Att få vara in tune

I går tänkte plötsligt jag på min gamla kompis från skolan, som kallades La. Vi var bästisar under en tid. I femman hade vi ofta samma kläder på oss i skolan. Det var inte alls meningen, och blev lite pinsamt tyckte vi och protesterade mot att vi planerat det. Men det var lätt hänt eftersom vi köpte kläder ihop - likadana kläder.

Kanske kom jag att tänka på La för att flera gamla klasskamrater har hört av sig sedan jag blev sjuk. Det är något speciellt med dem man har gått i samma klass som hela uppväxten. Tänk, där satt vi, dag ut och dag in, år efter år, i samma rum. Det är klart att man lär känna varandra och att det finns kvar även om man sedan inte ses på tjugofem år. Det har gjort mig glad att få kontakt och tänka på tiden som barn. Det är roligt att minnas var och en och det är roligt att höra hur de andra minns mig. Några av dem som gick i min klass från ettan, Erika och Mia, är fortfarande mina nära vänner. Det är ganska fantastiskt.

På kvällen igår fick jag ett mail av La, som precis hade hört att jag var sjuk. Det gjorde mig glad och det gjorde mig dessutom stark. För då kände jag att jag är på rätt spår. När man har de där synkroniserade upplevelserna när saker stämmer, som när man plötsligt tänker på någon och sedan träffar den, känner på sig vem som ska ringa, plötsligt känner ett starkt behov av att ta reda på något och strax får frågan om just det - ja ni vet vad jag menar, då är allt som det ska vara. Jag brukar kalla det för att jag är in tune with universe. Intuitionen fungerar som den ska. Det gör mig lycklig att det finns mitt i allt detta.

Vändningen, som kom igår, har fortsatt i dag. Jag har flödande andats mig igenom mina solhälsningar - min yoga. Andningen är så helande så att jag måste le under tiden, fast det lilla som är kvar av mina muskler skriker av sträckningen. Med andningen öppnas kroppens energikanaler, säger man i yogan, och så för man ut livskraft, som kallas prana, i alla de 72 000 kanaler vi sägs ha. Det kändes verkligen som om jag fyllde på med prana i dag och som om kroppen bara sög åt sig. Men prana är en färskvara, man måste fylla på ofta, helst varje dag.

Jag har haft Lisen, Cajine och mamma här på en gång och medan Lisen och Cajine städade mitt hem gick mamma och jag ut i parken. Jag hörde fåglarna kvittra och jag såg rimfrosten på träden och drog in luften i lungorna. Dessutom har det kommit mer blommor och paket från Mysore. Det har varit som en födelsedag.

Nu sitter jag i min soffa, i ett rent hem och tittar på vackra blommor och ljus som brinner. Jag ska snart dricka lite hett barkte. Tumörer är känsliga för värme. Pappa har sagt åt mig att dricka mycket hett te. Jag har också hunnit läsa en bok som heter "Kan rätt kost bota cancer". Författaren Josef Östlund, som har drivit ett hälsohem i Skåne där många lär ha blivit friska, menar att cancer är en bristsjukdom, att det som saknas är det som ibland kallas vitamin B17 (eller laetrile) och att det kan botas med vegetarisk kost och levande föda. Teorin kommer ursprungligen från en John Beard, som levde i början av 1900-talet, och vidareutvecklades av amerikanen Ernst Krebs, som redan på femtiotalet menade att cancerns gåta är löst. Han är förstås kontroversiell.

Jag ligger bra till med min vegetariska kost om man ska tro den här boken. Allra viktigast är att äta mer mungbönor. I själva verket har jag groddat och ätit mungbönor varje dag i flera år och det talar kanske emot teorin, för här är jag ändå med cancer. Men jag tycker ändå att det sas mycket värdefullt. Boken var lite som en förkunnelse och lite rolig. En hel del av det som sägs är sådant som är välkänt i dag för dem som är lite intresserade av alternativ kost och läkning, men författaren var säkert före sin tid med en hel del. I dag är han kanske död, han var 80 år när boken kom 1998. Jag fastnade för honom. Dessutom hade han samma syn på cellgifter som jag. Jag har svårt att välkomna något som är så skadligt för resten av kroppen som mitt botemedel. Men jag gör som jag har sagt, jag ska stå ut med en omgång till i alla fall. I morgon sätter jag också igång groddningen av mungbönor här hemma igen, för jag har låtit bli sedan jag kom hem från sjukhuset. Jag ska pröva Josefs modell och säger stort tack till Kerstin, som lånade mig boken!

Yoga, energipåfyllning, reiki healing, höjande av immunförsvaret med vegetarisk kost, barkte, hett te, gurkmeja, mungbönor. Det är min bot. Jag tror på den. Jag är in tune och ni har hjälpt mig dit med all uppmuntran. Tack för hjälpen ni fina följeslagare.