lördag 6 februari 2010

Att hitta rätt

Ibland finns inte mycket att säga. Särskilt helgerna känns tråkiga och långa och som en enda väntan. Kroppen är fortfarande påverkad av behandlingen och jag tappar modet i stunder när jag inser hur lite tid som har gått och hur lång och oviss processen som jag befinner mig i är. Ingenting vet man och jag längtar ut så innerligt. Igår fick jag också en healing igen, och det känns också tungt efteråt, även om den gav ett mer positivt resultat den här gången enligt min fina healer Lotta. Vi fick veta viktiga saker om tumören.

Förmiddagarna är ofta lite bättre och i morse lyssnade jag intresserat på P1 en lång stund.

På nätterna ligger jag vaken och tänker på livet och hur det har sett ut hittills. Vad som har format mig som person och hur sent vissa saker har fallit på plats. Hur värderingar förändras med åren och hur skönt det ändå är att bli vuxen och känna sig själv, se sig själv lite mer objektivt och granska de val jag har gjort. Jag talar inte om att döma och anklaga mig själv utan mer om att försöka förstå de anledningar som har funnits till att jag har valt som jag har gjort. Jag tänker också på hur jag skulle vilja leva framöver. Jag vill ha tid att hinna med det viktiga. Jag vill ha ett vackert rum att arbeta i med min yoga och massage och jag vill arbeta tillsammans med mina vänner. Jag vill yoga bredvid mina vänner och ge utrymme för skrattet och äta frukost efteråt ibland. Jag vill se mina vänner mera, min familj, alla jag tycker om. Jag vill inte vara den där som aldrig har tid. Jag vill fortsätta att arbeta med människor men i ett sammanhang där vi är flera som ger.

Det var så några år när jag arbetade på Yogashala Stockholm. Vi var en hel grupp som jobbade och hade roligt tillsammans. Jag började undervisa efter att ha längtat efter det sedan min första yogalektion fem år tidigare. Vi var många som lärde oss saker, vi sågs ofta, vi yogade och skrattade, efteråt drack vi kaffe på samma ställe och träffade också andra fina nytorgsvänner till frukost. Det var lyckliga år för mig med rutiner som gjorde mig glad. Så vill jag leva igen. Sista åren har jag varit min egen och det har haft sin charm men också varit slitit. Jag har jobbat för mycket, utbildat mig mer och varit ekonomiskt pressad. Jag har varit för ensam och jag har varit trött i två år. Nu vilar jag kanske. Det är kanske det jag måste göra bara. Vila och sedan komma igen i ett annat slags tempo.

8 kommentarer:

  1. Nytorgsvännerna är med dig, darling! You bet.
    Kram från många på torget genom Sara L.

    SvaraRadera
  2. Stor varm kram
    // Kristina

    SvaraRadera
  3. Du e så fin Thomasine! Och du tänker o skriver så bra och jag skulle vilja ta en fika med dig har jag tänkt i typ två år snart. Massor av varma tankar så här på lördagkvällen skickas till dig ....nu! /Karin A

    SvaraRadera
  4. Thomasine, saknar dig mycket nere på Yogashala! I morgon bitti när jag yogar där som vanligt, yogar jag för dig. Massor av kärlek till dig tjejen!//s

    SvaraRadera
  5. Hej Thomasine!
    Tittar in på din sida lite då och då
    Jag fylls av värme och eftertanke
    och inspiration,jag tackar dig ödmjukast för det.
    Vi behöver varandra genom livet på olika sätt
    För mig har yogan betytt enormt mycket i mötet med mig själv och i möten med likasinnande.
    Nya fantastiska möjligheter skapas vart efter sin egen utveckling
    Jag bor en bit bort från storstan och saknar ibland möjligheten till mera intensiv närhet
    av skapande med andra, jag hoppas på en förändring
    Varma soliga hälsningar till dig från mig
    /Renée

    SvaraRadera
  6. Käraste bästa thompi,det är så det är. relationerna är det viktigaste och kanske allra särskilt när man jobbar som lärare. man måste tanka någonstans, hitta stunderna där man får vara den där man är. det är ju inte det att man måste vrålflabba hela tiden, men ett litet leende av förnöjsamhet, är ju det allra bästa. Nu vet du vad du vill. Nu vet du vad du inte vill. det är en gåva. Håll kvar vid den, för det här är viktigt. Vi har bara ett liv, varför rusa i det livet. varför inte ta tag i de magiska stunderna lite oftare. Gå sin egen väg, ta med vännerna. Vi får ha kössystem i sommar på nytorget. Vi är många som vill fika med dig. puss från skåne

    SvaraRadera
  7. Thomasine
    Jag alskar din blog och hur du sriver du far oss alla att vakna upp och tanka pa vad som faktiskt ar viktigt i livet
    KRam pa dig Mia

    SvaraRadera
  8. Thomasine, du skriver verkligen bra. Det finns en berättelse i dig som man känner för, du är modig och din text gör en skillnad för mig som läser. Kämpa på kompis. Ser fram emot att träffa dig framåt våren. Janne Blomgren

    SvaraRadera