Tack alla ni som har läst och fortfarande besöker hennes blogg och skickar hälsningar på olika sätt.
Sophie, Cajine och Lisen
Stanna hos mig
7 månader sedan
fredag 15 oktober 2010
Oktober
Nu har det gått en månad sedan vi tog avsked av Thomasine i Djursholms kapell. Vi är oerhört tacksamma för allt stöd och all medkänsla som strömmade emot oss. Kapellet fylldes av kärlek och värme och alla vi som var där kände hennes närvaro. Det är fortfarande obegripligt att Thomasine är borta och vi saknar henne oupphörligen. Vi försöker inrikta oss på att att minnas henne med kärlek och glädje. Thomasine är i våra hjärtan varje dag och för evigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är den 15 oktober idag och jag tittar på Idol. Det var likosm du och jag Thomasine som tittade på det varje fredag i flera år. Vi ringde varandara flera gånger varje fredag och talade om de som sjöng. Du hade yogaledigt på fredagen och tog ett glas vin och kunde sova på lördagen. Jag var fredagsledig som vanligt. Vi tyckte mycket om de där som så ut som halvskitiga rockstjärnor, Markus, Johan Palm, (lite ung kanske ha, ha) Det smöriga gillade vi sällan.
SvaraRaderaFörra året hade även fredagsfinalerna ett annat inslag, din värk i magen. Helvete, jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för att jag inte hämtade dig och körde in dig till akuten.
Tårarna rinner och jag tittar på Olle och det är inte samma sak, jag kan inte ringa till dig...
Sophie
Jag kikar in. Ser att ni uppdaterat sedan begravningen. Det gör mig gott.
SvaraRaderaKram Lotta Gray
Och jag som aldrig lärde känna Thomasine. Men hon berörde mig så med sina ord, med sitt sätt att skriva, med sitt sätt att se på saker och ting. Jag blev så ledsen när jag läste att hon inte längre är med oss, på det sätt hon var tidigare. Men samtidigt lättad över att hon inte längre har ont. Jag tänker ofta på dig Thomasine...
SvaraRaderaTänker på er och Thomasine. Tack för att ni uppdaterat.
SvaraRaderaFörebrå er inte! Vem hade kunna tro att det skulle vara så illa med Thomasine, det gör man inte när livet rullar på så där härligt fort och bra som det kan göra när man får vara frisk.
Var rädda om er. Visst är det väl så att om man inte är ledsen när man förlorat någon så har man nog inte älskat heller och det hade vatit ännu värre.
Störst av allt är kärleken.
Kramar från Maria B
Som en av fyra systrar kan jag förstå den enorma förlust och outhärdliga saknad det måste innebära att förlora en del av det som är ens identitet.
SvaraRaderaSå fint att ni fortsätter att hålla Thomasines blogg levande! Den verkar ha givit så många, så mycket.
/Lovisa
Varje morgon när jag åker mot Kungsholmen tänker jag på min väg till morgonyoga med Thomasine.
SvaraRaderaVarje gång jag läser mitt mantra läser jag det till Thomasine.
Varje gång jag rundar hörnet St Eriksgatan/Flemminggatan undrar jag om vi ska mötas.
Tänker på henne många gånger varje dag. Förstår att ni i familjen och närmsta vännerna tänker på henne hela tiden varje dag. Det tänker jag också på. Sorgligt alltihop!
Jag kommer se till att sommarshalan i Burgsvik öppnar nästa år igen. Där var den gladaste och finaste Thomasine för mig. Förhoppningsvis i samma lokal. Systrarna ska hjälpa mig smycka den och inviga den. Jag har redan frågat några av er yogalärare om ni vill komma och hålla kurs, jag kommer fråga fler. Eller så hör ni av er till mig. Hoppas vi blir många som kan hedra hennes minne där, många somrar framöver.
Kram från en medsyster med en cancersjuk flicka..Ni skriver så fint och vi har mycket att lära....
SvaraRaderasophie. du hade aldrig kunnat hämta trasan o skjutsat in henne t akuten om hon inte ville.
