måndag 1 februari 2010

Och så nya tag

Å vad många bra tips jag fick på att svära och skrika och gråta och vara i min kraft! Nu har jag gjort allt det. Jag försöker ge allting utrymme, också den stora sorgen över att jag befinner mig i det jag gör. Men i dag är ändå en mycket bättre dag. Efter något helvetesdygn med illamående som än en gång tog död på all kraft så är jag på väg tillbaka igen.

Jag har redan från början trott att det är morfinet som gör att jag mår illa. Jag tror inte att jag tål det. Nu har jag haft morfin i kroppen i sex, eller om det är sju veckor, jag vet inte längre, men i dag tog vi bort medicinpumpen, som jag fick efter de två första veckorna på sjukhuset. Att bära runt på själva väskan som pumpen ligger i har också påverkat mig enormt. Så fort jag ska sträcka mig efter något sitter sladden i vägen och det drar till i halsen om jag inte passar mig. Nålen är kvar i halsen men väskan är borta. Det är inte som en enorm befrielse, det är bara som det ska vara. Jag hade något som fjättrade mig och nu är det inte där längre. I säkert tio dagar har jag också haft tjockt näringsdropp på nätterna, som har satts på klockan tio på kvällen och stängts av nio på morgonen. Det låg i en stor, tung ryggsäck, som jag måste bära med mig då också, när jag skulle gå upp på toaletten eller bara flytta på mig. I natt ska vi pröva utan dropp också, eftersom jag faktiskt har ätit små tuggor av olika nyttigheter.

I stället för morfinet får jag nu långverkande tabletter av ny sort - en sort som Louise har googlat fram faktiskt, och som kan fungera för dem som får bestående biverkningar av morfin. Jag fick pröva några tabletter för de extra smärttopparna igår och det gick bra och när jag vaknade i morse tänkte jag att jag måste be att pröva att gå över helt på dem. ASIH är väldigt bra och flexibla då. De lät mig genast göra det.

Jag är rädd för illamåendet så jag har tagit för låg dos av tabletterna och jag har ganska ont i magen, men jag ska snart våga mig på att höja lite. Så nu ber jag om att det här ska fungera, så att jag inte mår illa och så att jag kan äta riktig mat. Näringsdropp är bra om det behövs, men dels bidrar det också till illamåendet, eftersom det är kalorier och fett som hela tiden går in i kroppen, dels är det alltid bättre näring i riktig mat. Å vad jag hoppas nu. Och än så länge mår jag ok. Jag har fått massage i dag igen av sjukgymnasten - och hela helgen av mina privatsköterskor - och jag har nu yogat fem dagar i rad, i dag blev det ganska långt och det känns ordentligt i kroppen. På onsdag är det dags för nya cellgifter. De sitter i och verkar i 72 timmar. Efter det ska kroppen få återhämta sig några dagar, särskilt blodet, och i dag har det tagits blodprover. Om allt är som det ska får jag då nästa kur på onsdag.

Nu ska jag äta lite. Jag sov ensam i går natt och gör det i natt igen. Det går bra. I helgen fick jag en ny sköterska, utöver Lisen och Cajine och Sophie, och det var Louise. Det är mycket små saker att hålla ordning på, saker som ändrar sig hela tiden med vad som funkar och inte. Därför blir det enklare för den som har varit här mycket. Jag gör min yoga, försöker maila, har betalat mina räkningar och vilar emellan allt. Extra besök, utöver den som är här och hjälper mig med allt, gör mig glad men oerhört trött efteråt så därför klarar jag inte det riktigt. Jag har hela tiden en stor trötthet som måste överkommas. Men jag läser alla fina meddelanden och skrattar och ler och hör er alla. Och Harri - cheesecaken var underbar, jag ska äta mer av den nu. Tack!

