Redan lördag är jag här

Det har redan vänt tycker jag. Lördag kväll - det är bra. Jag tycker överlag att jag är lite på ett annat ställe nu, efter den där upplevelsen av ensamheten, som övergick i något slags acceptans och en känsla av att vi ändå hör ihop. Jag fick så väldigt fina och kloka kommentarer på det inlägget också. Som Ann skrev, "när vi möter det vi mest fruktar - och accepterar detta - så föds dess motsats. Det är som att föra riktigt intressanta samtal med er. Jag utvecklas av det. Annars står ju ganska mycket stilla i mitt märkliga liv här hemma.

Jag har varit oerhört trött och sover i princip mesta tiden av dagarna, men jag känner mig gladare till sinnet. Jag har också haft mamma och pappa här på te i dag och njutit av det. I morgon kommer några av mina flickor, som jag inte har haft kraften att träffa på flera veckor. Ja, jag kallar dem flickorna fortfarande även om vi nu är medelåders, men vi var ju flickor när vi möttes. Till och med min goda vän Harriet, som lever sitt liv i USA med man och barn där, har kommit hem för att ses.

Nödvändigheten i att fokusera inåt och hämta kraft där har släppt en aning tror jag. Jag har hittat det jag behöver just nu. Jag är med och nu har jag lagat pasta och ska se på melodifestivalen. Till nästa års uttagning ska jag skriva en text, har jag lovat Cajine. Vi har prickat in vinnarna ganska bra hittills.