SvaraRaderafan oxå! vad d är tomt.
Fina systrar, så fint att se att ni uppdaterar. Tänker på er, och på Thomasine. det är oktober,snart november. Tiden går så fort, men minnet är med en hela tiden. Jag ska åka till Goa snart. Jag var där två veckor med Thompi, för några år sedan och vi hade så roligt. Hon var så bra att resa med, så lätt att resa med. Er fina fina syster. Jag ska äta en tonfisk med wasabipotatismos, och till efterrätt ska jag ta en babychoclatecake. på favoritresturangen la plage i norra goa. Vi åt alltid samma rätt. Thompi hade med någon tablett, eftersom hon satt man kunde få anfall av tonfisken. ;) Eller som när jag hade ett sår, och hon tog på sina doktorshandskar och tvättade såret. Jag kommer att sakna att ha med min privata läkare. Stor kram karin
SvaraRaderajag saknar dig ängel
SvaraRaderaTack själva! Jag är glad över att i skriver på bloggen. Är så sorgligt att det är tomt här.
SvaraRaderaSå otroligt fint ni skapat begravningen.
Tack från
Ann Eberstein
Hej Thomasine
SvaraRaderaHar haft dig i mina tankar i stort sett varje dag sen den dag jag fick reda på ditt besked.
Har varit svårt att veta hur man stödjer en person/vän på bästa sätt när något sådant inträffar.
I mina morgonböner så skicka jag dig en positiv tanke/energi i hopp att jag en dag skulle få höra att du besegra det och var tillbaks. Sista perioden så kom du upp som en ängel i mina tankar. Nu först vågade jag se på din blog att du är en ängel.
Du kommer finnas i mitt minne som en fin, vacker och ödmjuk person. Kommer alltid komma ihåg vår första träff i shalan. Du var först på plats och hade din plats precis vid dörren. Jag skrämde dig då jag klev in och sa att jag ville prova vara med på morgonen. Det har vi lett åt tillsammans i efterhand. Även om du yogade runt den sista tiden så kommer jag alltid se dig yoga på shalan på din plats vid entrén till studion.
Du förblir levande och fri.
Kramar till dig bästa Thomasine
Usama
Hej alla!
SvaraRaderaGår in dagligen på bloggen, idag läste jag om hela från böjan. Så bra skrivet!
Träffade aldrig Thomasine men har lärt känna henne genom Erikas berättelser långt innan hon blev sjuk. Erika sa alltid att vi skulle gilla varandra, vi hade bla yogan och kärleken till Indien gemensamt. Jag är så ledsen att det aldrig blev av att vi sågs, för genom hennes texter förstår jag också att vi skulle gilla varandra, att hon var en mycket speciell person.
kram till er systrar, flickorna och familj som har en tung höst och första jul utan Thomasine.
Vi är många som tänker på er!
Det finns en bok som jag länge har velat läsa men först i går lånade jag den så äntligen på biblioteket. Jag tog med mig den till ett stilla o tyst väntrum, eftersom jag visste att jag var i god tid till mitt möte, satte mig ner och började vända blad för att först titta på alla vackra bilder. Plötsligt känner jag igen någon, en kvinna i ljusblå kläder och blont hår som ser ut att meditera. Jag tittar noggrant, nära... är det inte...?
SvaraRaderaSå vänder jag blad och där, på en hel sida, det otroligt vackra, svart/vita fotot på Thomasine som även finns på hennes hemsida.
Åh, det högg till i magen och jag blev rörd och ledsen men också glad över att finna hennes bild och därmed bli aktivt påmind om allt det visa och fina hon uttryckte i bloggen.
Jag satt i en känslosam situation och behövde kraft och mod och helt plötsligt blir jag påmind om allt det vackra som hon lärde mig och den positiva och kärleksfulla livssyn som hennes texter genomsyrades av. Det var faktiskt ett magiskt ögonblick en kylig torsdagsförmiddag i november.
