fredag 15 januari 2010

Kapotasana


Här är den. Kapotasana (pigeon pose), som jag ska göra igen.

26 kommentarer:

  1. Hej

    Du kommer att göra den igen!

    Varm kram från
    Camilla på Krägga

    SvaraRadera
  2. Wow Thomasine!!!
    Vad fint o lugnt du jobbar i den,vackert!
    Kram Marika

    SvaraRadera
  3. Kan bara instämma med Karlaby...totalt imponerad, fantastiskt!
    Kram Caroline

    SvaraRadera
  4. o då vill jag se den live :))

    SvaraRadera
  5. Å så coolt. Å vad fint att se ditt leende på slutet, jag ler tillbaka till dig där hemma! Idag gjorde jag några bryggor med Brittas hjälp och tänkte särskilt på dig. Tack vare din tillit till mig vågade jag testa att göra bryggor med armprotesen, tack, tack för det.

    Sov gott i natt! Kram Fanny

    SvaraRadera
  6. Jag är mållös.

    Det händer fortfarande ganska sällan.

    S

    SvaraRadera
  7. fanatastiskt!!!!!

    SvaraRadera
  8. Du är så cool!/ puss Erika

    SvaraRadera
  9. Wow, Thomasine! Helt fantastiskt!
    Agneta

    SvaraRadera
  10. Det är en underbar målbild! Och wow säger jag. Undrar om jag någonsin... Kram Maud

    SvaraRadera
  11. Helt otroligt! Vilken styrka

    SvaraRadera
  12. Åååh Thomasine! Vår alldeles egna krigarprinsessa, du ger oss mod! /S

    SvaraRadera
  13. väldigt fint!
    karin a

    SvaraRadera
  14. Vilken styrka och vilket avslutningsleende!
    Vackert!
    Bamsekram/ Kristina

    SvaraRadera
  15. Saknar dig, vill se dig göra kapota live igen!

    SvaraRadera
  16. Jag tänker på dig i varje kapotasana dessa dagar, och så blir de mjukare!
    Du har varit nere förut och reste dig upp, och helt klart gör du det igen! Det vet du väl!!!

    SvaraRadera
  17. Haha, måste berätta en sak! Erik (pojkvännen) förstår ju inte alls mitt prat om kapotasana, så igår kväll kom jag på den suveräna idén att visa filmsnutten för honom - "så här är det vi gör, och vi strävar efter att nå fram till hälen". Han tittade och sa efter ett tag på sitt torra sätt "krånglar hon inte till det lite väl för sig själv?", och när du reser dig ur kapotan "va? nu när hon lyckats ta sig in i den där spindelpositionen så går hon UR den igen?". Kanske behöver man höra honom för att roas, men jag skrattade gott åt en icke-yogis reaktion på det som är på riktigt för mig!

    SvaraRadera
  18. du gör den så stillsmt och innerligt så man får tårar i ögonen. en inspiration för mig.

    SvaraRadera
  19. har ju tyvärr själv aldrig hållt på med yoga mest för att jag är lika vig som ett kylskåp. alltid förundrats över dessa viga kroppar som så lugnt och metodiskt och meditativt rör sig så vackert och ibland i skrämmande och underliga positioner. med det sagt ... om inte den där övningen klämde till å krympte den där rackarns tumören så vet inte jag! hejja dig thomasine!! å ditt leende på slutet var ju så härligt att se :) stor kram

    SvaraRadera
  20. glömde skriva att inlägget ovan var från mig... / kram från hanna och hälsningar även från robin

    SvaraRadera