskade du, ett djävla skit är det, men det låter bra som onkologen säger och som vi känner - Att du mår så pass mycket bättre,det är ett gott tecken. Och du vet- du är ett mirakel. Det är alldeles din egen förtjänst att du mår så pass bra som du gör och bara det genererar i fler mirakel. Men du får vara ledsen... Du är ju bara människa

    SvaraRadera
  2. yepps. va nu ledsen en stund o förbanna skittumören. ut m skiten bara :)
    sen kommer du ihåg vilket miserabelt skick du va i för ett par månader sedan.
    o titta på dig nu.
    bara det är ett mirakel.
    små mirakel och stora mirakel. tumören har bara inte förstått än att dens tid är förbi.
    i morgon tar jag o skickar dig den där boken iaf som jag köpte tidigare. läs den om du vill. eller släng den.
    den är en blandning av bra saker och trams :)
    heja heja dig!
    kramar!!

    SvaraRadera
  3. Tenker på deg og sender mange gode tanker herfra! Håper tirsdagen gir deg bedre svar om at svulsten har krympet mye! Kusje van Siri

    SvaraRadera
  4. Nu vet vi. Tack för att du delar med dig också när det är tråkiga nyheter. Helvetes jävla skitcancer är vad det är!!! Sorg och ilska med all rätt! Låt oss bära dig en stund!
    Jag vill dock göra skillnad på dig och cancern (och det säger jag med sträng röst). Jo, för DU är ett mirakel. Kanske är det ett mirakel att tumören inte har vuxit jätte mycket, Att du har lyckats vända en nedåtgående spiral till en uppåtgående på så kort tid, Att du MÅR så mycket bättre. Att du tagit kommandot. Din kamp är ett mirakel! Din blogg och allt du delar med dig och orkar är ett mirakel! Att du går till smedsuddsbadet och squattar (heter det så) är ett mirakel! Att du njuter av vårsolen! Att du bär hem tunga matkassar! Att du hoppas! Ditt mod och ditt tåla mod är ett mirakel! Små och stora mirakel. Du är ett stort mirakel! Och en människa, med otur! Som berör! Jag säger det igen- du är värd bragdmedalj och OS guld! Kampen går vidare! Och vi är med dig! Kramar och omtankar. Jarinja

    SvaraRadera
  5. fan, fan, fan, jävlapisstumör.
    Igår på yogan, när kroppen inte riktigt orkade och jag kände att puh, nu går det inte mer. Ja, då sa Natalia "Its good, it has to bee worse, before it can get better".
    Alla skrattade, så klart. Men det kanske stämmer, vi tänker att det kanske måste det- alltså först bli dåligt, dåligt, dåligt - så att det sen ur det dåliga kan växa upp nåt nytt och starkare. Som maskroser som spränger sig ur asfalt. Så nu är det så här pissigt ett tag, för att du sen kan få blomma ut. Du kommer med våren Thomasine. Och då kommer du med stormsteg. Den vackraste av alla blommor. Jag saknar dig min fina vän.

    SvaraRadera
  6. Thomasine,
    du är ett mirakel - glöm aldrig det.

    Stor varm kram,
    Kristina

    SvaraRadera
  7. Det var en enorm besvikelse såklart. Jag är ju helt okunnig på området men ett ganska stort antal personer i min närhet har haft cancer
    och de slutsatser jag drar, utifrån hur det var för dom, är att det finns flera väldigt positiva saker här. För det första så är tillväxten stoppad,vilket tyder på att den inte är så aggressiv. Och det är ju så, har jag fått lära mig, att det kan ta tid innan tumörerna reagerar och att tillväxten
    redan nu verkar ha upphört är väldigt bra. Något som styrker det är att du mår så mycket bättre nu. Det går verkligen åt rätt håll.
    Hoppas du orkar känna det – om inte redan idag så kanske imorgon.

    Idag ”föds” det som kanske ska bli mitt barn. Donatorns ägg plockas och befruktas och läggs i näringslösning idag. Som du förstår är det här den stora glädjens och förhoppningens dag för mig. Jag hade så hoppats att det skulle vara detsamma för dig. Håll ut fina Thomasine!
    Du klarar det här. Ibland tar miraklen lite tid på sig och kommer i en annan skepnad än vad man tänkt sig, men det här ska bli miraklens år.
    Om Shanti/Stor kram A

    SvaraRadera
  8. Tråkigt.
    Men håll fast vid onkogens ord.
    Och din kraft som du delar med oss.
    Kanske är det som med vår yoga,man måste hålla på och harva och gneta och tycka att man inte kommer någonstans-tills det plötsligt händer nåt bra.
    Kramar
    Marika