Jag har redan sagt det och jag säger det igen. Du lärde mig mycket, Thomasine. Du finns med i mitt hjärta trots att vi aldrig kände varandra. Livet är så mycket större än vi kan ana. Och arbetar mer finurligt och fantastiskt än vi många gånger tror.
V
PS. Boken heter "Yasuragi på svenska". DS
Nu tittar jag in igen. Bläddrar i dina gamla inlägg. Hoppas du har det bra t
SvaraRaderaKram Lotta
Jag går in här titt som tätt, vet inte vad jag väntar mig. Önskar så att få läsa några rader av Thomasine. Läser tidigare skrivna rader och berörs på nytt. Tänker på alla er systrar med värme!
SvaraRaderaJarinja
Saknar dig så mycket ibland./S
SvaraRaderaTänker på dig Thomasine och saknar dig så!
SvaraRaderakramar,
Anna Å
Jag kände inte Thomasine, känner inte er, hennes systrar. Jag brukade läsa hennes blogg, hejade tyst på henne, höll tummarna för henne i tanken, tänkte att hon var så stark och fin och framför allt klok.
SvaraRaderaDet var därför jag återkom till hennes blogg om och om igen. Hon skrev så vackert och intelligent och andligt.
Jag tror att jag är ganska annorlunda som person jämfört med Thomasine. Jag är inte speciellt "andlig", dras inte till meditation, yoga etc. Men ändå - jag tycker så mycket om att läsa hennes ord - hon berör mig.
Jag önskar er frid och hoppas att ni har så många ljusa minnen av henne att de ofta kan överskugga de svåra.
Hej igen thomasine
SvaraRaderaNu är det februari och jag ska snart få
Mitt besked. Är du med mig då, där i väntrummet?
Kram Lotta gray
Går in här ibland, vet inte varför egentligen... Som om jag hoppas på ett under..? Jag kände inte Thomasine, träffade henne aldrig men läste varje inlägg i hennes blogg. Gladdes med henne när det var bra dagar och blev orolig när hon inte skrev på några dar... Så varm, så klok. Berörde med sitt underbara sätt att skriva... Åh, va Du är saknad! Marie
SvaraRaderaEn extra tanke till dig idag, Thomasine!
SvaraRaderaJag läser och begrundar fortfarande texterna du skrev och de ger mig styrka och mod.
V
många tankar under gårdagen, kändes fint att återvända hit idag.
SvaraRaderaI våra hjärtan är vi alltid tillsammans!/S
SvaraRaderaHej Thomasine
SvaraRaderaHoppas du har det fint där du är. Tänker på dig då och då.
Nu närmar sig sommaren och jag kommer ihåg hur jag för 2 år sedan hoppades på att ett mirakel skulle hända, att du skulle få vara kvar ibland oss.
SvaraRaderaDet blev inte så, du är saknad
Idag tänker jag extra mycket på dig Thomasine! Jag ska på ett möte på avd 4 på Stockholms sjukhem i morgon. Du är i mina tankar och jag hämtar kraft och mod från dig och din kamp.
SvaraRaderaJarinja
Vi väljer våra vittnen.
SvaraRaderaSkillnaden mellan död och liv är hårfin och liksom slumpartad. En del blir kvar här länge, andra försvinner någon annan stans - i vårt tycke alltför tidigt.
Jag kände inte Thomasine, men jag har träffat henne tillsammans med hennes äldre syster. När jag tänker på Thomasine ser jag hennes ansikte som lutar sig framåt för att verkligen ta in den hon talar med, och så leendet, det vida vänliga leendet.
Jag yogar, dvs jag gör min practice. Min kropp är inte atletisk, jag har problem med så gott som varje asana, men det är min practice och det är min flyktiga själ som tar plats i min kropp. Thomasine var aldrig min yogalärare, ändå är hon då och då mitt vittne. Hon är där när jag gör min practice, och hon ler uppmuntrande. Hej Thomasine, tänker jag då, och fortsätter att sträcka armarna mot himlen och böja knäna mot jorden. Där är vi alla lika.
anna