Och så nya tag

Å vad många bra tips jag fick på att svära och skrika och gråta och vara i min kraft! Nu har jag gjort allt det. Jag försöker ge allting utrymme, också den stora sorgen över att jag befinner mig i det jag gör. Men i dag är ändå en mycket bättre dag. Efter något helvetesdygn med illamående som än en gång tog död på all kraft så är jag på väg tillbaka igen.

Jag har redan från början trott att det är morfinet som gör att jag mår illa. Jag tror inte att jag tål det. Nu har jag haft morfin i kroppen i sex, eller om det är sju veckor, jag vet inte längre, men i dag tog vi bort medicinpumpen, som jag fick efter de två första veckorna på sjukhuset. Att bära runt på själva väskan som pumpen ligger i har också påverkat mig enormt. Så fort jag ska sträcka mig efter något sitter sladden i vägen och det drar till i halsen om jag inte passar mig. Nålen är kvar i halsen men väskan är borta. Det är inte som en enorm befrielse, det är bara som det ska vara. Jag hade något som fjättrade mig och nu är det inte där längre. I säkert tio dagar har jag också haft tjockt näringsdropp på nätterna, som har satts på klockan tio på kvällen och stängts av nio på morgonen. Det låg i en stor, tung ryggsäck, som jag måste bära med mig då också, när jag skulle gå upp på toaletten eller bara flytta på mig. I natt ska vi pröva utan dropp också, eftersom jag faktiskt har ätit små tuggor av olika nyttigheter.

I stället för morfinet får jag nu långverkande tabletter av ny sort - en sort som Louise har googlat fram faktiskt, och som kan fungera för dem som får bestående biverkningar av morfin. Jag fick pröva några tabletter för de extra smärttopparna igår och det gick bra och när jag vaknade i morse tänkte jag att jag måste be att pröva att gå över helt på dem. ASIH är väldigt bra och flexibla då. De lät mig genast göra det.

Jag är rädd för illamåendet så jag har tagit för låg dos av tabletterna och jag har ganska ont i magen, men jag ska snart våga mig på att höja lite. Så nu ber jag om att det här ska fungera, så att jag inte mår illa och så att jag kan äta riktig mat. Näringsdropp är bra om det behövs, men dels bidrar det också till illamåendet, eftersom det är kalorier och fett som hela tiden går in i kroppen, dels är det alltid bättre näring i riktig mat. Å vad jag hoppas nu. Och än så länge mår jag ok. Jag har fått massage i dag igen av sjukgymnasten - och hela helgen av mina privatsköterskor - och jag har nu yogat fem dagar i rad, i dag blev det ganska långt och det känns ordentligt i kroppen. På onsdag är det dags för nya cellgifter. De sitter i och verkar i 72 timmar. Efter det ska kroppen få återhämta sig några dagar, särskilt blodet, och i dag har det tagits blodprover. Om allt är som det ska får jag då nästa kur på onsdag.

Nu ska jag äta lite. Jag sov ensam i går natt och gör det i natt igen. Det går bra. I helgen fick jag en ny sköterska, utöver Lisen och Cajine och Sophie, och det var Louise. Det är mycket små saker att hålla ordning på, saker som ändrar sig hela tiden med vad som funkar och inte. Därför blir det enklare för den som har varit här mycket. Jag gör min yoga, försöker maila, har betalat mina räkningar och vilar emellan allt. Extra besök, utöver den som är här och hjälper mig med allt, gör mig glad men oerhört trött efteråt så därför klarar jag inte det riktigt. Jag har hela tiden en stor trötthet som måste överkommas. Men jag läser alla fina meddelanden och skrattar och ler och hör er alla. Och Harri - cheesecaken var underbar, jag ska äta mer av den nu. Tack!