    SvaraRadera
  9. Jo, Thomasine, du är ett mirakel! Och du verkar så mycket starkare nu än tidigare - det betyder något. Mycket! Gå och klipp dig!
    Agneta

    SvaraRadera
  10. tack hörrni för er uppmuntran o era kloka ord. jag tar mig upp igen i dag. cajine har redan muntrat upp mig lite med croissanter till frukost. det ligger mycket i det ni säger, att man måste jobba på, innan det plötsligt händer något. efter att ha läst er - o det A skriver här uppe - måste jag le stort. så fantastiskt. tack A för att jag - o vännerna som är här - fick ta del av det sällsamma. miraklernas tid är inte över!

    SvaraRadera
  11. Allt arbete du gör ger effekt. Som sagt - det syns inte alltid exakt den dag man vill. Men det märks i hur du mår! Underbart... Fortsätt bara med ditt fina sätt, fortsätt! Jag håller på dig. Varm kram Sara L

    SvaraRadera
  12. Jag fäster stor tilltro till att tumören faktiskt inte vuxit. Fortsätt att putsa du!
    En lång, varm kram i denna något disiga dag!
    ooooooooooooooooooom
    sturebyKia

    SvaraRadera
  13. Ja, det är fantastiskt att läsa här och att få ta del av så många fina kommentarer och underbara tankar. Idag läser jag och gråter av lycka för dig A. (Som är alldeles okänd för mig) Jag håller alla tummar för dig och är säker på ett mirakel.
    Tack A!

    SvaraRadera
  14. Hej Thomasine,
    Jag tänker på dig extra mycket idag. Det låter som en tung dag. Så tråkigt att tumören inte krympt ihop mer. Att den slutat växa ser jag i alla fall som ett ljus i mörkret.
    Kram!
    Ann

    SvaraRadera
  15. Jag håller alla tummar och tår jag har för dig, lyssna på onkologen och håll hoppet uppe.

    Varma vårkramar Cecilia

    SvaraRadera
  16. Tumören tar säkert tid på sig att försvinna! Jag tycker du är fantastisk och ett mirakel! Vi känner inte varandra och ändå blir jag så berörd när jag läser här och skickar alla tankar och styrka jag kan till dig. Kram!

    SvaraRadera
  17. Jag pratade med min kusin för några dagar sedan. Hon var på väg till Buffalo (7 t restid från där hon bor i NJ) för att göra sin, i hennes liv, uppåt 40e operation. Det är som så att hennes läkare skrapar bort den cancergelé som utvecklats ca varannan månad. Jag funderar ofta på hur mycket kan en kropp egentligena klara av. Den klarar mycket uppenbarligen. När personen har rätt inställning och målmedventenhet. Jag tror jag sagt det till dig förut men jag säger det igen: min kusin är min syster och min stora förebild. Sedan hon fick cancer har hon och alla vi hennes närmaste åkt berg och dalbana i känslorna. Den gången jag skulle åka och säga adjö var hemsk. Den glädje över att ett mirakel uppstod och hon hittade läkaren hon har i dag, i sista stund, är obeskrivlig. Jag hann inte mer än landa i NY så åkte vi till Buffalo för första gången och hon genomgick en komplicerad operation som har gjorde att hon lever nu - snart 5 år senare. Hon säger ofta att hon lever och har cancer och är inte en person som har cancer och lever. Skillnaden i det är att hon ser det som något övergående. Hon tänker på vad hon ska göra när hon blir frisk.

    Jag kände bara att jag ville skriva lite om henne till dig i dag. Jag tror på det där du sa om nätverk. Jag tror på att människor som går igenom liknande saker ska prata med varandra. Inte älta och grotta ner sig i någon slags hopplöshet utan tvärtom hämta energi från varandras erfarenheter. Alla har sitt sätt att gå igenom saker i livet. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att gå igenom det du gör till 100% men jag kan lyssna och bilda mig en uppfattning. Jag kan ge av de erfarenheter jag har - i det här fallet att vara medsjuk som jag brukar kalla det. Det är fördjävligt att vara det - medsjuk. Jag är så maktlös tycker jag. Tills jag kommer på det: Jag gör skillnad. Jag är en av dem som gör att min kusin/syster vill finnas kvar och jag har gjort en massa för att hjälpa henne. Genom att finnas till och stötta och skratta och gråta och vara nära och ge energi.

    Du har ett starkt nätverk omkring dig! Jag är en av dem och det är jag stolt över.

    SvaraRadera