Som en svängd banan, men ändå. Här var jag på permission hemma hos mamma o pappa på juldagen. Ni kan se id-bandet på handleden. Frisk är jag inte men jag står på händer. Det ska jag snart göra igen. Det är bland det roligaste jag vet. Som indiern Happy Ganesha säger "you look so serious, princess, but you are actually quite naive and just want to laugh." Don't we all!Nu sa jag packa ihop mina saker. Jag åkte in på kvällen den 20 december och i dag är det den 13 januari. Nu börjar ett nytt kapitel. Jag flyttar hem igen.
Härligt att du kommer hem igen! Tack igen för din fina blogg. Du är så modig och stark! Kramar
SvaraRaderaVÄLKOMMEN HEM MIN FINA VÄN!/ Erika
SvaraRaderaImorgon ska jag yoga och skicka all energi jag alstrar till dig! Kram
SvaraRaderaNya kapitel är härligt!
SvaraRaderaKram
Marika
Så skönt att du får komma hem.Många tankar till dig du fina. Anna
SvaraRaderaHej Thomasine!
SvaraRaderaJag läste om ditt tillfälliga öde av en slump (på Malin Berghagens blogg), och har som allmän smygläsare av bloggar egentligen aldrig kommenterat det jag läst förrän idag.
Det är bra att du skla tänka dig frisk, parallellt med vad läkarna gör för dig! Jag tror att du kan göra väldigt mycket själv också. Sen vill jag verkligen, verkligen tipsa om reconnective healing, som verkar vara en healingform med långt starkare/högre vibration än tidigare healingformer. Googla och läs på lite, och låt - då du blivit övertygad om värdet i att göra ett försök - Mona Norin, Ylva Östlund eller någon annan utövare skicka denna fantastiska frekvens till dig! Det kommer att göra stor skillnad för dig.
Och hälsa underbara Cassandra, som faktiskt känner mig.:) Hon och hennes enorma energi kommer säkert också att hjälpa dig.
Stor, varm kram från Pia (f.d. kontakt på ALB)
Å vad glad jag är för din skull. Hemma läker, hemma stärker. Och som hon skriver min yogafröken! Rakt, men ändå poetiskt. Öppet, men med integritet. Du berör så mycket och jag känner sådan tilltro till din egen läkande kraft. Stor kram // brita
SvaraRaderaHeja, Thomasine! Fin bild...
SvaraRaderaAgneta
Och jag gjorde drop-back alldeles själv i förrgår till din ära!
SvaraRaderaWay to go Thomasine!/ Janne Blomgren
SvaraRaderaVilken fin blogg du skriver, Thomasine! Jag har börjat läsa först nu. Jag pratade med Patrik G om dig i dag, och han påminde mig om bloggen. Du kan verkligen formulera dig. Jag hoppas att skrivandet kan ge dig styrka, och jag ser att du tänker klokt och sunt, vilket ger hopp! Jag hoppas och tror att hemvården kan ge dig lite extra kraft också. Kram!
SvaraRadera/anbo
Ahh, vad glad jag blir!
SvaraRaderaHemma ar ju absolut bast, valkommen hem!
Kramar. Hajsan.
Ser fantastiskt ut!
SvaraRaderaJa handstående är verkligen kul. Jag var på en anusara workshop i höstas, det var mycket handstående då. När du ska ha kurs med oss ( kom precis på att det måste du ha) Då kan vi väl träna på det. I somras tränade jag mot Rudolfs grävmaskin i Indien stod jag vid strandkanten ( Rudolf höl ut armen som stöd)
Skönt att du fått komma hem. Ps. tack för mailet via sophie.
Kram
Så bra att du är hemma igen, hoppas det känns bra så småningom, kanske lite konstigt först? Kom ihåg - Du helar dig själv. Attack på bred front, Misosoppa varje dag, Sea Greens (brunalger istället för spirulina) Jag har beställt. Broccoli, kål, syrad kål, gyllene mjölk,( ikväll glöm inte)
SvaraRaderaGifter också och efter det, när allt är borta, kympt och opererarat så blir det nog bra med www.soukya,com
All kärlek och tröst och lite ljus som kan behövas skickar jag om en liten liten stund innan vi går ut och firar Toms födelsedag. Puss
Harligt det gillar jag att se !!!
SvaraRaderahärligt att du är hemma nu. och härligt att se dig uppochned, ibland är det bra att se världen från lite olika vinklar.
SvaraRaderaHeja dig!!! puss
Hej Thomasine,
SvaraRaderaDet är Jessica (Karins vän), Jag har läst din blogg sedan du la ut den på FB. Sedan dess har det inte gått en dag utan att du har funnits i mina tankar om en bara för en liten liten stund. Jag blir så rörd när jag läser om det som du lever.
Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga än mindre skriva. Man tänker och tänker, man känner och känner, men förblir tyst. Nu skärper jag mig och säger oj, wow och tar ett djupt andetag...med all den kraft du bär på kan det inte bli annat än att du har yogakurser på Gotland i sommar och hänger i Indien nästa vinter.
Mina varmaste tankar går till dig denna vackra vinterkväll./ Kramar Jessica
Vilken härlig bild att hämta styrka ifrån!
SvaraRaderaUnderbart att se Thomasine
energi och styrkekramar från Camilla Mattsson
Nya kapitel gillar vi...Keep on bonita, Love & Light!
SvaraRaderaHej Thomasine,
SvaraRaderaDet var ett tag sedan! Vilken vacker stämning och känsla du byggt upp på din sida som jag hittade.
Mimi berättade om din blogg så jag gick in här och läste och känner starkt av dina ord och vill skicka alla mina varma hoppfulla och ljusa tankar till Dig med en stor kram.
En överväldigande upplevelse som jag förstår öppnar dörrar til många inre rum och känslor som du beskriver. Starkt att uttrycka som du gör. Mod i att våga möta känslan, avgrunderna, stå i hopp (och på händer) och exponera ditt inre.
Vad skönt att du kan vara hemma. Min erfarenhet av ASIH (då min far var sjuk) är att de är oerhört skickliga och har en fin och inkännande närvaro. Så oerhört bra att det finns att tillgå i sådana här lägen, hemma är alltid hemma.
Innerliga hälsningar
Katarina Di Leva
Ja du, upp på händerna! Tänker på dig varje morgon i kapotasana - snart slår du mig igen! :-)
SvaraRaderaMassor av kramar,
Regina