fredag 19 februari 2010

Fredagskänsla mitt i allt

Jag är nöjd med veckans arbete och uppskattar till och med att det är fredag kväll. Sista åren har mitt hem varit präglat av mitt arbete. Jag har haft kontoret hemma, jag har haft min "hemma-shala" här och tömt vardagsrummet helt och hållet i perioder för yogan. De andra rummen har fått för mycket saker i sig. Det har känts lite påträngande, jag tycker inte om saker egentligen. På det sättet var det samtidigt lite härligt med ett tomt vardagsrum när det var yoga här. Efter det har jag också haft behandlingar hemma. Men i dag ställde Lisen och jag i ordning allt så att det bara är mitt hem igen. Cassandras rum är finare nu också - hon har varit tålig med mina olika projekt. Jag har också fått en fin förvaringsmöbel, som gjorde att jag kunde gömma undan fula saker som kräver energi, som skrivaren och fula papper. I flera år har jag känt hur den där fula skrivaren har stulit kraft. Lisen och jag har flyttat om överallt och städat och nu ikväll har jag gått omkring och njutit av hur rent och mysigt det känns här hemma igen. Ni vet hur det kan vara, när man har oreda i själen är det skönt att städa. Man rensar där inne på en gång och blir lugn efteråt. Jag rensade bort lite av tumören på en gång.

Sista dagarna har jag yogat, hunnit meditera lite, lagat mat själv, ätit massor, städat, pratat i telefon med några vänner, varit ute i parken och varit i affären. Jag har till och med skrivit texterna till en hemsida. Jag har varit i mitt liv. Inte bara sjuk. Mitt stora problem har varit att hinna till - och orka med - det som är livsviktigt nu, nämligen att faktiskt yoga och meditera. Ibland hinner jag inte riktigt dit innan kraften är slut. Men sent i dag hann jag. Och nu är det fredag kväll och skönt och jag kan längta efter fler fredagar när jag är frisk och när det också ska få finnas plats för kärlek i mitt liv igen. Fredagar med sin kärlek är nog det bästa man kan ha. Det är något bra att längta till.

4 kommentarer:

  1. Välkommen. Tillbaka en bit i ditt liv. Jag är så glad att läsa dina rader i dag/kväll. Jag har som sagt varit borta en vecka och åkt skidor i Dolomiterna. Det är så man nästan börjar gråta av ödmjukhet till allt det vackra när man står där på toppen av berget och ska ge sig ut i backen och solen skiner och det är tyst...och vitt... Jag hoppas få träffa dig snart. Kram

    SvaraRadera
  2. HEJ KOMPIS!
    Astrid tycker att det är bra att du städar ;)
    puss/ Erika

    SvaraRadera
  3. Hej kära Thomasine! Vet ej om min förra kommentar kom med, men skriver igen att; jag var på Thorax, när din pappa var där och har också funnits på Danderyd med Din mamma, men mest av allt är jag Gudmor till Hajzan (Victor), som jag vet kommer och hälsar på Dig på onsdag.Läser Din blogg lite då och då och imponeras av allt du skriver och vad Dina vänner och anonyma skriver. Vilken fin värld vi lever i. Vill heja på Dig av allt jag bara kan, kram Camilla

    SvaraRadera