10 kommentarer:

  1. Kram Thomasine! Jag hoppas med dig! (illamående försvinn!!)
    Heja fina fina du / anna-pi

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Det finns så mycket kraft och kärlek i och omkring dig. Den kommer att göra dig stark snart igen.Anna Å

    SvaraRadera
  3. Nu skrev jag ju ett oerhört intelligent, välformulerat litet meddelande,och det försvann! Hur gör man det här egentligen? I korthet gick det ut på att jag är ledsen att jag inte är hos dig, jag är stolt över dig, jag älskar dig och jag har lämnat min Juicy till CaLi och Lollo och andra som arbetar som sköterskor att låna tills jag kommer igen och jag spottar vidare på de stackars cellerna som fått fnatt. Puss och sov gott

    SvaraRadera
  4. Kjære Thomasine, det er godt å lesa at du har funnet tilbake kraften! Håper de nye medisinene blir bedre for deg og at du slipper å ha det så vondt! Jeg sender alle mine gode tanker over til deg! Kyss og klem, Siri

    SvaraRadera
  5. Hej T! På nåt sätt är det så härligt att läsa din blogg! Mitt i allt det mörka förmedlar du något som är svårt att sätt ord på, något som är väldigt positivt. En glädje på något sätt finns där...svårt att beskriva. Eller så är det jag som ser dig framför mig när jag läser, som frisk!
    Att du har så fantastiskt stöd av alla dina vänner gör ju också att tonen på bloggen blir skön.

    Stor kram från Fröken Mia halvvägs till syster Mia
    PS. Lär mig mycket av att läsa dina ord som är bra att ha i mitt framtida yrke

    SvaraRadera
  6. Charlie Granfelt2 februari 2010 00:09

    Thomasine - det är förvisso evigheter sedan vi sågs, men nyheten om din sjukdom träffade mig hårt, berör mig djupt och gör att jag vill skriva till dig med syfte att ge dig ytterligare stöd och vänskap. I en värld så fylld av orättvisor, så är det för jävligt att de som minst förtjänar en katastrof ska drabbas. Strunt samma om tid har passerat. När jag ser bilderna på dig och läser dina inlägg på bloggen, så klarar jag av att fånga läget: sorgen, smärtan, ilskan och allvaret, men likväl tona in glimten i ögat och humorn som jag uppskattade dig för när vi var tonåringar, och som verkar vara ditt kännemärke än idag. Härligt – håll den lågan brinnande. Du verkar vara omgiven av en underbar familj med mycket kärlek och omsorg som huvudingredienser vid sidan av den cocktailmix av mediciner som attackerar tumören. Även om jag har gråtit en del över detta, så styrker jag mig med det jävlaranamma som du utstrålar – och som gör att du kommer att knäcka den här jävla cancern. Kampen är stentuff, men du grejar det. Jag fortsätter att läsa dina texter och hejar på dig.
    Stor kram från Charlie Granfelt.

    SvaraRadera
  7. thomasine med sina fina systrar, man blir så däringa glad ända in själen när man läser om kraften i ert systerskap. Och jag kan verkligen se er framför mig, fyra blonda änglar som kämpar, spottar och stampar på tumören. Det här klarar ni!!!! Heja heja er.
    Och det här sista meddelendet, som jag tror är från en av dina systrar. Klär ni vårdpersonalen i Juicy couture -kläder? fy Fabian vad kul om det är så. Ja, det är väl inte mer än rätt, dessutom är det säkert mer "lättjobbat" om man har mjuka och sköna kläder på sig. Dessutom vill man väl ha nåt snyggt att titta på ;)Inte några gamla sjaviga sköterskerockar.
    Sötaste bästaste thompi, det är så skönt när du skriver, för då vet man att du mår lite bättre. Jag blir också sjuk av morfin och kräks, så vad bra att ni hittat ett alternativ. Hoppas, hoppas nu att det funkar.
    tänker på dig och saknar dig.
    Pussochkram Karin

    SvaraRadera
  8. Hej söta du. Många varma tankar, du är fantastisk!

    kram Anna

    SvaraRadera
  9. Fan vad du är bra som yogar trots pumpar och sladdar och spyor!
    Alla mina egna eventuella ursäkter är härmed HELT bortgjorda och jag böjer mig återigen för din styrka och ditt mod.
    Ja JÄVLAR vad det är konstigt och orättvist att du fått cancern. Helt obegripligt.
    SPOTT på den!
    KRAM till dig!

    SvaraRadera
  10. Hej Thomasine
    Jag drömde om dig inatt.
    Jag drömde att vi skulle till Gotland på semester och Rudolf berättade att han hittat ett sommarhus som vi skulle titta på och jag frågade om det var på södra så att jag kunde yoga med dig.
    Tänk så härligt det skulle vara. Hoppas att du har fler uppåtdagar än nedåtdagar nu. Vad skönt att du har börjat kunna äta något nu.
    Jag ska till Stockholm i helgen och jobba då ska jag tänka extra mycket på dig.
    Stor kram och styrka till dig.

    SvaraRadera