tisdag 2 mars 2010

Eat more chapatis

Natalia har kommit hem från Mysore och jag har fått en "Eat more chapatis"-tröja. Så säger Sharath, vår lärare därborta, när man är svag och till exempel inte lyckas komma upp till stående igen från sin brygga. Han sade det till mig. I dag är det Sharath som är ashtangayogans förste lärare. Han har vuxit upp med sin morfar, Pattabhi Jois, ashtangayogans grundare som gick bort i våras. Trots att han är borta kallas han fortfarande Guruji av sina elever världen över (som är ett kärleksfullt namn på en guru - en lärare som leder sin elev från ljuset till mörkret). Jag fick en rar hälsning från Sharath också. Han skrev att jag skulle believe in god and god will help us and give strength to go through the difficult times. Det gjorde mig väldigt glad.

Allt gör mig glad dessa dagar. Som att få träffa Natalia och Lotta i dag och njuta av kaffe och bulle, kraften i min kropp de sista dagarna, att få prata med min Cassandra i telefon. En liten bok med bilder på älskade syskonbarn i posten från Saga med "vi älskar dig"-utrop, blommor i mitt hem, kärlek och uppmuntran och kraft som kommer till mig på en massa sätt. I natt såg jag för mig hur allt som jag har fått av er under den här tiden successivt och tillsammans har blivit till en vacker, silvergrå brygga som jag går på, jag slänger lite med benen, stampar lite och det låter dovt. Jag känner mig upplyft och härlig, solen lyser och ofta är jag inte ens rädd att falla ner i det kalla vattnet. Jag var vaken mesta delen av natten och jag undrade också "kan det vara såhär bra?" Det kommer att hända mycket mer på vägen. Redan i morgon kanske jag slår i botten igen. Men jag vill säga att jag skulle inte vara där jag är nu utan det stöd jag har fått. Det är en enorm skillnad på mig i dag och för några veckor sedan.

Och jag lyssnar på er. Jag lovar härmed att försöka ta emot cellgiftet med lite tro i morgon. Jag vill ju att det ska funka så planen är nu som följer: behandling i morgon och nästa onsdag, därefter en fri vecka när alla insatser samverkar och kroppen får återhämta sig. Veckan avslutas med röntgen och ultraljud och resultatet kommer veckan därpå. Bilderna ska då visa att tumören har krympt. Den vet att den inte behövs längre. Både den och jag har gjort det vi ska.

Så vi ses snart, jag ska bara göra en grej...Eat more chapatis, förutom allt annat från igår. Och ett annat tips. Om du vill hålla dig fin och ha lite liv och färg i ansiktet ska du massera dig i ansiktet, grimasera lite och slå med fingrarna i ansikte och på hals och huvud. Du behöver inte vara särskilt försiktig. Slå in lite liv. Det ökar blodcirkulationen och gör dig vacker och glad. Vi har massa muskler i ansiktet som behöver få röra på sig precis som alla andra muskler. Liv är vackert.

9 kommentarer:

  1. Tårögd blev jag idag, mest för att du förmedlar så mycket styrka och klokhet. Jag tar till mig. Stor stor kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset. Jag känner mig rätt vinterglåmig. Ja, jag har sagt det innan: Du lär mig så mycket.
    Jag har tänkt på det där med ensamhet...ja, jag är inte så snabb... Jag tror att det krävs otroligt mycket öppenhet, närhet och kärlek mellan två personer för att känna att man inte är ensam när man är sjuk, även om man är två. Jag tror att det är väldigt få förunnat att känna och uppleva den närheten, även om de levt med varandra väldigt länge. Det handlar ju egentligen bara om en själv - ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Tvåsamhet och ändå ensam är ju inget att ha. Men att få ge kärlek, samhörighet, öppenhet och närhet och därmed få tillbaka - det är ju något att önska. Och du ger så mycket till oss läsare, så kärleken flödar... Och snart dyker han upp, han som klarar både upp- och nedgångar.
    Skickar all min livsstyrka som du kan använda under behandlingarna.

    SvaraRadera
  3. Underbara Thomasine, du glömde påminna om att vi kvinnor skall göra grimaserna som män gör när de rakar sig. De där när de skjuter fram och upp hakan och huden och muskulaturen under spänns. Så vi slipper hängiga hakor i förväg! (vilket inte män får i samma utsträckning) Cajine har berättat om er teori och gymnastik!
    Lycka till imorgon. Spänn inte emot, öppna varenda ven så hamnar all gift på rätt ställe.
    Mycket värme denna vackra vinterdag, Lotta
    p.s tack för ditt matinlägg häromdagen, det fick mig att städa både skafferi och kylskåp...alltid en början. d.s

    SvaraRadera
  4. Ler i hela kroppen när jag läser din blogg idag! Att glädjen och hoppet kan få ta över och spridas kring dig lite. Och om du nu skulle vakna i morgon på "botten" så har du ju tankat positivitet att komma upp igen. Å vad bra du beskrev bryggan du går på...jag såg dig längst ut på den, göra en solhälsning:)
    Ett roligt sätt att träna ansiktet tycker jag är indisk skrattyoga, det brukar sluta med att hela kroppen bara gurglar i skratt. Man blir lugn, stark och mer redo att möta dagen.
    ooooooooooooooooooommmm
    Kram och glittrig vårsol från
    stureby-Kia
    (så kan jag sluta kalla mig Erikas kompis i din blogg:)

    SvaraRadera
  5. Vad härligt det låter!! Jag skickar mer energi, lite mer silvergrått till bryggan, så du kan fortsätta din resa framåt, fortsätta vara stark i din uppgift.

    Namaste

    Helén - vås

    SvaraRadera
  6. hoppas du lyckades m din förutsättning idag att ta emot medicineringen till fullo. men. du lovade ju så d gick säkert bra.
    din nya fina plyschoverall hjälpte säkert till oxå :))
    kramar!

    SvaraRadera
  7. Fina Thomasine. Jag har haft dig i mina tankar under dagen, gick till Ica efter jobbet och ruinerade mig på ekologiska gryner i vackra påsar och välgörande exotiska grönsaker! Yogan känns bra, även om jag saknar din röst, dina händer, ditt väsen. Din fina bild hos Natalia påminner oss om dig. Min stora lilla Kim hälsar till dig från Bali. Vi följer dig, kramar dig, håller på dig, tror på dig.
    Kramkram // brita

    SvaraRadera
  8. God morgon vännen,
    Hoppas att det är just det för dig, en god morgon!Att du tog dig igenom skiten i går, men det vet jag att du gjorde.(även om du mår piss) Jag blir så glad när jag läser alla rara kommentarer, från för mig både kända och okända. Det fullkomligt sträcks varma händer emot dig för att stötta och följa dig på din resa och du tar emot det så fint när du går på din starka, trygga bro. Du är verkligen inte ensam, bara älskad, det är bara att ta emot och försöka njuta av den känslan. Snart, snart kommer våren och ljuset, känn doften av smältande snö och gräs som börjar bli grönt. Hör ljudet av vattnet när vintern får ge vika, se styrkan och skönheten i allt som växer för att blomma.Känn värmen av solen mot din kind, fokusera på ljuset.Längtan, snart, snart är den här. Allra varmaste tankar och kramar till dig får du av Kråke

    SvaraRadera